Korta Berättelser 🇸🇪

(6) 4. Hemligheter

En kör av fågelsång var det första som mötte Cora när hon vaknade följande morgon.
Solen lyste inte direkt in genom fönstret då flera träd stod i vägen, men skuggor av löv dansade över väggen vid sängens fotända.

Hon tog ett djupt andetag och övervägde att sova en stund till, men kände att hon nog sovit tillräckligt.
Hon vände på huvudet för att se om Zander var vaken.

Hon fann honom på rygg med ögonen slutna, så han sov tydligen fortfarande.
Han såg riktigt fridfull ut.
De mörka ögonfransarna var helt stilla, vilket visade att han inte var på väg att vakna heller, så hon tog risken att betrakta honom för ett ögonblick.

Hans andetag hördes knappt, men det syntes att han andades.
Han hade så speciella ansiktsdrag när allt var så lagom på honom.
Läpparna var lagom fylliga, hans ansikte var lagom runt, hans näsa var på gränsen mellan bred och smal...
Han hade varit söt när han var liten med sina runda, blåa ögon och betydligt rundare ansikte, även om han inte varit rund kroppsmässigt.
Han hade synliga muskler, även om han såg ut mer som en simmare än som en fotbollsspelare som sin bror.
Han hade fortfarande mycket av det söta kvar, men det syntes att han var i det närmaste vuxen.
Ansiktet var inte fullt så runt och adamsäpplet på halsen var tydligt.

En intressant detalj hon lagt märke till var att hans mun var lite osymmetrisk.
Överläppen var aningen smalare på hans vänstra sida, vilket gjorde att han nästan alltid log lite snett.
Om han nu log snett, eller om det bara såg ut så.
Det var något som man behövde se efter noga för att lägga märke till, vilket hon gjort för något år sedan.

Insikten fick henne nästan att rodna, men hon kunde erkänna att hon var lite fascinerad av honom.
Hon kunde inte begripa varför han inte hade någon flickvän.
Hon hade faktiskt aldrig sett honom med en tjej, vilket fick henne att undra om han kanske inte hade det intresset.
Hon hade hört att han inte var så populär i skolan då han var lite av en nörd, men med det utseendet borde han ändå ha fångat någons intresse i alla fall.

Ljudet av steg utanför dörren fick henne att vända sin uppmärksamhet dit.
Hon tyckte att hon kunde höra de andra röra på sig.
Någon gick från rum till rum, som för att väcka alla, innan de började turas om med att gå till toaletten.

Cora låg tyst och lyssnade på dem en stund innan hon försiktigt reste sig ur sängen.
Deras rörelsemönster lät nästan systematiskt, som om de planerat något och var på väg att ge sig av.

När hon hörde de andra samlas i allrummet gick hon ut dit för att se vad som stod på.
Hon fann de andra påklädda och några av dem hade ryggsäckar på sig, så de var definitivt på väg att göra något.

Sam log mot henne när hon dök upp i dörrhålet till korridoren.
"God morgon. Väckte vi dig?"
Han log och såg inte nervös ut, så hon antog att de inte planerat något olagligt i alla fall.
"Inte direkt. Hade ni tänkt gå någonstans?"
Hon lät blicken vandra över dem.
"Vi har planer på att utforska lite i skogen. Jag hade tänkt lämna en lapp åt er så att ni inte behöver undra vart vi tagit vägen. Vi äter lunch i skogen, men vi kommer hem till middagen."
"Okej?"

Zander kom ut ur rummet och ställde sig bredvid henne i dörrhålet.
"Tänker ni gå någonstans?" undrade han medan hans blick svepte från Sam till de andra.
"Som jag just sa till Cora så har vi planer på att utforska lite i skogen. Ni kan säkert roa er själva här i stugan så länge. Ni kan ju gå på en egen picknick eller något."
Sam krängde på sig en ryggsäck och rättade till den.

De andra gick ut ur stugan för att vänta på honom vid trappan.
"Ska ni långt?" undrade Cora.
"Det vet vi inte än."
"Du vet att det är oansvarigt att inte säga vart man ska. Om något händer måste jag åtminstone veta åt vilket håll ni går."
Sam suckade när hon blev skarp på rösten, men Cora brydde sig bry inte om det.
Som parkvakt var hon väl medveten om riskerna med att bara gå rakt ut i skogen utan att ens ge en hint om vart man gick.