Korta Berättelser 🇸🇪

(53) 5. Förväntansfulla föräldrar

Aria blev väckt flera gånger under natten då droskan körde genom en grop eller över en sten.
Hästarna orkade förstås inte trava hela tiden, utan traskade ibland i lugnare takt.
När de inte travade var det lättare att sova, men om de bara skrittade skulle färden ta väldigt länge.
Aria var ändå tacksam när de saktade ner för att skritta sista biten till Lermenths gods.

Hon satte sig upp och sträckte på sig, aningen stel efter den skumpiga färden.
Utanför hade världen fått ett guldskimrande sken i den tidiga morgonsolen.
Hon såg nyfiket ut på den frodiga lövskog som sträckte ut sig likt en sal på var sida om vägen.
Pelare av ljus silades in genom öppningar i lövverket och reflekterades mot marken och de grova trädstammarna.
Platsen hade varit fin att växa upp på, även om hon inte på något sätt ångrade den uppväxt hon haft.

Lermenths gods kom snart inom synhåll. Det stora huset i mörkt tegel stod i en mycket välskött trädgård som smälte samman med skogen.
De hade i alla fall skickliga trädgårdsmästare.
Allt matchade perfekt.

Droskan stannade vid de stora grindarna och Aria fick syn på paret som steg ut på trappan.
Båda strålade av glädje.
Kvinnan som förmodligen var Tuija nöp tag i sina stora kjolar och kom bort mot droskan med så kvicka steg att hon nästan sprang.
Jesse fick gå väldigt raskt i ett försök att hinna med sin fru som trippade så snabbt att hon riskerade att snubbla på grusgången.

Aria överraskades av att kusken öppnade dörren för henne. Han hade tydligen fått någon som höll hästarna så att han kunde ställa fram pallen och erbjuda henne en hand när hon skulle stiga ut.
Hon tog med sig sin påse med boken innan hon tog kuskens hand och steg ut.
Benen värkte efter att hon suttit hopkrupen så länge och hon sträckte tacksamt på sig.

Sekunden senare var Tuija framme vid henne.
Aria överraskades av en stor kram som klämde ihop henne i den vuxna kvinnans famn.
”Välkommen hem, Aria. Vi har väntat så på dig.”
Aria kunde höra Tuijas röst mot örat när hon trycktes mot kvinnans bröst.
Inte långt efter stod Jesse bredvid dem och lade en hand på Arias rygg.
”Vi är så glada att ha dig här”, sa han innan han vände sig till kusken för att ge en påse mynt åt honom.

”Kom, kom, kom. Vi har så mycket att visa dig. Gick resan bra? Är du hungrig eller törstig?”
Tuija babblade på medan hon föste med sig Aria mot det stora huset.
”Det gick bra. Lite svårt att sova bara, men det är okej. Jag skulle inte tacka nej till frukost dock”, sa Aria omtumlat.
”Självfallet. Det är redan dukat. Vi har inte ätit frukost än då vi tänkte att vi skulle vänta på dig. Men först ska vi visa dig ditt rum. Jag har ordnat riktigt fina kläder åt dig i olika modeller då jag inte vet vad du föredrar. Du kanske vill se dem först? Kanske rent av byta om före frukosten?”
Aria nickade bara då hon knappt hängde med i Tuijas förtjusta pladder.

Tuija var så entusiastisk att Aria nästan fick småspringa för att hänga med i färden genom huset. Dessutom försökte hon lägga allt på minnet som Tuija rabblade upp medan de gick. Korta gester pekade ut sovrum, gästrum, salar, bibliotek och badrum efter att de tagit sig upp för trappan i den pampiga entrén.
Oftast fick Aria bara en kort glimt av det hon visades innan de gått vidare så att hon blev visad något annat.
Huset var väldigt stort och hade många rum.
Med tanke på hur energisk Tuija var behövde Aria inte oroa sig. Tuija skulle nog med glädje upprepa sig och visa allt flera gånger.

Till slut kom de till en stor dubbeldörr i vitt med detaljer i guld, viket verkade vara utförandet på de flesta dörrar på husets övre våning.
Tuija gick fram för att skuta upp båda dörrarna.
”Här är ditt rum. Jag tog mig friheten att fylla garderoben åt dig och det finns allt du behöver i sminkbordet. Är det en bok du har i din packning? Du kan lägga den på sängbordet om du vill ha den nära till hands och tycker du om böcker visar jag dig mer än gärna till biblioteket om du vill välja flera.”