A short story is a love affair; a novel is a marriage.
~ Lorrie Moore
Ibland har man inte tid med en roman eller en lång berättelse. Ibland vill man bara få bästa biten ur en livshistoria.
Det här är en samling korta berättelser och novelle...
Fyrverkerierna var spektakulära. Elise såg dem från entrén, vilket gav bra överblick över parken. Hon såg nog bara hälften av uppvisningen innan hon slank ut till parkeringen. Hon antog att Audrey skulle se hela showen, så om hon var vid bilen före det var färdigt borde hon inte missa de andra.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Elise strosade lugnt i den nu lite tommare parkeringen. Folk hade börjat söka sig hemåt redan och hon kunde se flera familjer som var på väg till sina bilar.
Framme vid parkeringsplatsen stannade hon och såg på den tomma rutan. För ett ögonblick stod hon bara stilla innan hon suckade djupt och himlade med ögonen för sig själv. Hon drog fram mobilen och letade upp Audreys nummer.
”Kontakt med numret du har valt...”
Elise tog telefonen från örat och avslutade samtalet. Givetvis hade Audrey stängt av sin telefon. Elise hade inte ens Joelles nummer. En listig kupp. Audrey kunde påstå att hennes batteri var slut och Audreys mamma hade förstås Joelles nummer, så kuppen skulle bara drabba Elise.
Elise suckade djupt och såg sig om. Det fanns en bänk i närheten som hon gick fram till för att sätta sig. För ett ögonblick satt hon stilla och lät tankarna samla sig. Hon hade råd med en taxi, så det skulle inte gå någon nöd på henne. Det kändes bara så bittert att Audrey visat prov på sin sämsta sida bara för att hon kände sig bortgjord inför Peter Pan och då var det ändå Audreys eget fel att det blev så.
Elise undrade om hon borde ringa taxin först, men fann sig själv öppna ett nytt meddelande med Pan som mottagare innan hon tänkt klart. Kanske lika bra att skicka meddelandet med en gång. Annars skulle hon inte kunna koncentrera sig på något annat då hon bara skulle formulera meddelandet i huvudet tills hon fått det skrivet.
-Hej. Verkar som att jag blivit dumpad...
Elise rynkade ögonbrynen. Nej, det dög inte. Det lät som att hon tiggde sympatier. Hon försökte igen.
-Uppdatering: har blivit...
Elise lutade huvudet bakåt och stönade. Ännu värre än första försöket.
Hon gled sig i ansiktet och suckade djupt. Korkade hjärna som skulle tramsa så förbaskats. Samtidigt försökte hon förtränga att hennes koncentrationssvårigheter mycket väl kunde bero på att hon blivit lite förtjust i sin räddare i nöden.
Hon tog ett samlande andetag och såg på det tomma meddelandet en stund innan hon bestämt och koncentrerat började skriva igen.
-Hej. Ser ut som att min kusin och hennes kompis stuckit redan, men det är lugnt. Tar en taxi till hotellet, så det ordnar sig. Håller bara mitt löfte om att hålla dig uppdaterad. – Elise
Hon stirrade på meddelandet en god stund i jakten på stavfel eller något som kunde förbättras. Det stod förvisso två versioner av ”hålla” i sista meningen, vilket kunde ha varit snyggare, men hon såg inte hur hon skulle kunna förbättra det. Det fick duga. Skulle hon börja finslipa meddelandet till perfektion skulle hon sitta där tills parken öppnade igen.
