Korta Berättelser 🇸🇪

(41) 3. Det som inte borde ha gjorts

I lagret hade Cybele gjort ett bord av lastpallar som hon täckt med en vinröd engångsduk. Det påminde nästan om ett altare, vilket kändes makabert passande.

Gavin strosade runt dem medan de ställde i ordning allt.
De placerade ut svarta blockljus, ritade symboler på bordet och golvet, placerade ut rökelser, lade fram knippen med torkade växter och ringade in allt med en ring med salt.
Gavin följde Lysander med blicken medan han med flera paket salt fyllde en tjock ring runt altaret och symbolerna.
Han slutade med en öppning mot kylen där han ställde ner det sista saltpaketet och rätade på ryggen.
Han gav Cybele en blick innan de gick till kylen för att hämta Gavins kropp.

”Tur för dig att han inte luktar”, muttrade Cybele när hon hjälpte Lysander att lyfta upp kroppen på altaret.
Lysander svarade inte då han verkade mer koncentrerad på förberedelserna.

Cybele körde undan kärran medan Lysander gick bort till saltpaketet.
”Gavin?”
Gavin såg upp från sitt eget ansikte och stirrade förvånat på Lysanders rygg.
”Gavin, om du är här måste du vara innanför ringen innan jag sluter den”, sa Lysander och lät blicken svepa över rummet.
För ett ögonblick hade han trott att Lysander kunde ana hans närvaro, men det verkade som att Lysander bara följde protokoll.

”Hur långsam tror du att han är?” undrade Cybele när Lysander stått en stund.
”Ingen aning. Hur snabb tror du att en själ är?”
Det fanns en viss sarkasm i Lysanders röst, men Cybele verkade inte ta det till sig.

Till slut böjde Lysander sig ner och stängde ringen.
”Vad är saltet för?” undrade Cybele.
”Flera orsaker. Dels kan andra själar lockas hit när vi börjar och vi vill bara ha Gavin nära kroppen. Annars kan någon annan ta över den. Sedan försäkrar vi oss om att Gavin inte rycks undan under processen eller att han går för långt bort.”
”Andra själar?”
”Mörk magi lockar till sig lite vad som helst. Saltet skyddar oss.”
”Hm...”
Cybele såg inte så förtjust ut, men kom på andra tankar när Lysander lade upp boken på altaret.
”Te?”
Lysander suckade.
”Kärringen ville inte sälja boken till mig. Hon sa något om att hon anade en mörk närvaro runt mig och att jag inte borde använda boken. Jag var tvungen att lösa det på något sätt.”
Han tog bort den lösa pärmen och kastade undan den.
”Så du bytte pärm med en bok om te för att lura henne?”
Lysander ryckte på axlarna.
Gavin log snett då han fått sin förklaring till pärmen.

Lysander började med ritualen.
Det skulle malas örter, brännas rökelser, mässas latinska texter och göras tecken i luften.
Gavin hängde inte riktigt med i det som hände, men att känslan i lagret ändrades märkte han.

Medan Lysander rörde ihop något under ett lågt mumlande gick Gavin runt inne i cirkeln med blicken flackande över de mörka hörnen.
Gavin kunde känna barriären som saltet etablerade, men utanför den var det något som samlade sig.
Något rörde sig där ute.
Något mörkt och namnlöst.

Gavin vände sig om och stelnade till.
En kvinna stod precis utanför cirkeln och stirrade tomt framför sig med hål till ögon. Hon såg bekant ut och det slog honom att det var kvinnan från bårhuset. Hon var gråblek och halvt genomskinlig.
De tomma ögonhålorna verkade riktade mot det Lysander höll på med.
En man stod lite längre bort.
Han saknade haka.
En mörk tunga hängde rakt ner längs halsen medan tänderna i överkäken bildade en gråvit kant under överläppen. Han hade ett vitt öga, medan det andra var ett tomt hål.
Bakom dem tycktes rummet mörkare.

Gavin såg mot fönstret som satt uppe vid gaveln.
Himlen var täckt med mörka moln och gjorde kvällen mörk som natten.
De svarta blockljusen verkade inte nå utanför cirkeln med salt och i lagrets hörn började det kompakta mörkret växa sig större.
Det rörde på sig som om det levde och Gavin kunde känna dess närvaro.
Det andades, morrade och iakttog det som hände på altaret.
Gavin sökte sig närmare Lysander och hoppades att det som gjordes skulle fungera.
Han tyckte sig kunna ana skepnader i mörkret. Kurande figurer som sakta kom gående på alla fyra trots att de hade mänskliga proportioner.
Döden hade insett att han försökte fly sitt öde och kom för att hämta honom.