Korta Berättelser 🇸🇪

(5) 3. I eldens sken

Så snart Coras lila sovsäck låg utrullad bredvid Zanders blåa i sängen gick de till allrummet för att se hur det gick för de andra.
De andra hade hämtat mat och förnödenheter från bilarna och höll på att plocka in allt i skåpen.
Cora undrade om hon inte hade föredragit om maten fått stå på golvet i sina respektive kassar och korgar med tanke på att stugan inte såg så städad ut.
I de stora fönstren mot verandan låg många döda flugor och det mesta var ganska dammigt.

"I kväll ska vi grilla ute på gården", sa Sam glatt och klappade ihop händerna med en förtjust min.
Cora kände sig lättad över att de inte skulle behöva äta vid det aningen ofräscha matbordet.
Stugan behövde verkligen städas om den skulle bli trivsam.

Vid sidan av stugan fanns en ring med stockar på marken där man gjort en eldgrop i mitten.
De hade hjälpts åt under dagen med att ordna ved och medan solens sista ljus sakta dog bort ovanför dem brann en gemytlig brasa i gropen.
De satt samlade runt elden och flera ölburkar pyste till med jämna mellanrum medan upprymdheten fyllde luften.

Cora satt med sin vattenflaska i handen och betraktade eldens lågor medan hon lite halvt lyssnade på de andras skränande.
Zander satt tyst bredvid henne och såg lätt nervös ut över de allt mörkare skuggorna som kröp runt dem.
Sam hade varit tydlig med att Zander inte skulle få någon öl, vilket Zander inte tycktes ha något emot.
De andra pratade högt om struntsaker som Cora inte orkade engagera sig i.
Skvaller om folk hon knappt kände och spekulationer som knappast hade mycket fakta.

Zander satte sig försiktigt lite närmare när mörkret kröp nära.
Han vågade inte sitta så nära att han rörde vid henne, men det märktes att han försökte komma så nära som möjligt.

Plötsligt reste Adler sig och bredde ut armarna som för att be dem vara tysta.
Cora höjde på ögonbrynen medan hon såg upp på honom.
"Mina damer och herrar. Nu ska vi ju inte glömma de obligatoriska historierna som ska berättas runt en lägereld", sa han dramatiskt.
Hans blonda hår fick en rödorange ton i eldens sken.
"Berätta något bra", sa Chandra och höjde sin öl mot honom.
Adler gjorde en lite löjlig gest med armarna när han satte sig igen.
"Låt mig berätta om flickan Pia som gick ut i skogen för att plocka blommor åt sin mamma", började han.
"Var hon klädd i en röd luva och hade en korg på armen?" frågade Cora retsamt.
Adler himlade med ögonen åt henne.
"Nej. Det hade hon inte. Hon hade en grön jacka och vitt hårband."
Hans röst tog en mer dramatisk ton när han fortsatte.

"Hon skulle plocka blommor till sin mamma på mors dag och bestämde sig för att plocka en stor bukett.
Hon började plocka blommorna i skogsbrynet, men tyckte att blommorna längre in i skogen såg större och finare ut.
För varje blomma hon plockade gick hon längre in i skogen.
Bakom sig lämnade hon ett spår av nedtrampade blommor.
Mer än så vet man inte.
Hennes mamma märkte att hon inte var på gården efter ungefär tjugo minuter. Det var inte länge i alla fall innan hennes mamma gick ut och ropade på henne, men hennes mamma möttes bara av tystnad.
Förskräckt började hennes mamma springa runt och leta, men hon kunde inte se Pia någonstans.
Pias mamma larmade räddningsmyndigheten och de kom så snabbt de kunde. De hade sökgrupper och spårhundar med sig, men Pia gick inte att hitta.
De fann spåret av nedtrampade blommor, men det spåret slutade mitt i en glänta och inte ens hundarna hittade någon fortsättning på det spåret.
Pia var som uppslukad av jorden.
Sökandet pågick i dagar, men utan resultat.
Efter fyra dagar hittade några sökare Pias jacka.
Den var på en plats där de redan sökt och på en plats dit de tvivlade på att Pia själv skulle kunna ta sig.
Den låg på marken på en hylla på en brant sluttning, men av Pia själv fanns inte ett spår.
Någon dag senare hittade de Pias hårband som fastnat i en buske.
Hårbandet fanns flera kilometer från stället där Pias jacka hittades.
Pia saknas än i dag och det sägs att om man går i området under sena kvällar kan man höra hennes röst.
Ett avlägset nynnande, eller bara en flicka som pratar, men det går inte att höra vad hon säger.
Folk har ropat och letat i tron att ett barn är i skogen, men det finns ingenting att hitta hur mycket de än söker."