Korta Berättelser 🇸🇪

(45) 2. Sanningar och lögner

Kell hade aldrig riktigt jobbat på sina krafter. Han var mest bara medveten om att han hade dem.
Större delen av hans krafter kom dessutom från hans mor och han hade lovat henne att bara använda dem i nödfall.
Att ta sig ur en häxjägares grepp var i alla fall ett nödfall och det hade hans mor hållit med om.

Kell slöt ögonen och försökte att få en bild av vad som pågick i huset.
Tur för honom var att Ferrin inte verkade veta särskilt mycket om goda häxor. Järnbojor hade dragit kraften ur en ond häxa och vattnet under huset lika så, men en god häxa begränsades inte av sådant och Kell hade aldrig ens använt sig av svart magi.
Hans ögon rullade uppåt så att bara ögonvitorna syntes i hans halvslutna ögon när han sträckte ut sitt sinne.
Snart såg han otydligt bilden av huset.
Bilden klarnade långsamt och han såg fina honungslackade möbler och svallande gardiner.
Ferrin hade tydligen fin smak när det gällde inredning. Allt matchade och nästan alla möbler såg ut att vara specialtillverkade.

Kell svepte med sitt sinne genom huset och fann tre ganska stora rum på nedre våningen.
Kök och matsal satt bredvid varandra och ut mot vattnet, med de stora fönstren fanns ett finrum.
Bakom köket fanns en toalett med badkar.
På övre våningen fanns också tre rum. Två sovrum och ett bibliotek med en liten hall där trappan ledde upp. Trappan vred sig upp från köket och var byggd att ta så lite plats som möjligt.
Det var inte så stort, men det hade en varm och lyxig känsla.

Kell tappade fokus för en stund och tog ett djupt andetag innan han försökte igen.
Han kunde fortfarande inte se människor i huset, men han visste att de var där.
Att se med själen var svårare än han trodde. Materiella ting var lättare än levande.

Han fokuserade specifikt på Ferrin och fann honom vid matbordet i salen.
Salen hade två dubbeldörrar som ledde ut på var sin sida om rummet.
Det hade också en dörr som ledde till köket och en till finrummet.
Kell fann det märkligt med så många dörrar i ett enda rum, men antog att det var genomtänkt med centrerade dörrar som ledde åt varsitt håll.

Kell försökte fokusera på vad Ferrin sade, men lyckades inte.
Han fick en viss uppfattning om att det handlade om hur han hittat och fångat Kell.
Conin satt och lyssnade mitt emot.
Han sa inte så mycket.
Kell drog sig tillbaka till skjulet med sitt sinne och började undersöka det istället.
Det måsta finnas en väg ut.
Hur han skulle använda den fick han lista ut senare.

Kell fick klara sig utan mat ett bra tag.
Då han inte rörde mycket på sig sparade han sin energi, men hungern var svår att ignorera när det inte fanns något annat att sysselsätta sig med.
Han hade funnit ett flertal alternativ på flyktvägar då det fanns många golvplankor under allt gräs som han kunde få loss.
Onda häxor klarade inte av vatten så Ferrin hade nog inte brytt sig så mycket om att sköta golvet.
För Kell var dessa alternativ perfekta.
Bojorna skulle nog inte vara så svåra att få av sig heller, bara han fick samla energi en stund och hitta sitt tillfälle.
Han undrade just om de tänkte ge honom någon mat alls när han hörde att någon klev i den lilla roddbåten borta vid huset.
Han hoppades att det inte var Ferrin som tänkte piska honom innan natten. Det skulle inte förvåna honom om Ferrin ansåg att en omgång stryk innan läggdags skulle hålla honom lugn under natten. Ferrin verkade vara typen som gillade att tortera sina fångar, men till hans lättnad var det inte Ferrin.

Conin steg in genom dörren med en skål i ena handen.
Han lämnade dörren vidöppen bakom sig, så att de fick lite ljus från huset i skjulet. Han höll ändå en lykta i ena handen, men Kell såg inte mycket mer än Conins siluett mot den öppna dörren då skenet bländade för mycket.
Kell drog sig ändå inte för att se upp på Conin och ta ögonkontakt.
Han satt med knäna uppdragna och vilade armarna mot dem.
En ganska passiv sittställning som var svår att göra några utfall ifrån.
Conin borde i alla fall inte känna sig hotad om han satt så.