Korta Berättelser 🇸🇪

(33) 2. Den svarta lastbilen

Lastbilen såg övergiven ut.
Det enda som hördes var vinden i de torra buskarna och de små ilarna med sand som ringlade över asfalten.
De rörde sig vaksamt närmare utan att släppa den silvriga tanken med blicken.
Lastbilen kanske transporterade bränsle. Den hade i alla fall en stor tank på släpet som såg ut som de man brukade transportera bränsle eller vatten i.

De hade drygt femtio meter kvar när dörren till förarhytten slogs upp.
En tjej i deras ålder var nära att falla ut med ryggen före, men fick tag i dörren och landade upprätt.
Panik gick att skymta i hennes ansikte när hon kastade sig undan från lastbilen och började springa mot dem.

Hon hade inte tagit många steg innan en man stack ut huvudet för att se efter henne.
Han verkade vara på väg att ta sig efter henne, men hejdade sig när han fick syn på de fyra ungdomarna som kom gående längs vägen.
Kvickt drog han fast dörren. Bara sekunder senare startade motorn och det tunga fordonet kom i rörelse.

Tjejen stannade flämtande mellan dem och lastbilen för att se efter den när den rullade iväg.
Hon verkade skärrad och skakig medan gråten inte var långt borta.

Justin var först med att öka farten.
Han joggade fram till henne och gav henne en bekymrad blick.
”Är du okej?” undrade han.
Hon såg från honom till lastbilen innan hon nickade.
”Jag... jag trodde att han skulle...” flämtade hon, men verkade inte kunna avsluta meningen.
Prövande lade han en hand på hennes axel.
”Vad hände?” undrade han.

De andra kom ikapp lagom för att höra deras samtal.

”Han hoppade in i lastbilen och riktade en kniv mot mig när jag tankade. Han krävde att jag skulle köra honom genom öknen. Antagligen var han desperat att få skjuts eller något. När jag inte orkade köra längre tog han över och körde själv. Jag hade somnat och vaknade av att han knuffade er av vägen...”
Hon kom av sig och lät blicken svepa över dem.
”Är ni okej förresten?” undrade hon.
Justin nickade.
”Vi klarar oss. Frågan är bara vad vi gör nu.”

Isaiah kom närmare och såg på tjejen.
”Sa du att det var din lastbil?” undrade han.
Hon nickade.
”Det var pappas, men när han gick bort för några år sedan tog jag licens och började köra lite av hans rundor... Men lastbilen är fortfarande vår bästa chans. Den kommer inte långt utan mig. Att bli kapad är ett verkligt hot här ute, så jag har installerat en dödsbrytare. Slår man inte av den strax efter att man startat så dör motorn efter fem minuter och det går inte att starta den igen utan att man slår av brytaren.”

Justin höjde ögonbrynen och gav Isaiah en hoppfull blick.
Isaiah suckade.
”För all del, men den där mannen lär fortfarande sitta kvar i lastbilen och vad jag hörde har han en kniv.”
”Jag har en pistol i lastbilen. Den vet han inte var är. Vi kan distrahera honom på något sätt så att jag kan komma åt den, eller om det går att smyga sig dit efter pistolen. Det beror lite på vad som möter oss när vi kommer nära lastbilen igen”, sa hon.
Justin nickade och log brett.
”Låter som en plan.”
Isaiah sneglade skeptiskt på honom, men i brist på annat var det deras enda val.

”Vad heter du?” frågade Justin när de börjat gå igen.
Tjejen hade tagit ledningen och Justin var inte sen att sluta upp bredvid henne.
”Kendra.”
”Justin”, presenterade han sig och räckte fram handen.
Hon log och skakade hand med honom.

”Har du kört lastbil länge?” undrade han.
”Några år.”
”Du borde vara i ålder med oss. Jag är 23.”
”22.”
”Där ser man.”
De log båda två.

Isaiah lät blicken flacka mellan dem innan han såg över axeln för att se hur det gick för tjejerna.
River och Alley gick en bit bakom honom.
Alley såg surt på Kendra och Justin då de verkade komma så bra överens.
Isaiah utväxlade en blick med River som verkade ha samma skeptiska syn på deras situation som han hade själv.
Inte för att de hade så mycket att välja på, men hela situationen kändes väldigt olustig.