Korta Berättelser 🇸🇪

(29) 5. Förtjusande förslag

Elise vaknade efter en lång djup sömn och märkte direkt tyngden av armen som låg över hennes midja.
Lewis låg inte tätt mot henne, men nära nog för att vila armen på henne.

Hon vände försiktigt på sig för att få se honom när han sov.
Synen som mötte henne fick värmen i kroppen att stiga hela vägen upp till kinderna.
Den lätt rufsiga morgonfrisyren i kombination med det änglalika ansiktet frestade henne att krypa riktigt nära och krama sig fast vid honom.
Hon hann förstås inte fundera så mycket på om hon skulle våga då han reagerade på att hon rörde sig.

”Hm?” hummade han sömnigt och drog åt sig handen som hängde över henne för att gnida sig i ögonen.
Tyngden som försvann från hennes sida lämnade ett dystert tomrum efter sig.
”Väckte jag dig?” undrade hon.
Han knorrade knappt hörbart medan han gned sig i ansiktet innan han föll tillbaka mot kudden med en suck.
”Det gör inget”, mumlade han innan han sträckte ut armen och lade den över henne igen.
Gesten fick henne att le.
”Vad är klockan?” undrade han.
”Ingen aning.”
”Hm... Kanske inte är så viktigt”, mumlade han lika sömnigt som tidigare.

Elise samlade mod ett ögonblick innan hon sträckte ut sin arm och lade den om honom innan hon kröp lite närmare.
Han bättrade på sitt grepp om henne och höjde huvudet så att han lade kinden mot hennes panna.
Hans värme och doft lade sig tätt om henne.
Kluvna känslor virvlade till i henne.
En del av henne ville välta honom på rygg och kasta sig över honom, medan en annan del vill krypa ihop i hans famn och låta sig bli beskyddad från omvärlden.
Då hon fortfarande hade begränsat syreintag så var kanske inte det första alternativet något att överväga.
Andra alternativet var förstås inte så dumt det heller.

”Jobbar du idag?” undrade hon.
Han suckade lätt innan han svarade.
”Inte idag... Jag tänkte om du kanske ville åka hem en sväng och hämta lite saker, förutsatt att du vill stanna ett tag till förstås.”
Det blev tyst en stund medan hon övervägde hans förslag.
”Kanske... Men jag vet faktiskt inte vad ditt syfte är. Jag har varit här ett tag nu och så här långt har det mest varit som en övernattning kompisar emellan. Jag tror att jag vill ha din avsikt lite tydligare för mig innan jag bestämmer mig.”

Lewis backade lite för att kunna möta hennes blick.
Han såg inte alls trött och nyvaken ut längre.
”Jag trodde att jag var tydlig.”
Hon höjde ögonbrynen.
”Tydlig med vad?”
Han log blygt.
”Jag skulle inte be en kompis att flytta in hos mig utan att vara tydlig med att det bara är en kompisgrej. Jag är bara orolig att jag orsakar syrebrist åt dig eller något, så jag vill inte vara för framfusig. Dessutom vill jag inte gå för fort fram heller. Jag vet att jag släpade hem dig ganska snabbt, så det gör att jag bromsar lite nu istället. Det var inte meningen att du skulle tro att jag inte var intresserad.”
”Så skör är jag inte. Syrebristen i parken berodde på att vi gått en stor del av dagen, men sitter jag stilla klarar jag mig utan syrgas. I alla fall för mindre ansträngande saker. Någon form av tecken på att du är intresserad hade i alla fall varit trevligt.”

Det dröjde en dryg sekund innan han lutade sig fram och tryckte sin mun mot hennes.
Elise överraskades, men samlade sig snabbt och lade en arm om nacken på honom för att han inte skulle släppa henne för snabbt.

En kyss blev flera tills hon snart kände en viss yrsel byggas upp.
Hon släppte honom och sträckte sig efter syrgasen på sängbordet.
”Allt okej?” undrade han.
”Jodå. Lite för hög puls bara”, sa hon och krokade slangen bakom öronen.

Så snart hon justerat gasen mötte hon hans blick.
”Förlåt. Det var inte meningen att avbryta så hastigt.”
Han log snett.
”Inget du behöver be om ursäkt för... Det är nog första gången jag så bokstavligt tagit andan ur någon.”
De fnissade till båda två.
”Säkert att allt är okej?” undrade han sedan.
”Absolut. Med syrgas till är det inte så mycket som hindrar mig, så...”
Hon gav honom en lite retsam blick och han log brett.
”Hur långt vågar man gå?” undrade han.
”Om inte slangen stör dig så finns inget hinder alls.”
Han log och lät blicken vandra över hennes ansikte innan han lutade sig fram och kysste henne.