Love didn't exist for me until I met her

Prolog

Alicia perspektiv: " you so ugly" "go hang youself" " your look like a whore"
" Everyone hates you, no one likes you and you are just a Lonley girl. just do us a favor... hang yourself."
Orden... meningarna... rösterna... allt spelades upp i mitt huvud om och om hela tiden. som typ att nån satt och tryckte reapeat..
Jag satt nu i mitt rum med min ryggsäck hårt fast i min hand. mina ben gungade fram och tillbaka och min haka darrade och floder av tårar rann ner för mina bleka kinder.
Jag var ful... ingen vill ha mig levande...jag gör dom en tjänst... jag gör dom en tjänst...
Med det intryckt i hjärnan så satte jag ryggsäcken på ryggen och sedan så gick jag mot min dörr. jag vände mig om och kollade på mitt gigantiska rum som var målad i vitt och grått. det var överdrivet stort och jag aldrig riktigt inte gillat den. men jag sover där ändå.. gråter där...läser där och massa andra saker. Jag skulle aldrig få se min gigantiska rum längre.. med det så släckte jag lampan och stängde dörren efter mig. ingen var hemma så jag var inte tvungen och smyga eller sånt.. Jag gick till köket och tog fram papper och penna och skrev dom orden som var intryckt i min hjärna. " mamma och pappa, Jag älskar er! Men jag gör er en tjänst och jag älskar er. hejdå. Er Alicia." avslutade jag.
Jag la lappen mitt på bordet och sedan så gick jag mot ytterdörren. jag knöt på mig mina converse och så satte jag på mig min gröna jacka som passade bra till mitt blonda långa hår. väl utanför dörren så låste jag och sedan så gick jag mot min cykel. jag kollade en sista gång på mitt hus.. det var den sista gången jag skulle se det så jag stod där en stund innan jag satte mig på cykeln och trampade iväg.
Det hade börjat mörkna när jag kom fram till det stället där jag hade planerat mitt självmord. i ett träd som ingen var vid... vid en skog som ingen var i.... jag lämna min cykel strax inne i skogen och sedan så gick jag sista biten. och sedan så stod jag där. vid trädet där mitt liv skulle sluta. där jag skulle ta mitt sista andetag.
Jag satte min fot på den första gren och sedan så började jag klättra upp tills jag var tillräckligt högt upp. jag satte mig på en gren och började plocka upp snaran som jag hade gjort ordning..detta var så skrämmande. avsluta sitt liv genom att dra igen sin halsstrupe så man inte kan andas med hjälp av en snara. hemskt..!

När jag hade knutit fast snaran så satte jag den runt halsen och där hängde den nu. jag gick ut mer på grenen och då stod jag där.

Ska jag bara släppa taget om grenen eller inte? Snaran satt löst runt min hals och min darriga kropp stod skakandes på grenen nedanför mig. Jag släppte lite lite mer på fästet runt grenen. Men då händer det... Grenen under mig går sönder och snaran dras åt runt min hals och drar ihop min strupe..
Jag vill inte detta....jag vill ha bort den här snaran från min hals.. jag vill ha mina föräldrar i min famn... jag vill besegra mina mobbare... jag vill vara stark igen.. med det så vart allt svart. jag var död. eller var jag?

Justins perspektiv: det är precis ett år sen.. sedan jag hitta min egen far hängandes i det trädet. blå och hjälplös.. den känslan som jag hade då när jag såg han hänga där. det vill jag aldrig vara med om.. aldrig. jag vill att ingen ska vara med om det.
Ingen visste att min pappa är död. alla tror att min låtsas pappa är min riktiga pappa. Och jag vill att det ska vara så.. så slipper Jag berätta om det.. det är en jobbig händelse att berätta om. det var jobbigt att berätta för mamma.. alla mina släktingar... polisen.

Jag stängde av bilen som nu stod på sidan av vägen. sist jag var här så hade jag en cykel men nu så har Jag fått körkort. skogen var som den alltid varit.. ensamt, dystert,mörkt. jag gick ut och låste bilen efter mig. jag kände löven under mig dra sig runt mina skor. som att löven inte villa vara här.. dom villa bort från det här stället. med sakta och försiktiga steg så gick jag in i den mörka skogen. minnesbilder dök upp första gången jag tog steget utanför bildörren.
Jag cyklar och slänger cykeln på sidan av vägen.. jag springer in i skogen, jag är först av mina vänner. jag springer fram till trädet och tar i det. jag vann.. jag huka mig lite för att ta andan. jag skymtar mina vänner lite längre bort som kommer. men dom chockar mig när dom stannar och börjar skrika och pekar upp mot trädet där Jag stod under. med en sakta bild så kollade jag upp. jag trodde det skulle vara en Björn eller något men där hängde det en person. jag vart stum.. jag kände igen dom där skorna. dom var verkligen speciell. det kan inte vara dom skorna. jag gick lite åt sidan och kolla upp, jag mötte personens ögon och det var min pappa... min pappa.. min pappa jag gjorde allt med.... han var blå, blek, död...
Bilderna från den händelsen är så klara, allt för klara..

Med mina låga vita converse och min jeans och en tjocktröja så vandrade jag igenom skogen. men så plötsligt så går Jag In i något så gör så Jag nästan faller. vad är detta? Vad gör en cykel?
Den här skogen var inte så ensam som jag trodde. tankarna om det försvann sedan efter bara några nanosekunder. jag flyttade på cykeln och gick vidare. det var säkert någon som hade stulit den och dumpa den här. efter en stund så kunde jag skymta trädet.. månljuset sken upp trädet. och sedan så stod jag.. framför trädet. men det stämde inte. jag var inte ensam.. något var fel. jag kolla åt sidan och får syn på en gren ner på marken och sedan så gjorde jag något som jag inte villa verkligen inte vara med om igen. min blick föll upp på en person som hängde upp i trädet med en snara runt halsen. Personen levde, och det var en tjej.. en tjej. det blonda hårt var kaos och hennes händer strävade efter något att ta tag sig i.
Utan att tänka så tog började jag klättra upp så fort jag kunde. men när jag var halva vägen så får jag syn på hur hela tjejens kropp bara slutar fungera. den bara hängde där.. jag klättrade snabbt och sedan när jag var ovanför tjejen så drog jag henne mig intill mig och så satte jag hennes över min axel och sedan drog jag av snaran som satt hårt runt hennes hals. hon var borta.. men hon skulle inte dö.. hon fick inte...
När jag var nere så la jag hennes medvetslösa kropp på backen. jag tog av mig jackan och så knäppte jag ihop händerna i kors och sedan så satte jag dom mot hennes bröst och började trycka ner och upp. 1..2...3..4 räkna jag i huvudet.

Hon får inte dö..