Justins perspektiv: Vi hade nyss ätit och det börja skymma ute. Vi hade suttit och pratat ut oss, även tårar från oss alla hade kommit. Men vi prata och prata och sedan nu så hade vi precis ätit klart. Telefonen ringde och jag sprang och svarade.
"Hello, it's Justin!" svarade jag.
" Hey, It's Mary from the hospital. Im Calling you to say that Alicia didn't die, after her heart stopped she died for 4 minutes then her heart start beating again and now she's has recovered and she's Alive Justin!" sa läkarn i telefon. Jag tog in allt personen hade sagt och sedan så försökte jag säga nå men jag kunde inte. Så istället så la jag på och vinka till Ryan och Mandie. Min talförmåga var borta. Dom kolla förvirrat på mig. Jag satte mig i bilen och vred om nyckeln. Tårar började rinna igen, men nu var det glädjetårar som kom. Så mycket som jag har gråtit på den sista tiden så mycket har jag aldrig gråtit förr. Jag gasa på och sedan så var jag där. Byggnaden där min vackra tjej låg inne i. Jag stannade bilen och brydde mig inte ens att parkera den. Jag sprang in.
Jag kom fram till Alicias rum, jag öppna den. När jag öppna den så mötte jag dom vackraste ögonen i mitt liv och det vackraste leende. Jag log stort och mer och mer tårar kom. Hon levde. Alicia levde, hon var inte borta. Hon var inte borta från mig och jag kunde inte mer än annat vara glad. Jag var så himla lycklig. Hon levde och jag skulle få leva med henne för resten av mitt liv. Hon var min föralltid!
Min talförmåga var helt borta och jag gick fram till henne och krascha min läppar emot henne. Det var så en obeskrivlig känsla som sprudlade igenom min kropp. Hon levde. Jag skulle kunna upprepa dom 2 orden hela tiden och det skulle göra mig överlycklig.
" Justin, Im here, im not going to leave you " sa hon och log stort. Tårar rann också längs hennes kinder.
" I know, but I lost you for one day." sa jag. " I need to take back that one day" sa jag och log stort. hon skratta. Hennes skratt asså. Obeskrivligt vacker!
----------
Kvällen kom och plötsligt kom en doktor in. Han kolla på oss och denna gång var det en bra blick. Han öppna munnen och sa. " Alicia. I 've great news. Your leukemia is almost gone. I can't understand it but i't s Amazing and great and Im happy for you. And you Justin, have just witnessed a miracle." sa han. Jag log stort och sedan så vände jag blicken emot Alicia. Hon log och jag krascha min läppar emot henne. Hennes sjukdom var borta och det betyder att jag kommer få leva med henne för resten av mitt liv.
Hon är min föralltid!
ESTÁS LEYENDO
Love didn't exist for me until I met her
FanficSka jag bara släppa taget om grenen eller inte? Snaran satt löst runt min hals och min darriga kropp stod skakandes på grenen nedanför mig. Jag släppte lite lite mer på fästet runt grenen. Men då händer det... Grenen under mig går sönder och snaran...
