Love didn't exist for me until I met her

kapitel 15. you should accept the offer

Alicias perspektiv: det hade gått exakt en vecka sen den där snubben kom och fråga Justin om han ville spela in ett album i hans studio. Justin.. ja han tacka nej. Varför vet jag inte? Varför tacka han nej? det kan var livsförändring.. han kan ju inte spendera varje dag med mig. han måste ha något annat att göra? Nu kanske jag låter galen, galen att jag vill att han ska tacka ja fast konsekvenserna kan leda till att vi inte kan ses lika ofta. men varje gång jag ser honom sjunga så ser jag hur lycklig han är. När Justin sjunger så är det som han försvinner i sin lilla egna bubbla. det är en bubbla där han kan uttrycka sig själv, där kan han få ut sina känslor som han känner.

Han satt nu i soffan och sjöng med tv:n, vilken låt vet jag inte. Ända sen jag har börjat tvingat eller rättare sagt att jag har velat att han ska sjunga så har han börjat sjunga med vilja. Varje gång jag hör han sjunga så går det inte att inte flina. Om ni förstår mig? För att göra stunden lite roligare så började jag med min kråkröst också att nynna med. Justins blick föll på mig och jag kunde inte hålla mig. jag sprack upp i gapskratt och likadant gjorde han. Han hoppa upp från soffan och sprang emot mig och drog upp mig i hans famn, han tog då sedan ett lite hårdare tag och lyfte upp mig och bar mig till. där så la han ner mig och han la sig över mig med all sin tyngd. Jag försökte skratta men det gick inte bra, jag försökte röra på mig men det var omöjligt. Han var alldeles för tung för mig. Efter en stund så lyfte han lite på sin tyngd och andning började komma till rätta. han log stort och närmade mig, han pressade sina läppar emot mina och våra läppar rörde sig i synk. Obeskrivliga känslor flödade igenom min kropp och om jag inte slutade nu så skulle jag förmodligen gå överstyr. mitt i allt så började prata och Justin började skratta bara. han backa undan lite, inte för långt men så bra att jag kunde få tillgång till att prata.

" Can you do me a favor?" sa jag. Jag visste att jag hade förstört denna perfekta stund men jag var bara tvungen att få ut det. Det har trängts i min hjärna ända sen den gången på restaurangen.

" Anything for you" sa han romantiskt och log.

" Accept the offer the man at the restaurant offered." sa jag och log lite kort. Stunden vart direkt lite allvarligare.

" No, singing is not my thing." sa han kort och kysste min hjässa.

" I know, but don't lie now. Everytime you sing you feel some Amazing feelings floating threw you body?" sa jag och han svarade snabbt tillbaka.

" yes I feel something Amazing, some undescrible feelings.. I can't explain them." sa han.

" You know, everytime I see you sing, I see how happy you are when you can express Words in better ways. You love to sing, but you just afraid too share it with others." sa jag och log.

" Alicia.. Im not good at singing and no one is going to buy my album. I can't handle failure."

" Sometime you need failure to then later sucessed" sa jag och lät lite extra poetisk när jag uttala orden.

" haha you never gonna let this go, right?" sa han.

" No sorry" sa jag och log lite halvt. Jag ville inte tvinga han göra något han inte ville men .. han är så duktig och han har så mycket att ge världen.

" you know, you don't need to this for the people you don't know, do this for the people you love and care about and also do it for you." sa jag och log.

" I do it, only because you are so freaking Amazing you know that?" sa han och kysste mig passionerat. En varm känsla sprudlade igenom min kropp. Dom orden han sa och hur han sa dom gjorde så att mitt hjärta hoppa ett extra slag.