Love didn't exist for me until I met her

Kapitel 32. He is the best man in my life and he will always be that

Alicias perspektiv: Dagen var inne, dagen var inne då jag skulle bli en bieber. Jag skulle få gifta mig med enda kärlek jag har haft. och jag kan inte se mig nån annan att gifta med än Justin. Han är den bästa människan jag vet, han är omtänksam, snäll,lojal, rolig, allvarlig, gosig, mysig, kärleksfull och massa mer. Om jag skulle räkna upp allt jag tyckte med om honom så skulle jag få sitta till imorgon för det är så mycket jag vill berätta vad jag tycker om honom men det kan jag inte för vid 1/3 så skulle han bli uttråkad av allt mitt babbel.

Men Justin hade bjudit dit sin familj, och vem bjöd jag. Jag har ingen kontakt med min mamma längre så vem ska jag bjuda? Vem ska sitta i publiken och var glad för mig att jag har hittat min rätt? Vem ska det vara? Ryan? För det var ryan som hjälpte mig, hjälpte mig med ett hem. Han var anledningen till att jag träffa Justin igen. han är anledningen till att jag är så lycklig med Justin nu. Så det får bli han så som är stolt över mig.

Justin var inne i vårt andra badrum och jag satt i det andra och fixa mig. Om nån timme så skulle dem komma, våra gäster. Jag sminka mig och satte upp mitt hår så som jag ville, jag hade några sätt att kunna sätta upp det. Hår styling var något som intressera mig mycket, jag har tränat mycket själv på mitt hår så då var jag van att fixa mitt egna hår. Efter en timme så var frisyren klar och sminket var även klart. Jag gick ut och i köket så stod Justin i köket och fixa det sista med maten och fikat. Han hörde inte att jag kom. Jag hade nu allt på mig. och detsamma hade han. Efter en stund så vände han sig om och mötte min blick. Jag log och han stod bara där och stirra. Var det så illa.. Jag vinka till och han harklade sig.

" Oh my .. your so Beautiful" sa han och jag log och det värmde i hela kroppen.

" You too my handsome man" sa jag. Han log stort och jag gick fram till han och kysste han och detsamma gjorde han emot mig. Vi stod där och kysstes och sedan var det nån som harkla sig bredvid oss och vi vände oss om samtidigt och där stod Ryan och log stort. Vi log stort mot han också och sen så när det dök upp en tjej bredvid han så log han större, det tog hand och efter en förvirrad blick så gav vi både Ryan och tjejen ett glädje leende.

Hon presentera sig som Mandie. Mandie var då den gulligaste och trevligaste personen jag träffat. Hon bärde alltid ett leende på läpparna och det gjorde än själv glad. Vi prata tjej prat och Justin och ryan hade pojksnack. Efter ett tag så knacka det på dörren och alla Justins familj kom in. Dom presentera sig och dom var den trevligaste familjen jag har träffat. Men jag tycker alla är trevliga.. eller nästan alla. Vi prata och vi berätta lite om hur vi hade det här och alla hälsa på Dracula. Justins syskon lekte med Dracula och det tyckte Dracula var jätteroligt att folk lekte med han. Vi pratade och sedan var det dags, dags för vigseln, dags för bröllopet. Jag hade vart så bra vän med Mandie så jag ville ha henne som min brudtärna.  innan bröllpet starta så dök det upp nån som chocka mig jättemycket. Min mamma.. min mamma stod i dörröppningen och hade tårar i ögonen. Jag kolla bara chockat på henne. Men vi starta bröllopet och prästen som vi hade var Ryan. Han var nog den bästa prästen för detta bröllop. det var inget såhär långtråkigt bröllop. Det var jätteroligt om jag får säga det själv.

Men vad gör min mamma här? Hur visste hon vart jag bodde? Hur visste hon att jag skulle gifta mig idag? Jag har inte pratat med en på ett år och nu är hon här.. vad ska jag säga till henne. Ska jag vara glad.. ledsen?  jag vet inte.. så mycket känslor. och nu stod jag framför Justin och påväg att gifta mig med han. min enda och bästa kärlek .. eller hur man nu säger det.

Bröllopet kom till sitt slut och vi erkände vår kärlek för varandra och vi fick äntligen kyssa varandra. Alla applådera och vi gick in i huset och vi tog ut tårtan tillsammans. Bröllopet var klart och jag var nu Mrs Bieber. Helt otroligt.. Om det här hade varit förra sommaren så skulle jag aldrig trott det. Aldrig trott att jag skulle få gå igenom så mycket på ett år.  Jag älskar Justin och det är inget jag ångrar mer än att gifta mig med han. Och allt han har gjort för mig.. Han är min räddare. Min enda kärlek. Min andra halva. Jag älskar han och jag tröttnar aldrig på att säga det.

Men nu.. låt mig att prata med min mamma. min mamma som inte vet något om mig, vet inte vad jag har gått igenom , hur länge jag har att leva.