Love didn't exist for me until I met her

Kapitel 37. Always&Forever

Justins perspektiv: Vi bjudit in Ryan och Mandie, deras förhållande har hållt och dom var nu påväg på middag hos oss. Vi stod nu och gjorde i ordning mat.
alicias mage hade växt mer och mer och det hade gått nu gått 8 månader sen hon fick reda på. Det var dags snart. Vi skulle snart få vårat barn.
det knacka på dörren och vi gick och öppna. Där stod Ryan och mandie, dom log stort och vi släppte in på dem. Vi började äta middagen och så sa Ryan helt plötsligt.
" ehm.. Guys we need to tell you something" sa han och vart tyst.
Jag och Alicia vart tvärt fundersam och vi kolla förvirrat på varandra. Ryan och mandie log mot varandra och sedan så räckte mandie fram sin hand och visade. På hennes hand så låg det en perfekt glänsande ring på hennes ringfinger.
" we getting Married" sa mandie. Dom log stort och detsamma gjorde jag och Alicia. My bro har funnit sin kärlek och det glädjer mig! Vi fortsatte prata om deras bröllop som skulle ske om
En månad. Det vart bestämt också att jag skulle vara ryans best man och Alicia skulle vara mandies brudtärna. Både jag och Alicia var jätteglad för dom för när vi första gången träffa mandie så sa båda vi att hoppades på
Dom. Kvällen gick och drog sedan hem.

1 månad senare
Ryans och mandies dag var här, idag skulle dom gifta sig. Jag hade inte sett Alicia på hela dagen eftersom hon hade varit med mandie och dem hade förberett varandra. Jag hade även hängt Ryan hela dagen, han var jättenervös och han nämnde det hela dagen. Det var dags för bröllopet och jag skulle äntligen få se min fru. Klockan ticka och vi stod nu i kyrkan och väntade på att klockorna skulle börja plinga och mandie och hennes brudtärnor skulle komma igenom dem enorma portarna. Ryan stod där och skaka och jag bara log. För jag kände precis som han gjorde när jag gifte mig med alicia. Jag tänkte hela tiden då det värsta sakerna som skulle hända. 

bröllopet startade.

Mandie och hennes brudtärnor kom gåendes in, jag mötte Alicia och hon var så vacker. Hon var alltid vacker! Mandie var också vacker, i sin vita långa bröllopsklänning. Jag stod där och kolla när hela bröllopet började. Sedan så kom det till slutet av bröllopet och dom fick äntligen kyssa varandra. Vi gick ut och det var dags för tal. Jag började prata.

" Ryan min broder. Vi har känt varandra sen barnsben och du har alltid varit där. Du är min broder från en annan moder. Du är den jag mest litar på, den jag alltid kan skratta med och jag kan prata med dig om allt. Allt som tynger mig tar du bort med din charm. Du är nog den mest roligaste personen jag vet och utan dig min bror så vet jag inte hur mitt liv hade varit. Vi har alltid hållt ihop och vi har aldrig bråkat eller varit ovänner. inte vad jag tycker i alla fall. Och nu så står jag här idag och kollar på när min broder gifter sig med denna vackra flicka. Det gör mig glad att du har hittat din rätt och du vet att jag älskar dig  broder" sa jag och han log stort. han slog på bröstet två gånger och gjorde Peace tecknet emot mig. Detsamma gjorde jag. Han var min broder förevigt asså. Jag var så glad för honom nu, jag har aldrig sett han så glad när han är runt Mandie. När jag hade pratat klart mitt tal så var det dags för Alicias tal. Hon gick fram och harkla lite i micken så hon skulle få allas uppmärksamhet.

"ehhm..jag står här idag för att göra ett litet fint tal åt min bästa vän mandie. Jag har inte känt Mandie hela mitt liv. Jag träffa bara Mandie för bara några månader sen och så fort vi började prat.." där stanna Alicia. Hon luta sig över mikrofonen och det såg ut som försökte hämta andan. Jag kolla storögt på henne, vad händer? Ska hon föda?

Jag reste mig upp och hon kolla på mig. " Jag ska föda" sa hon och sedan så haltade hon fram emot mig. Jag höll upp henne och vi gick med raska steg ut mot bilen. Hennes andningar var höga och värkarna vart mer och mer. Jag gasade på mer och mer och sedan så svängde vi in på akuten, jag hjälpte Alicia ut och in på akuten. Läkare kom och mötte oss och vi berätta att vi skulle föda. Dom tog med oss in i ett rum och förlossningen startade.

----

" Vad ska hon heta?" sa Alicia med len röst. Hon log mot bebisen som hon höll i sin famn.

" Hope" sa jag. Jag gillade namnet. Hope betyder att man aldrig ska ge upp hoppet. Jag hade hoppet på Alicia. Hoppet att vi alltid skulle vara tillsammans. Jag tyckte om namnet. Undra vad Alicia tyckte.

" Yes, perfect" sa hon och log stort. Hon kolla mot Hope. " Hey Hope, Im you mama, and this is your dad." sa hon och peka med bebiset lilla finger och peka mot mig. Jag log stort. Jag var en far, och jag hade en familj. Jag hade en familj jag skulle få skapa minnen med. Bra minnen och dåliga.

Min familj.