Justins perspektiv: Soffan var ut sittad typ för att vi har luggit i soffan typ hela veckan. Vädret sög fortfarande och det var alldeles för kallt att vara ute. Om nån dag skulle vi gifta oss och allt var klart. Och då hoppas jag på jättebra väder.. annars så blir det väll lite tråkigt..
Jag och Alicia har haft våra Marathons på olika filmerserier, och tv-serier. Så mycket tv jag har sett så mycket har jag inte sätt på ett långt tag. Jag log stort när jag kolla åt Alicias håll. Hon log fridfullt och lite uttråkad och kolla på filmen. Jag hade lite svårt att fokusera.. Alicias tid var snart ute och hon säger själv att hon har svårt att orka med mycket. Hon ligger eller sitter mestadels nu och orkar knappt gå till sovrummet i normal takt. Det gjorde ont i mig och se det. Men.. Jag måste vara stark för henne. Men tanken kommer alltid tillbaka. Jag kommer inte få se henne nå mer och det gör så ont. Hon kommer dö och försvinna från mig, hur i hela friden ska jag kunna klara av det? Hur?
Dagarna gick och det blir bara svårare och svårare att hålla mig stark. Jag har lust att bryta om varje sekund men jag tänker hela tiden att nej. Men hur ska jag kunna leva utan henne? Asså det gör så ont. Men jag kunde hålla det inne nå mer, så är det. Hon vände sig om eftersom hon hör mig snyfta. Hon kolla på mig med medlidsam blick. Hon förstod vad jag mena. Varför jag grät.. Varför jag bröt ihop. Hon satte sig upp och kramade sedan om mig.
"Justin shh.. your are going to get through this, Okayy" sa hon.
" Im sorry Alicia, I can't hold it in anymore. But how can I get through this? My Life is you, Your the reason I smile, the reason I laugh, the reason I cry, the reason Im happy. Alicia I love you and I can't live whitout. I can't find I Life where I live whitout you." sa jag och tårar rann längs mina kinder. jag grät och jag grät mycket. Jag kunde inte sluta.. jag kunde verkligen inte sluta. Jag försökte, jag försökte torka bort alla tårar som rann men det kom bara mer och mer. Jag vet inte hur länge jag grät och det kändes som tårarna aldrig skulle ta slut.
Hon grät också.
Kvällen gick och vi gick och la oss, och innan jag sa kände att jag höll på att somna så sa jag.
" Alicia Im going to miss you so much, but Im going to try to be strong for you" sa jag och strök ett finger på hennes kind. Jag fall sedan också i djup sömn därefter.
Alicia...
![](https://img.wattpad.com/cover/34726345-288-k87125.jpg)
VOUS LISEZ
Love didn't exist for me until I met her
FanfictionSka jag bara släppa taget om grenen eller inte? Snaran satt löst runt min hals och min darriga kropp stod skakandes på grenen nedanför mig. Jag släppte lite lite mer på fästet runt grenen. Men då händer det... Grenen under mig går sönder och snaran...