Justins perspektiv: vi låg nu i soffan och inspektera vår nya tatuering. Den var snygg, jättesnygg faktiskt. tv serierna på tvn rulla på och detsamma gjorde dagen. Vi har inte haft dom bästa dagarna här.. Saknar värmen en del. Alicia blir allt smalare för varje dag och hon klarar inte av att äta mycket på grund av att om hon åt för mycke så spydde hon ändå upp det sen. Henne handleder var som smala pinnar och henne ansikte har smalnat allt mer och mer, hennes revben börjar sticka ut och hennes ben har smalnat så mycket så det gör hon för henne att gå. Det är så hemskt att se henne så här, hon var så pigg och glad förr. Nu är hon svag och orkar inte göra nå. Och jag vet inte vad jag ska göra för att göra henne starkare. Hur kan jag göra henne starkare.
Jag ryckte till när det börja durra i bakfickan. Jag drog upp mobilen och på displayen syndes ryans namn. Jag svara.
"Hey man, wazzup?"
"Heeey, it's good man.. Miss you kind of. Alone here without My brother.. But im just Asking when can i visit., been so long since we met..!" Sa han och lät glad i rösten men det märktes ändå att han var lite sårad. Sårad över att jag inte hört av mig, men det sved lite inom mig av skuld, skuld att jag inte hört av mig." im sorry man, i been hanging with Alicia Much.. Because.. She's going to die." Mer kunna jag inte säga utan att bryta ihop. Hon skulle dö.. Hon skulle försvinna från mig, Min vackra ängel.
" man i don't want to Lose her Ryan"sa jag.
"Oh man, i don't know what to say.. Oh she cant die, She's to Beautiful in Any days to die. Oh man im sorry " sa Ryan medlidsamt. Tårar rann längs mina kinder, och jag kunde inte stoppa dem. Jag sucka lite och försökte torka bort tårarna så mycke jag kan men dom rann ändå. Men så kom jag på att Ryan var på den andra linjen.
" you can come and visit bro, im waiting, come anytime." sa jag.
" okay, i come tommorrow if That's okay?" Sa han.
" yes" sa jag.
" bye" sa han.
" bye man" sa jag. Jag la på och jag kände hur det börjar det röra sig vid mig. Alicia hade somnat under dagen och låg intryckt mot mig. Men hon var nu vaken och vände sig om och syna mig. Hennes trötta blick gick från nyvaken till ledsen blick, hon tog sina fingrar och strök undan min tårar som rann längs min kinder men det kom bara mer.
" Justin don't cry, im here.." Sa hon och det hade nu bildats tårar i hennes ögon. Jag satte mig upp och detsamma gjorde hon, jag placera mina händer så det täckte mitt huvud.
Hon drog bort mina händer och sedan så krascha hon sina läppar emot mig. Men det sved mer, jag kommer inte få ha dessa läppar emot mina sen, sen när hon försvinner.Kvällen fortsatte och tårar hade kommit i intervaller. Vi hade bara luggit ute i hammocken och kollat på solnedgången och pratat. Senare den kvällen gick vi och la oss. Dagen därpå vakna jag med henne intryckt vid mig. Jag log åt synen, hon var så vacker.
Ryan skulle komma idag så jag gick upp och börja göra frukost. En stund senare så dök Alicia upp också och vi åt frukosten och så städa vi i huset så det skulle bli lite fräscht innan han kom. Några timmar senare så knackade det på dörren och jag sprang och öppna. Utanför så
Stod Ryan han log stort och jag krama om honom. Shit vad längesen jag såg honom. Han krama om mig också och sedan brast vi ut i skratt av alla kramar.Ryan kom in och hälsade på Alicia. Han var noga med att inte göra så dumma skämt, och han sa bara att kommer sakna nå sjukt. Min bästavän måste nog vara den bästa jag känner förutom Alicia då! Han har alltid varit där för mig. Och jag har väll inte alltid varit där för han men..
Dagen rullade på och vi prata och hade roligt och sedan så kom kvällen, vi åt middag och sedan så kom tiden han var tvungen att dra innan han själv somna. Alicia hade gått och börjat gjort kväller och jag stod nu i dörröppningen med Ryan. Helt plötsligt så drog han upp ett block, jag kolla förvirrat på han och sedan så kolla han på mig och sa.
" i think it's alicias, i found it in her closet." Sa han. Jag kolla och log mot han. " your the best man" sa jag. " i know" sa han ironiskt och log stort. Det var tyst ett tag innan Ryan sa. " Bye man, need to go now before I fall asleep right now." sa han och tog fram sin hand, som ett tecken på att han villa göra vårt bro handslag. Jag tog fram handen och vi gjorde det. Han sa hejdå en sista gång innan han försvann in i bilen och åkte iväg. Så fort han lämnade så kolla jag blocket, inte för att jag villa snoka men jag gjorde det. Första sidan var det text, kladd texter. Det såg ut som sångtexter. Jag kolla igenom och sedan så fann jag en sida som hade rubriken "To Justin". Men låten heta inte så. Låten heta något helt annat.Låten heta Fire N gold och jag läste igenom den. Texten fastna som klister i mitt huvud och jag bestämde mig för att sjunga den. Sjunga den för alicia. Jag tog gitarren och sedan så gick jag bort till sovrummet. Hon log med mobilen i handen och bläddra igenom något som jag hade visste var. men jag gick in och Alicia kolla upp. Hon log men gav mig en liten förvirrad blick när jag kom in med gitarr och ett block. Jag gav blocket till Alicia och sedan så placerade jag en stol framför hennes sida av sängen och drog upp gitarren och sa. " Alicia you wrote this song, so then I thought I will sing it for you." sa jag och hon log stort.
Jag började spela på gitarren och sjöng sedan texten som var till och låten satt som smäck. Det var som att jag var gjord för den här låten. Jag log stort under jag sjöng låten, Alicia log och detsamma gjorde jag. Efter sista tonen så hade jag inget mer att säga än" Alicia you are amazing writer, this song is amazing and I love it." sa jag och luta mig fram och kysste hennes panna. Hon log stort och tårar hand runnit längs hennes kinder. " Justin you sing so good, I have no word for it!" sa hon och skratta lite av glädje.
Låten var otroligt bra skriven, bästa sången jag sjungit asså!
YOU ARE READING
Love didn't exist for me until I met her
FanfictionSka jag bara släppa taget om grenen eller inte? Snaran satt löst runt min hals och min darriga kropp stod skakandes på grenen nedanför mig. Jag släppte lite lite mer på fästet runt grenen. Men då händer det... Grenen under mig går sönder och snaran...