Fångad av hans kärlek

Kapitel 21

Så fort jag kom innanför dörren slängde jag av mig kläderna och dök rätt ner i sängen, utan att ens säga hej till min bror som satt framför tv:n med en chipsskål i knät. Det hade varit en lång dag och efter tre månader av endast slappande kändes en sex timmars skoldag som att springa ett marathonlopp.

Dagen därpå vaknade jag som vanligt klockan 06.30 då det öronbedövande ljudet av min väckarklocka gick igång. Det enda jag ville var att slänga klockfan i väggen och somna om, men hela den planen förstördes då Samuel slog upp dörren till mitt rum och drog isär gardinerna.

"Vad håller du på med?" stönade jag irriterat och drog upp täcket över ansiktet. Den dagen var en sådan dag då jag nästan funderade på att sjukanmäla mig så att jag kunde sova hela dagen.

"Godmorgom kära syster, det är visst en fin dag idag" sade han muntert och han såg på mig med ett irriterande flin.

"Ut härifrån" Jag kastade min kudde på honom och han lämnade sedan motvilligt mitt rum. Ljuset från skärmen på min mobil bländade mig då jag höll den lite för nära ansiktet för att se om någonting hänt under natten. Någon notifikation från Instagram och något skräpmejl hade jag fått, samt hade jag två olästa sms. Ett från Matthias och ett från Jack. Helvete.

Skoldagen gick trögt. Angelina och jag satt bredvid varandra på lunchen igen och hon frågade ut mig om min eftermiddag med Matthias. Hon lät nästan lite för intresserad, men jag lyckades övertyga henne om att inget hade hänt.

"Vi tog bara en fika och pratade lite, inget speciellt" sade jag och ryckte på axlarna. Angelina suckade besviket, som om hon förväntat sig mer.

Jag fick kämpa för att inte somna på dagens senare lektioner och jag längtade hela tiden till dagens slut då jag bara kunde gå hem och göra inget tillsammans med min lata och något irriterande storebror.

De första dagarna är nästan alltid de lugnaste och skönaste. Det har kommit nya elever till klassen och man ska välkomna dem genom att göra en massa sammarbetsövningar och namnlekar så att alla känner sig på samma nivå som en tredjeklassare igen. De nya eleverna blir inte välkomnade in i klassen på en gång som lärarna vill, utan de blir utstirrade och viskade om. Gymnasiet hade sina fördelar på den fronten iallafall. Varje klass bestod av 30 osäkra och utstirrade nya elever. Ingen kände någon.

Dagens sista lektion var inställd för alla ettor på Klarberga Gymnasieskola. Rektorn hade skickat en grupp med enligt henne själv "pålitliga" treor för att berätta för oss att vi skulle samlas i Aulan klockan kvart över två. Vi fick inte höra mycket, men vi listade iallafall ut att det var något slags välkomstmöte för alla elever i första ring. Tydligen slapp vi namnlekar här, men detta var inte ett mycket bättre alternativ. Jag suckade och satte återigen i hörlurarna i mina öron och återgick till mitt enskilda arbete då den pålitliga trean hade lämnat vårt klassrum. Jag trummade med pennan mot bänken tills tjejen bredvid mig knuffade till mig och bad mig att sluta, och efter det satt jag bara där och stirrade rakt fram. Inget speciellt fångade min blick, mina ögon bara stirrade blankt ut i det tomma.

Angelina väntade vid mitt skåp då jag kom ut ur klassrummet och hon fick hålla sig för skratt då jag kom utvandrandes nästan som en zombie. Hade jag varit osminkad den dagen hade jag troligtvis dessutom sätt ut som en levande död.

"Oj, här är vi glada ser jag" sade Angelina med ett retsamt flin och hon slog skämtsamt till mig med knytnäven på armen.

"För det första, aj!?" Jag täckte punkten där hennes knogar hade mött min överarm med min andra hand och jag såg ogillandes på henne. "Och för det andra så har jag haft en skitdålig dag" Jag öppnade mitt skåp med nyckeln som jag bar på ett band runt handleden och smällde upp dörren såpass hårt att det metalliska ljudet av två skåpdörrar som slogs mot varandra ekade genom hela korridoren.