Fångad av hans kärlek

Kapitel 6

-Haylie-

Det gick inte, det fick bara inte hända. Jag kunde inte låta mig själv bli mosad av Jack Henderson. Det må ha hänt många andra, men jag tänkte verkligen inte låta det hända mig!

Den där jävla playern skulle inte få förstöra mitt liv eller mina drömmar. Jag skulle inte låta mig såras av någon som honom.

Han var inte värd tårar, det var knappt så att jag kände att det var lönt att gå och köpa choklad. Han var inte värd att tröstäta för, för vad var det egentligen jag gick miste om?

Visst, en otroligt snygg och charmig kille. Men å andra sidan en som inte kunde hålla fingrarna borta från andra och ta sig själv i kragen. Jag visste att det aldrig skulle ha fungerat, jag visste det. Det var upplagt för bråk, hat och uppbrott.

Jag gick med hårda steg fram mot Jack och han såg upp på mig. Jag hörde honom mumla mitt namn men jag var för upptagen i mina egna tankar. Jag kunde bara tänka hur mycket jag ville slå honom och hur mycket jag ville hata honom. Jag ville att hans blod skulle spridas ut över golvet och jag ville avlossa ett skott i hans huvud. Jag var arg, inte ledsen. Som sagt, han var inte värd tårar, han var värd en näve i ansiktet.

"Haylie, jag kan förkl-" Började han men avbröts då min hans träffade hans kind. Det var ingen vanlig örfil, det var en stenhård knytnäve.

"Jag kan inte ens fatta att du ens pratar med mig, ditt äckliga missfoster" Fräste jag och knöt armarna över bröstet. Han ställde sig upp och såg konstigt nog förvånad ut.

Han sade mitt namn igen, han bad mig att lyssna men jag vägrade.

Jag spottade honom i ansiket och det var tydligen då det sprach för honom.

"Haylie förfan jag har ju sagt att jag är ledsen!" Hörde jag honom skrika och jag blängde bara ännu surare på honom.

"Du vet att du är söt när du är sur, va?" Sade han med ett leende. Jag försökte hålla mig från att avfyra en spark mot hans nedre regioner men jag kan inte säga att det riktigt gick så bra.

"Sluta!" Fräste jag. "Just nu vill jag inte ens andas samma luft som du så du kan gå tillbaka till din lilla bimbotjej och glömma bort att jag ens existerar, för du kan skriva upp att jag aldrig tänker prata med dig igen." Fräste jag innan jag vände på klacken och gick mot utgången.

"Jaha, så du tror jag jag vill ha något med dig att göra? Hah!" Hörde jag honom ropa efter mig och jag vände mig bara om och gav honom ett långfinger. Jag tänkte inte ge mig och jag tänkte definitivt inte gråta. Han var ett svin, ett riktigt ett och nej, jag var inte ens ledsen.

Vem försöker jag lura jag var förstörd. Det var mer än jag kunde klara av. Inte nog med att Jack Henderson hade varit min dröm och min som jag kallade det kändiscrush i mer än ett år, utan jag var fan kär i honom. 

Jag gick direkt hem, med långa steg och nävarna knytna längs sidan, redo att slå till nästa person som stod i min väg. Jag orkade inte med någon i mitt synfält nu. Dessutom kände jag att jag inte kunde hålla in det längre, och mina tårar började rinna samtidigt som jag började springa. Det var bara några hundra meter kvar till Samuel lägenhet där jag tänkte barrikadera mig.

Jag sprang in i huset och när hissdörren stängdes bakom mig och jag äntligen var ensam, sjönk jag ner på golvet med ansiktet i händerna. Jag grät inte, jag bölade stort. Mina ögon sved och jag andades hackigt. Varje tår berättade en historia och just nu var jag full av minnen. Minnan av Jack, farfar och min lilla katt...

Jag låste upp dörren och sprang in i lägenheten. jag brydde mig inte om att låsa utan kastade av mig skorna, fortfarande storgråtandes. Jag gick in i köket och öppnade skåpet ovanför frysen. Två stora chockladkakor och en påse med popcorn drog jag med mig in i mitt rum där jag snabbt bytte om till pyjamasshorts och ett stort linne innan jag sjönk ner i sängen. Med tårar fortfarande rinnandes från mina ögon lade jag min dator i knät. Jag visste att det fanns två saker som kunde muntra upp mig när jag var ledsen. Folk jag älskar och internet. Eftersom att det där första gick bort så hade jag inte så mycket val kvar...