Fångad av hans kärlek

Kapitel 18

JACK:

Haylie hade rätt. Hon hade så rätt, och jag hade inte insett det förrän det var försent. Jag slog mig själv i huvudet med min handflata och jag begrade sedan ansiktet. Hur kunde jag vara så dum? Jag hjade just förlorat världens bästa tjej och fram tills nu hade det känts som en lättnad.

Nu kunde jag vara mitt gamla jag igen. Han som satte sina vänner före allt och aldrig lyckats behålla en tjej längre än en vecka. Den killen som söp sig full nästan varenda dag och vägrade visa käsnlor överhuvudtaget. Han som vägrade bry sig om något annat än vad folk tyckte om honom. Det sista jag ville var att bli som den Jack igen.

Tiden hade flugit förbi sedan jag och Haylie träffats där ute på cykelbanan och det var nu lördag igen. I många dagar hade jag bara hasat runt i huset och jag och Hampus tillbringade större delen av våra dagar åt TV-spel. Men en sak var säker, lördag i vårt hus betydde fest. 

Personligen ville jag inte göra något alls, men det började redan droppa in folk till festen. Jag suckade och drog sedan igen dörren till mitt rum med en smäll. Någon gång skulle jag bli tvungen att ringa Haylie, och den gången skulle lika gärna kunna vara nu. Jag letade upp hennes namn i min kontaktlista och jag ringde sedan upp henne. 

"Hallå?" svarade hon och jag bet mig i läppen.

"Hej, Haylie, det är Jack" sade jag och jag drog fingrarna genom håret och jag såg mig i spegeln. 

"Okej" svarade hon kort och jag förstod att hon inte ville prata med mig.

"Ja, du vet, det är ju fest hos mig ikväll..." började jag men jag blev snabbt avbruten av henne.

"Jag hoppas att du fattar att jag inte har någon som helst lust att gå på någon fest hemma hos dig efter det som hände förra gången?" sade hon irriterat.

"Ja fattar, det har inte jag heller" sade jag och tog ett djupt andetag. Jag tror jag aldrig någonsin förut varit nervös då jag pratade i telefonen med Haylie. "Jag tänkte att du kanske ville göra något annat, med mig?" Efter det blev det tyst ett tag. Jag hörde hur hon andades på andra sidan linjen och jag väntade otåligt på att hon skulle sänga något.

"Som vänner?" frågade hon.

"Ja, såklart, bara som vänner" sade jag, även fast det högg till i mitt bröst bara av att yttra orden. Jag visste att det skulle vara svårt att försöka att bara vara vänner med Haylie, men jag var tvungen att försöka. Jag ville inte bara vara en vän, jag ville vara så mycket mer.

 "Så..." började jag. "Jag hämtar dig vid åtta?"

"Visst" sade hon och jag gjorde en segergest för mig själv och jag suckade av lättnad.

"Visst" upprepade jag innan vi sade hejdå till varandra och hon lade på. Jag slängde telefonen på min säng och jag bokstavligen skuttade av glädje. Detta skulle bli kvällen då jag fick tillbaka henne, jag bara visste det. Eller rättare sagt skulle jag göra allt jag kunde för att få henne att ta tillbaka mig.

Efter att ha slängt ut nästan alla kläder ur min garderob ner på golvet stod jag i mitt rum, i en hög av kläder, iklädd ett par vanliga jeansshorts och en simpel vit t-shirt. Jag var också något sur på mig själv eftersom att det tagit mig en halvtimme att hitta de kläder som jag mer eller mindre hade på mig varje dag.

Jag plockade upp min telefon från min säng och tryckte ner den i fickan, innan jag småsprang ner för trappan i huset.

"Jack!" ropade flera röster inne från vardagsrummet och jag svor för mig själv. "Vart ska du då?"