Fångad av hans kärlek

Kapitel 19

[Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte skrivit på länge, men jag är väl medveten om det. Tack för ert stöd och för att ni fortfarande läser <3]

Haylies POV

Det var helt sjukt hur snabbt sommarlovet hade gått. Det känns som om det började för bara någon dag sedan, och ändå var det redan slut. Jag blev helt och hållet överväldigad då jag tänkte på allt som hade hänt, alla nya människor jag träffade och för att inte tala om hur roligt jag hade haft det. Jag kunde inte förstå att det redan var över. 

Jag släpade mig fram på trötta ben längs trottoarerna och sparkade nonchalant på en hopknölad tomburk som någon lämnat efter sig. Iklädd ett par jeansshorts, vita converse och en av Jacks tjocktröjor såg det mer ut som om jag var påväg till gymmet än till min första riktiga dag på gymnasiet. Jag hade redan sumpat  det goda första intrycket genom att komma både försent och helt oförberedd första dagen, så jag brydde mig inte om vad folk skulle tycka om att jag gick dit klädd en alldeles för stor munkjacka tillhörandes min föredetta pojkvän. Den doftade fortfarande av hans parfym eftersom att jag hade varit för lat för att tvätta den.

Mitt elevskåp i skolan hade jag dessutom blivit tvungen att muta till mig. Alla som var där i tid första dagen hade ju förstås fått välja de bästa skåpen vilket betydde att jag blev fast med ett på fjärde våningen utan varken krokar att hänga jackan på eller hyllor att ställa böckerna på. Efter att ha tjatat på Angelina i en hel dag, och till och med gråtit lite för att förstärka mitt uttryck, gick hon slutligen med på att sälja sitt skåp till mig för tjugo spänn. 

"Hej snygging" sade Angelina och såg skeptiskt på min outfit då hon slöt upp med mig på vägen bort mott klassrummen där vi båda hade våra första lektioner. Det här var första gången på nio år som jag och Angelina inte gick i samma klass och jag var osäker på hur jag skulle överleva tre år av mattelektioner utan henne vid min sida. Vi var lika värdelösa båda två men roligt hade vi det iallafall. 

"Hur är skåpet på fjärde våningen?" frågade jag henne i ett tappert försök att byta samtalsämne. 

"Jag har inte kvar det. Någon liten blond kille var dum nog att byta med mig" sade hon med ett skratt och jag suckade. Tjugo kronor bortkastade på inget. 

"Vad har du för lektion nu?" frågade jag henne och såg på klockan. Det var fortfarande ett par minuter tills lektionerna drog igång men korridorerna började fyllas upp med människor. 

"Matte" suckade Angelina. "Och vi har prov! Hur taskigt är det inte att sätta matteprov första dagen?" Jag nickade instämmande och gav Angie en stöttade klapp på axeln. Hon suckade såpass djupt att man nästan kunde se hur livsglädjen rann ur henne mer och mer i varje andetag.

"Jag har svenska borta i sal 51" sade jag och tryckte högen med böcker som jag var tvungen att bära med mig ännu närmare mot bröstet. "Så jag borde nog gå så att jag inte kommer försent" Jag gestikulerade bort mot skolbyggnadens västa flygel där alla spåklektioner hölls. Angelina vinkade samtidigt som jag gick baklänges bort mot korridoren som ledde mig till västra flygeln. 

Trots att detta var min första skoldag någonsin på Klarberga Gymnasieskola så hittade jag bättre än någon annan i alla de vilseledande korridorerna. Det är något som jag helt och hållet skyller på Samuel och alla hans kompisar. Jag var elva år gammal då Samuel började här, vilket betydde att jag enligt mamma och pappa var tvungen att följa med varje gång de skulle prata med rektorn då deras son gjort något dumt. Jag roade mig samtidigt med att utforska den fem våningar höga skolbyggnaden, oftast ensam men ibland med min storebror i släptåg. Nu var allt mycket mindre än jag kom ihåg det.