Fångad av hans kärlek

Kapitel 11

Jack såg på mig och han lade sin hand ovanpå min. Med ett snett leende såg han upp på mig.

"Ska vi gå?" frågade han och strök sedan bort en hårslinga från mitt ansikte. Jag blev fortfarande helt lyrisk varje gång han nuddade mig och jag kunde inte göra annat än att sitta där med ett fånigt flin på mina läppar.

"Visst" svarade jag innan jag ställde mig upp, med hans hand som höll min i ett fast grepp. Han erbjöd sig att bära min väska, men jag log bara mot honom och slängde upp den över ena axeln. Jack släppte min hand för ett ögonblick för att snabbt kila bort till kassan. Jag hörde hur han och den gämnåriga killen som stod bakom disken skrattade och Jack räckte honom sedan ett par sedlar. Jag vinkade från där jag stod innan min hand återförenades med Jacks. Den där gången ville jag aldrig släppa taget. 

Vi prommenerade tillbaka mot Samuels lägenhet och vi pratade om allt och inget. Jag höll hans han hårt i min och jag lutade mitt huvud mot hans axel då vi gick längs trottoaren. Det var fortfarande ljust ute även fast än det var sent, och lätta och varma sommarvindar tog tag i mitt hår då och då. Det var nästan magiskt.

"Följer du med hem till mig, älskling?" frågade han mig med ett leende då vi nådde hans bil som stod parkerad på gatan. Han placerade en kyss i min panna och jag fnissade lätt.

Så tjejig har jag nog aldrig känt mig.

 "Nej, jag kan inte. Samuel ligger nog fortfarande däckad, så jag måste väl se efter honom" svarade jag och såg bort med en suck. 

"Okej" svarade han förstående och hans armar virades runt min midja en sista gång. Han höll mig hårt i sin famn och såg sedan på mig.

"Jag ringer dig imorgon" sade han med ett leende och tryckte sedan sina läppar mot mina i en kort sekund.

"Okej" svarade jag och jag log mot honom, innan jag tryckte mina mot hans på samma sätt som han gjorde. 

"Vi ses, Haylie" sade han och han öppnade bildörren. "Älskar dig"

Dörren stängdes med en smäll och bilen rullade sedan ner för gatan. Jag hade varit för överväldigad för att svara, och nu var det för sent. Efter att jag rotat runt en stund i min handväska drog jag upp min mobil och jag knappade direkt in hans nummer.

Jag älskar dig

skrev jag till honom. Inget mer, inget mindre. 

Jag kunde inte hindra det fåniga flin som uppstod på mina läppar då jag tassade upp för trapporna i huset. Hissar var för mesar, eller?

Den uppfattningen hade jag såklart ändrat när jag kom upp till våningen där Samuels lägenhet låg. Aldrig innan hade jag insett hur många trappsteg det egentligen var.

"Haylie?" ropade Samuel då jag stängde dörren bakom mig.

"Samuel?" ropade jag tillbaka i samma tonläge, endast för att retas. Jag låste dörren bakom mig, sparkade av mig skorna och fortsatte sedan in i köket där Samuel stod vid spisen. Det stank av halvfakbrikat och Ica Basic-varor och det var inte heller en vacker syn för ögat.

"Hur var middagen? Hur var Jack?" frågade han och rörde om i stekpannan med något slags köksredskap. Jag hoppades innerligt att han inte tänkte äta det där, för efter egna erfarenheter visste jag att mat inte skulle se ut sådär.

"Middagen? Jo, den var väl trevlig" sade jag oh slog mig ner vid köksbordet. Jag tänkte på hur sur han varit till en början och hur han snäste åt mig då jag frågade om hans familj.

"God mat" fyllde jag i och ryckte på axlarna och jag log mot honom.

Samuel nickade och han slog sig ner mitt emot mig.