Fångad av hans kärlek

Kapitel 9

-Haylie-

"Vänta, du gjorde vadå?" Jag stirrade förvirrat på honom. Förhållande? Han och jag? Han måste ha skämtat.

Jag hörde honom sucka djupt.

"Såhär är det..." Började Jack och han lade sin hand ovanpå min. "Jag gillar dig, verkligen, på ett sätt sm jag aldrig gillat någon på förr. Du är inte bara vacker, du är smart och snäll och..." Han avbröt sig själv och suckade igen.

"Jag vågar inte försöka mig på något seriöst, för att jag vet att om jag sårar dig är det som att hugga en kniv i mitt eget hjärta." Jack såg mig i ögonen och hans vackra irisar gav mig tunnelseende. 

"Haylie, jag..." Började han. Han såg ut genom fönstret bakom mig istället för på mig. "Jag älskar dig"

Wow, sedan när blev han romantisk? Jag kunde inte direkt säga att orden gick rakt in i mitt hjärta, men visst kom de dit efter en liten stund. Som om de blev ditskjuta av ett gevär hållet i händerna på en kärleksgud. Jävlar, vad jag gillade den killen.

"Åh, Jack... Du vet..." Jag hittade inte de rätta orden att uttrycka mig med och jag kunde inte annat än att se in i hans fina ögon.

Han parkerade bilen utanför det brungråa höghuset som jag och Samuel bodde i.

"Du, jag fattar om du fortfarande är arg men...-" Jag avbröt honom mitt i meningen genom att med mina läppar angripa hans. Hans hand på min kind spred fyrverkerier och magi omkring oss och jag ville aldrig släppa taget om honom.

"Betyder det att..." Började han och han log mot mina läppar. "Du är min tjej?"

Jag drog mina läppar från hans men höll fortfarande mina händer om hans nacke.

"Idiot" Mumlade jag innan jag kysste honom igen. "Det är väl ändå självklart" Jag släppte taget om honom och tog min väska som låg vid mina fötter.

"Vi ses" Sade jag innan jag lämnade bilen och smällde igen dörren. Jag kunde inte ens hålla mig från att dansa av lycka. En lätt segergest med armen gjorde jag innan jag drog upp dörren till lägenhetsbyggnaden.

Jag, Haylie, var numera Jack Hendersons flickvän, hans tjej och kanske till och med hans blivande fru om vi skulle sikta väldigt långt.

Damn, våra barn skulle bli vackra.

Kanske var jag till och med hans första flickvän, vad vet jag. Själv kan jag aldrig minnas att han haft ett förhållande längre än en vecka med någon, någonsin. 

"Samuel?" Ropade jag in i lägenheten innan jag såg min bror utslagen på soffan. "Hur mår du?" Frågade jag honom innan jag sprang in efter att ha sparkat av mig skorna.

"Sådär, huvudvärken dödar mig" Sade han och höll handen för pannan. "Föresten, om Jack..." Sade Samuel, och jag var för en gångs skull nyfiken på vad han hade att säga. Att han var värsta douchen fortfarande och att jag verkligen inte borde träffa honom mer, eller hade Samuel kanske ändrat åsikt?

"Han var riktigt gullig mot dig igår" Sade Samuel. Jag var för full för att minnas, men min bror hade tydligen sett det.

"Han drack inte en enda droppe, för din skull" Sade Samuel och jag nickade.

"Han skjutsade mig hem" Erkände jag. "Jag förlät honom"

*

Samuel hade inte så mycket mer att säga om saken, och helst ville kolla på svampbob och äta glass ifred, mogen som han var. Ibland undrade jag om han verkligen var den äldre av oss, och med fem år dessutom. Han var ju ibland som en elvaåring till sinnet, men ibland också så vuxen att han lät som min pappa.