Fångad av hans kärlek

Kapitel 24

Matthias kyssar var annorlunda. Inte dåliga, men annorlunda från Jacks. Efter att han hade brutit kontakten mellan sina läppar och mina såg han på mig med sina glimmande blåa ögon och ett leende på de läppar som jag precis hade kysst.

"Jag vill göra det där igen" sade han konstaterande och jag log för mig själv innan jag såg upp på honom och nickade, vilket gav honom den tillåtelse han behövde. Han föste mig bakåt med sina händer på min midja tills det att min rygg stötte emot en av bokhyllorna. Innan han slöt sina ögon gav han mig en sista intensiv blick vilket fick hela min kropp att bli alldeles varm. Matthias flyttade sina händer upp på bokhyllan så att hans armar bildade någon slags bur som jag omöjligen kunde fly ifrån. Mina armar virade jag om hans midja, och efter att våra läppar hade förenats igen lät jag mina händer glida ner i bakfickorna på hans jeans, på samma sätt som jag hade gjort då jag kysste Jack.

Vänta lite... Jack?

Fan. Jack.

Jag bröt kontakten mellan våra läppar och drog samtidigt bort mina armar från hans kropp. Han såg förvirrat på mig då jag med rädsla i blicken tog ett steg bort från honom och jag skakade på huvudet.

"Förlåt, jag måste..." började jag men insåg halvvägs att jag inte hade något vettigt att säga. "Jag måste gå" Jag småsprang upp för trapporna och ut från biblioteket och sedan vidare bort mot mitt skåp där jag stannade upp för en sekund. Det var som om jag fortfarande kunde känna känslan av hans läppar mot mina och hans hand mot min kind fastän han var på andra sidan byggnaden. Snabbt samlade jag ihop mina saker, slängde väskan över axeln och sedan drog jag iväg hemåt. Här kunde jag verkligen inte stanna.

Jag gick så fort att benen knappt hängde med och jag både flåsade och svettades då jag nådde lägenhetsbyggnaden där jag för tillfället bodde. Samtidigt som jag letade efter mina nycklar i väskan såg jag mig omkring för att försäkra mig om att han inte hade bestämt sig för att följa efter mig. Jag sprang uppför trapporna, drog upp lägenhetsdörren och slog sedan igen den efter mig. Det var först då dörren gick igen bakom mig som jag kunde andas igen. Med en djup suck sjönk jag ihop innanför dörren och jag begravde ansiktet i händerna. Känslan av hans läppar mot mina försvann inte hur mycket jag än försökte torka bort den med baksidan av min hand. Det värsta var ju att jag nästan saknade den, på samma sätt som jag hade saknat Jacks närhet i flera månader. Jag hungrade efter mer men fruktade samtidigt konsekvenserna av det.

Istället för att sitta och vagga fram och tillbaka innanför dörren reste jag mig och började panikartat gå fram och tillbaka i lägenheten samtidigt som jag hyperventilerade och försökte komma på vad jag skulle ta mig till. Varför sprang jag ens därifrån? Nu skulle Matthias säkerligen tro att jag inte gillade honom, vilket var raka motsatsen till hur det egentligen var.

Angelina. Jag behövde ringa Angelina.

Jag sprang tillbaka ut i hallen och började rota igenom min väska i hopp om att någonstans bland allt skräp hitta min telefon.

"Helvete" väste jag för mig själv då jag insåg vad jag hade gjort. Jag slog handflatan mot pannan och lät sedan väskan glida ur mitt grepp och landa på hallgolvet. Min mobil, mina hörlurar och den tjocka svenskaboken låg alla kvar på skolbibliotekets golv. I samma sekund som jag var redo att ge upp på allt hörde jag hur en nyckel vred om lägenhetsdörrens lås och jag vände mig tvärt om. Samuel, Christoffer, Hampus och Jack stod där utanför, som om det hela inte redan var illa nog.

"Hej syrran" sade Samuel och klampade in i lägenheten med sina vänner i släptåg. Christoffer och Hampus hälsade glatt på mig medan Jack stod bredvid och sökte efter ögonkontakt. Han hade händerna i fickorna på sina jeans och det bruna håret var delvis dolt av en svart mössa. Så fort deras uppmärksamhet hade lämnat mig smet jag in på mitt rum och bytte snabbt om från de kläder jag hade haft på mig i skolan till ett par springtajts och en ful träningströja. Då jag letade i garderoben efter ett till lika fult plagg dra över mina bara armar för att skydda dem från den svala luften hittade jag Jacks huvtröja hängandes på en galge där längst inne. Jag ville inte röra den, men kunde inte motstå att föra den upp mot mitt ansikte och inhalera doften av honom som fortfarande var inborrad i tyget. Det var smärtsamt att veta att han befann sig bara ett par meter bort. Jag slängde hans tröja på min säng och drog sedan på mig min blåa träningsjacka som låg gömd ännu längre in. Springskorna snörde jag hårt så att de skulle hålla sig på plats och efter att jag hade satt upp håret i en hög hästsvans stack jag iväg. Jag undvek att se på Samuel och hans vänner då jag lämnade mitt rum och satte av mot hallen.

"Vart ska du?" ropade Samuel då han hörde ytterdörren öppnas.

"Ut" var det enda jag svarade. "Jag blir inte borta länge" Sedan stack jag bara. Jag slängde igen lägenhetsdörren bakom mig och skyndade mig ner för trapporna. Så fort jag kom ut ur byggnaden började jag springa, och snabbt dessutom. Så fort som mina ben tillät mig tog jag mig fram längs cykelbanorna genom hela stadens centrum och ut på andra sidan. Träd, buskar och frisk luft omringade mig nu, istället för smuts, ångest och Samuels dumma kompisar som tidigare hade varit allt i min närhet. Jag sprang tills det att mina ben inte orkade längre men det var först då jag snubblade på en trottoarkant och föll som jag insåg att det kanske var dags att vända om. Då jag reste mig upp igen värkte varenda muskel i mina ben och hur mycket jag än försökte kunde jag inte få upp den fart som jag tidigare hade haft. Jag gick därför, flåsandes och med svetten rinnandes ner för pannan, hemåt igen. Även fastän min ena handflata var uppskrapad och fötterna värkte var jag nöjdare än vad jag hade varit på länge. Längs cykelbanorna haltade jag stelt hemåt. Den svala eftermiddagsvinden som fick löven på träden att vaja fram och tillbaka tog även ett lekfullt tag om mitt hår och flyttade det från min ena axel till min andra gång på gång. Jag log mot solen även fastän den lyste mig rätt i ögonen så att jag knappt kunde se vart jag gick.

Jävlar.

Då jag rundade hörnet på huset stannade jag tvärt. Två blåa ögon såg på mig, men de tindrade inte på samma sätt som de brukade göra. Det blonda håret som annars låg perfekt var nu rufsigt av vinden och inklämt under en svart mössa. Den annars alltid skrattade Matthias såg bekymrad ut. Sakta tog jag ett steg i taget mot honom och i takt med att jag kom närmare slappnade han av. Ett leende smög sig upp på hans läppar, och i samma sekund bröt jag ögonkontakten.

"Hej" Han nickade mot mig och jag svarade inte. Jag stannade upp framför honom och bara såg in i hans ögon.

"Vad gör du här?" var det enda jag fick fram, men när jag hade yttrat orden insåg jag att det kanske lät lite väl hårt.

"Jag gick upp dit, men du var inte där och jag kände att jag helst inte ville vänta på dig där med din bror och den där killen" Jävlar. Han hade stött på Jack. "Du glömde de här i biblioteket" Matthias höll min svenskabok, min mobil och mina hörlurar i handen och han räckte mig dem. Jag tog emot dem, backade ett steg och bröt ögonkontakten igen.

"Tack" mumlade jag innan jag öppnade dörren till lägenhetsbyggnaden för att ta mig från honom.

"Haylie" sade han men jag stannade inte. "Haylie!" Hans hand tog ett fast grepp om min överarm och han drog mig tillbaka till sig. Jag var farligt nära honom nu, och jag var nästan rädd. "Vad har jag gjort för fel?"

"Vad pratar du om?" Jag försökte att inte möta hans blick men det var omöjligt. De klarblåa ögonen var oemotståndliga.

"Ena minuten kysser du mig och i nästa springer du ifrån mig och undviker mig. Jag måste ha gjort något fel" Jag var nära på att börja gråta, men det var det sista jag ville göra framför honom. Matthias nickade uppfattande, som om han kunde läsa mina tankar. De blåa ögonen mjuknade och han släppte taget om min arm. Med samma hand strök han sedan istället min kind och med fingertopparna lyfte han sedan upp min haka så att jag var tvungen att se på honom. Jag drunknade i hans blick och innan jag visste ordet av det var jag nära på att kyssa honom igen, men jag hindrade mig själv i sista sekunden. Hans ansikte var knappt en decimeter från mitt innan jag drog mig från honom och smet in i lägenhetsbyggnaden och kilade vidare upp för trappan.

~A/N~
Rösta och kommentera jättegärna! Älskar att höra både positiv och negativ kritik :)