Fångad av hans kärlek

Kapitel 25

Det hade gått en vecka sedan jag kysste Matthias och de sju dagarna därpå hade jag bara gjort mitt bästa för att slippa prata med honom. Jag vägrade möta hans blick i korridorerna och jag valde hela tiden att sitta så långt bort från honom som möjligt på svenskalektionerna.

Idag var han inte där.

Jag suckade av lättnad då jag kom in i klassrummet, svepte med blicken över alla som satt därinne och inte fann Matthias någon stans. Tidigare hade han och jag alltid suttit bredvid varandra vid de två bänkarna som stod precis i mitten av klassrummet, men nu hade en av bänkarna längst bak blivit platsen jag automatiskt gick till då jag klev in i klassrummet.

"Förlåt att jag är sen, det var bara..." Den blonda killen störtade in i klassrummet på klockan slog 08:31 och han tystnade då han fick syn på mig. Det här var första gången vi hade haft ögonkontakt i mer än en bråkdels sekund på en hel vecka. Varken han eller jag gjorde någon ansats till att bryta den förrän  vår lärare harklade sig menande och Matthias vände sig om på stolen så att han var vänd framåt mot tavlan istället för mot mig. Jag gjorde detsamma, och sedan var vårt lilla ögonblick över och sedan även snabbt bortglömt.

Resten av lektionen var precis som var precis som vanligt, förutom det att jag inte kunde koncentrera mig på något. Jag försökte så gott jag kunde att hålla blicken mot tavlan men varje gång Matthias vred på huvudet var mina ögon på honom för att försöka se ungefär hur han mådde. Han log mot sin bänkgranne men det slocknade snabbt när han mötte min blick. Snabbt vred jag tillbaka uppmärksamheten till tavlan.

Lektionen tog äntligen slut och jag störtade ut ur klassrummet. Svenskaläraren såg förvirrat på mig, men jag hade inte tid att stanna och småprata som jag ibland gjorde. Jag behövde komma iväg från alla, till och med från Angelina. Ingen fick vara i min närhet.

Jag slängde in böckerna i skåpet och rusade sedan direkt iväg genom korridoren och hoppades samtidigt på att inte stöta på någon jag kände. Skolan vimlade av människor som vanligt, men jag stirrade ner i golvet för att slippa möta deras blickar. Jag nådde fram till vestibulen där den stora trappan, skoland mittpunkt, hade sin början. Jag såg mig om igen innan jag sprang upp för trapporna. Två steg i taget nästan flög jag upp, förbi både plan två och plan tre. Uppe på skolans topp, våning 4, stannade jag. Jag behövde vara ensam, och på en stor skola som vår gick det inte alltid jättelätt att hitta ett ställa där det gick. Biblioteket brukade ju vara mitt ställe, men efter allt som hände med Matthias där ville jag aldrig sätta min fot där igen. Jag mindes känslan av hans läppar mot mina och jag kunde höra orden han sade eka i mitt huvud.

"Jag vill göra det där igen"

Jag såg hans blåa glittrande ögon framför mig och mindes hur jag mer än gärna kysste honom gång på gång innan tanken på Jack kom krypandes tillbaka in i mitt medvetande.

Matthias och jag brukade umgås varje dag och nu hade vi inte pratat på en vecka. Det kändes konstigt och jag kände mig helt ärligt ensam.

På fjärde våningen slapp jag dock oroa mig för att stöta på honom. Det låg bara fem klassrum där uppe. En datasal som aldrig användes, en ateljé där bildarna höll till och tre andra små klassrum som användes som grupprum eller som lektionssalar i nödfall. Där uppe fanns även ett litet område avsett för egna studier. Korridoren var bredare och där stod två runda bord som båda två hade fyra stolar runt sig. Som tur var råkade precis varenda en vara ledig idag. Jag satte mig längst in mot väggen och tog upp telefonen. Mitt historialektion skulle börja om fem minuter men jag tänkte inte gå dit. Jag letade reda på Angelinas namn bland mina kontaker i telefonen och började skriva till henne.

"Jag kysste Matthias, jag har inte pratat med honom sen dess. Det var en vecka sen. Allt är jättestelt. Jag måste HÄRIFRÅN"

Jag visste att min bästa vän alltid satt med telefonen under bänken på lektionerna, och som jag trodde dröjde det inte mer än några sekunder innan hon svarade.

"Hör jag rätt Haylie?! Vill du skolka? Jag blir fan stolt!!! haha"

Jag suckade. Det var kanske inte det som var det viktiga i det här sammanhanget, tänkte jag.

"Hänger du med lr inte?!!!"

Förhoppningsvis skulle det framgå i mina många utropstecken att jag var både irriterad och desperat.

"Såklart jag gör, that's what i'm here 4 haha. Vänta.. DU KYSSTE MATTHIAS??!! Vi måste snacka om detta!! Ses vid stora entrén om 7 min. Måste hitta på en dum ursäkt att lura skägg-Arne med först"

Jag log för mig själv och höll tillbaka ett skratt vid åsynen av skägg-Arne. Stackaren hade fått öknamnet bara ett par dagar efter att vi började på skolan. Sedan såg jag på klockan. Den var 09:51 och min historialektion hade pågått i 6 minuter redan. Det betydde även att jag skulle vara vid stora entrén klockan 09:58 för att möta upp Angelina. Jag vägrade lämna fjärde våningen en endaste minut för tidigt, jag var tvungen att ta alla möjliga åtgärder för att slippa stöta på Matthias på vägen ut.

När det var tre minuter kvar kilade jag ner för trapporna så snabbt jag bara kunde, tog jackan och väskan ur skåpet och stängde igen det efter mig. Det var nästan helt tomt i korridoren på första våningen. Inte så konstigt, kanske, med tanke på att nästan alla hade lektion vid den här tiden. Jag kilade iväg mot huvudentrén på lätta fötter för att inte göra alldeles för mycket oväsen ifrån mig då mina skor slog mot stengolvet. Klockan var 09:57 och Angelina borde ha varit på ingång. Precis då jag tryckte upp den tunga dörren fick jag syn på Matthias. Fasen också. 

Allt gick som i slow motion. Min första instinkt var att vända bort blicken, men han hade redan sett mig och jag hade sett honom. Jag såg mig sedan omkring efter Angelina. Hon var inte där. Istället stod Matthias där. Han hade en keps bak och fram över sitt blonda hår och en ryggsäck hängandes långt ner på hans rygg. Det såg ut som om han också var på väg därifrån. 

"Haylie" sade han och jag såg upp. "Hej"

"Hej" svarade jag, lågt och frånvarande. Jag korsade armarna över bröstet och letade efter min bästa vän med blicken igen. Hon var sen och hon hade inte hört av sig, det såg jag då jag maniskt kollade telefonen. Vart var hon? Samtidigt tog Matthias ett steg närmre. 

"Kan vi snacka?" frågade han. Jag mötte hans blick i ett kort ögonblick och lät den sedan flacka igen. 

"Ja" sade jag. "Eller nej" Jag kollade telefonen igen. 10:00 och fortfarande ingen Angelina. Minuterna gick så förbaskat långsamt och varje sekund kändes som en evighet när han stod där. Ofrivilligt mötte jag hans blick igen. "Eller jag vet inte, Matthias. Inte nu. Jag måste..." Jag tystnade. En klump i halsen höll mig från att prata. Orden kom helt enkelt inte ut. Tystnaden gjorde inte situationen bättre. 

"Vadå?" Matthias försökte skynda på mig. "Vad måste du, Haylie?" Han tog ännu ett steg närmre så att jag var tvungen att vända blicken uppåt då jag pratade med honom. Det luktade cigarettrök, men Matthias rökte väl inte? Hans ögon var lika blåa som alltid, men nu såg de inte livfulla ut. De var hopplösa. Uppgivna. 

"Jag måste..." började jag igen. Mitt huvud snurrade och mina fingrar skakade. Jag kunde inte vara kvar här men Angelina syntes fortfarande inte till någonstans. "Härifrån. Jag måste bort" sade jag sedan. "Förlåt" I nästan ögonblick vände jag på klacken och började gå bort från skolan så snabbt jag bara kunde. Det kändes som om jag fortfarande var för nära och jag började småspringa tills jag nådde nästa kvarter och kunde stanna bakom hörnet på ett av husen. Klockan visade 10:02. 

-A/N- 
Det var verkligen en evighet sedan sist! Vet inte om det fortfarande är någon som läser, men tänkte att jag kunde posta ett kapitel ändå ;)

Rösta och kommentera om du fortfarande hänger kvar! <3