Fångad av hans kärlek

Kapitel 10

Efter en kort promenad i de ljumma sommarvindarna kom vi fram till stället som han berättat om. Jack hade inte slutat prata om den fina maten och de trevliga servitörerna på hela vägen dit. Hans positivitet gjorde mig glad, men samtidigt ville jag bara att han skulle hålla käften och kyssa mig. 

Det var en liten trång ingång i ett av de höga husen inne i stan. En stor skylt utanför, samt en massa små i fönstrena, visade att det där serverades mat.

Han höll min hand i sin och han  höll upp dörren åt mig med ett leende. Han var verkligen en gentleman när han ansträngde sig. 

"Vad vill du ha?" frågade han mig då vi slagit oss ner vid bordet i hörnet. Det var nästan mer som ett bås, med en U-formad soffa och ett bord i mitten. Jag ryckte på axlarna som ett svar och han log ner mot menyn som låg placerad framför honom.

"Jag tar samma sak som dig" sade jag med ett leende och han nickade. Han fällde ihop sin meny och lade händerna knutna i varandra ovanpå bordet. En servitris med ett leende tog våra beställningar och Jack blickade mot mig.

"Rött eller vitt?" Frågade han mig och jag såg förvirrat på honom.

"Va?" 

"Vin?" Förtydligade han och jag nickade förstående.

"Åh, nej tack, jag tar vatten" Sade jag och log mot servitrisen. Hon skrev ner det och nickade innan hon skyndade sig iväg. Jack kollade förvånat på mig. Han måste ha tyckt att jag var galen.

"Har du glömt att jag bara är sexton?" Frågade jag honom och skrattade lätt.

"Nästan" Log han och han tog min hand i sin under bordet. "Jag glömmer att du inte är lika gammal som mig" Sade han lågt mot mitt ansikte innan han kysste min kind. Hans beröring fick mig att rysa och jag log mot honom. Han tryckte lätt sina läppar mot min hals och ner mot mitt nyckelben innan han såg upp på mig. Med ena handen rättade han till sitt mörka hår och den andra höll han hårt om min. 

De bar ut vår mat och en stor tallrik ställdes framför mig packad till brädden med kött, sås och potatisklyftor. Jag insåg då att jag inte borde ha beställt samma sak som honom, jag skulle sprängas on jag åt upp allt på tallriken.

"Tack" Sade jag med ett vänligt leende och jag fick ett likadant tillbaka av servitrisen innan hon återigen försvann. 

Jag skar den massiva köttbiten i mindre bitar innan jag tog en tugga. Då smaken exploderade i min mun höll jag på att ramla omkull.

"Det smakar ju helt otroligt!" Utbrast jag och han skrattade lågt.

"Jag vet" Sade han med ett snett leende innan han fortsatte äta av sin mat. "Jag och din brorsa var här hela tiden för ett par år sedan" Berättade han. "Stället blir bara sjabbigare för varje år som går" 

"Jag tycker ändå att det är ganska fint" Sade jag med ett leende och han fnös.

"Du har då inte sett många fina resturanger du" Skrattade han och jag stämde in med honom. Han hade rätt. Jag gillade inte inte riktigt att äta ute, det kändes bara som om alla stirrade på en. Att ha allas ögon på mig då jag äter är inget jag gillar. 

Vi fortsatte att prata, och som vanligt så slängde han in en komplimang i ungefär varannan mening och han böjde sig över för att kyssa mig. Hans läppar smakade lika ljuvligt som maten, eller kanske ännu lite bättre. Hans hårda läppar mot mina i en lätt beröring mot mina kändes magisk. Han var så försiktig.

"Hur gammal var du när du flyttade hemifrån?" Frågade jag honom efter en liten stund. Min mat var långt ifrån slut men min mage kändes som om det var nära på att sprängas.

"Nitton" Svarade han kort och fortsatte sedan skyffla i sig maten. 

"Din familj då, var är de?" Frågade jag och placerade sedan mina bestick på kanten av tallriken.

"Jag vill inte prata om det, okej?" Fräste han och vände sig sedan bort från mig lika snabbt igen.

Jag nickade förstående och lutade sedan hakan i min hand. Jag trummade fingrarna på bordsskivan och iakttog honom då han åt. Hans korta bruna hår låg ännu finare nu när en liten slinga dragit sig loss och nu hängde ner över hans panna då han åt. Jack rättade snabbt till håret med en snabb svepning av ena handen innan han såg på mig.

"Förlåt" Mumlade jag och lade min hand ovanpå hans och log mjukt. Han såg på mig men återgäldade inte mitt leende.

"Det är inte ditt fel" Sade han. Hans arm lades om mina axlar och han log mot mig. Äntligen fick jag det där leendet som jag letat efter.

-- -- -- -- --

KOLLA GÄRNA IN MIN NYA BOK :D ♥

Kort kapitel, jag vet, men klaga inte är ni snälla. Jag vet att många fortfarande väntar på uppdateringar, men sanningen är att jag har tröttnat. Jag har ingen ursäkt annat än att jag har tappat intresset för mina wattpad-berättelser och istället funnit nya. 

Ni förstår, detta är inte mitt jobb. Jag skriver för att jag tycker att det är kul, och tycker jag inte att det är kul så händer det inte. 

Jag ska försöka finna intresset för denna boken och min andra. Jag tänker mig att jag måste bli klar med de här två böckerna jag skriver, och jag skulle gärna vilja publicera den nya jag påbörjade. Oroa er inte, den får ett (lyckligt?) slut ska ni se.

Och dessutom vill jag tacka alla som läser, vilket faktiskt är läskigt många. Jag förväntade mig aldrig sådana siffror när jag började skriva här. Tusen tack <3

Tills dess ta hand om planeten jorden, och kom ihåg... Att allt kan hända i rymden