En fuckboy

10

Efter att vi åkt i lyften upp till toppen står jag nu här med dem 4 uppspelta killarna. Dem bråkar om dem ska ta röda eller svarta backen. Jag är mest nervös då jag inte vill ta någon av dem. Jag är sämst på att åka skidor och får panik för varje centimeter jag åker.

"Kom Ellie", säger Adam.

Jag åker efter dem och ser att vi stannar ovanför en svart backe.

"Asså jag kan inte åka här, jag kan knappt åka skidor", säger jag nervöst.

Allas blickar ligger nu på mig och jag kollar ner i marken som täcks av den vita snön. 

"Det är lugnt jag kan åka den lättaste backen med dig", säger Adam.
Jag tittar upp på honom och möter hans leende.

"Nej jag gör det", säger Liam kort.
Jag tittar på honom och möter hans ögon.

"Jaha", suckar Adam obrytt. 

Kevin skriker högt.
"Fucking åk då", och börjar snabbt åka ner för den väldigt branta backen.

Adam och Joel är snabbt efter honom ner i backen.

"Följ efter mig", säger Liam och jag tittar snabbt på honom som åker iväg.
Jag följer efter honom i långsam takt.

Han stannar framför en backe som inte ser alls brant ut men jag förstår att det kommer vara en väldigt lång väg ner. Men jag är tacksam att jag inte behöver åka själv, även om jag ska åka med Liam.

"Åk först så åker jag bakom dig hela tiden", säger han kort.

"Okej", säger jag försiktigt och börjar glida ner för backen på den hala snön.

Efter några minuter så känns det faktiskt okej. Jag har fått in tekniken lite och börjar svänga lite fram och tillbaka. Det är faktiskt skönt. Helt tyst och stilla. Det är helt tomt i backen förutom mig och Liam.

Jag tittar bak för att se om han är bakom mig. Vilket han är. Han är väldigt fin, han är verkligen fin. Jag ler smått för mig själv men det försvinner snabbt när Liam avbryter mig.

"Ellie", skriker han högt.
Bara någon sekund därefter känner jag hur jag glider mycket snabbare än för nån sekund sen och snabbt tittar jag fram.

Jag glider i snabb fart ner för en brant backe. Paniken bildas snabbt i kroppen och jag hinner inte ens tänka hur jag ska bromsa innan jag åker rakt in i ett träd.

Smärtan sprider sig i kroppen och det svartnar för ögonen i någon sekund. Jag sätter mig halvt upp och känner hur hela mitt huvud värker.

"Vad fan håller du på med", säger Liam argt som nu sitter bredvid mig i snön.

Jag möter hans ögon som är mörka och jag ser att han är arg.

"Jag tappa kontrollen", säger jag tyst.

Han suckar högt och hjälper mig upp. Varför är han arg på mig? Det var ju inte meningen.

"Du måste ju kolla framåt är du dum eller", säger han irriterat.

"Förlåt", säger jag tyst och kollar ner i snön.

Förvånansvärt sitter båda skidorna kvar på mina pjäxor.

"Asså du behöver inte säga förlåt", säger han.

Jag kollar upp och möter hans ögon. Utan att jag ens tänker mig för böjer jag mig framåt och kramar om honom. Han kramar mig tillbaka. Jag känner hur värmen sprider sig i min kropp, jag ryser. Det känns så himla bra.

"Nu åker vi", säger Liam kort och drar ifrån.

Han möter inte min blick utan kollar bara framåt i backen.

Jag gör som han säger och börjar försiktigt åka ner. Jag vill inte ramla igen.  Utan att säga ett ord till varandra når vi slutet på backen. Väl därnere möter vi dem andra killarna och bestämmer att vi ska gå in på en restaurang för att käka. Där sitter även Julia, Zac och Douglas.

Jag slår mig ned bredvid Julia och hon ler mot mig.

"Jag hörde att du åkte med Liam, överlevde du eller", säger hon och skrattar svagt.

"Det var en hemskt", säger jag och himlar med ögonen.

Men jag kan inte låta bli att le när jag tänker på hans armar runt min kropp. Jag ryser ännu en gång.