Dagen efter (10:35)
Alla har mest suttit och jobbat på i sin egna värld hela förmiddagen. Alex känner hur hon tappar fokus och tröttnar på att sitta still. Men just då hon tänker gå ut till dom andra ringer hennes mobil. 'äntligen' tänker hon för sig själv, men kommer på hur egoistisk det är.
"Alex Beijer. Ja, hej. Okej, Bromma?...Vi kommer direkt!" Säger hon hastigt i luren när hon hör vad som hänt. Hon tar snabbt tag i sin kappa och sätter på den medans hon går ut mot dom andra.
"Mord i en lekpark i Bromma. En ung man, vet inte mer. Kommer du Josef?" Säger hon fort och Josef ställer sig snabbt upp med sin jacka i handen.
"Yes" Säger han och följer efter.
"Vi hör av oss!" Avslutar Alex innan dom nästan springer iväg mot hissen.
"Vem kör?" Frågar Josef påväg mot bilen.
"Jag" Säger Alex bara snabbt, som om det nästan vore självklart.
"Som du vill" Säger han, himlar lite med ögonen och sätter sig i passagerarsätet. Under bilturen säger ingen av dom särskilt mycket. Dom sneglar på varandra litegrann, men Alex blir lite generad och tittar bort. Josef fnissar till lite åt henne och kollar ut genom fönstret istället.
Det tar inte så lång tid innan dom är framme vid avspärrningarna, som är generöst uppsatta. Man ser knappt lekplatsen därifrån, vilket Alex ioförsig tycker är bra.
"Hej!" Säger hon med ett artigt leende när Erika kommer mot dom.
"Hej, följ med." Börjar hon och Alex och Josef går innanför avspärrningarna.
"Mannen är ung, mellan 25 och 30 skulle jag säga. För att vara ett mord ser det väl rätt fridfullt ut. Inte så mycket ytliga skador, förutom märken på halsen som tyder på att han blivit strypt." Förklarar hon sedan under tiden som dom går.
"Så han har alltså inte stridit emot?" Frågar Josef förvånat.
"Jag kan ju såklart inte säga säkert än, men nej inte vad jag kan se just nu" Svarar hon kort och vänder sig mot den döda kroppen, som ligger precis bredvid en rutschkana. Alex går närmre för att se ordentligt och precis som Erika berättat så ser det faktiskt inte så farligt ut. 'han kan inte ha varit död länge' Tänker hon för sig själv. Men det är fortfarande hemskt att se en död människa sådär.
Tjugo minuter senare
Alex och Josef hoppar in i bilen igen och Josef suckar till lite.
"Har du några tankar?" Frågar han trött och tittar mot henne.
"Nja, inte direkt. Men det är skumt om han inte stridit emot." Svarar hon fundersamt och startar bilen.
"Det håller jag med om" Säger han bara och lutar sig bakåt när hon kör iväg.
"Trött eller?" Frågar Alex efter en stund när Josef stängt ögonen, han somnade nästan till.
"Som fan, knappt sovit på hela natten" Svarar han snabbt och hon fnissar till lite åt hans irritation, men inte så att han märker något.
"Varför inte det då?" Frågar hon sedan vidare men hör själv hur jobbig hon är. Han vrider huvudet som mot henne och ler.
"Vet inte"
Polishuset (11:43)
"Hur gick det?" Undrar Oskar nyfiket när Josef och Alex kliver in på avdelningen igen.
"Ja, vad ska man säga?" Börjar Josef med en suck.
"Det är något som är skumt. Mannen har blivit strypt, men har inga andra skador någonstans. Inte ens ett blåmärke vad vi kunde se!" Fortsätter Alex påväg in till sitt kontor och nästan skriker för att gruppen ska höra.
"Men är ni säkra på att det är dödsorsaken då?" Frågar Oskar tillbaka och Alex inser att hon inte ens tänkt på det, utan bara antog att det var så.
"Hur tänker du?" Undrar hon nyfiket.
"Jo men alltså, han kan ju ha blivit drogad först? Eller bara svimmat av på något sätt?" Föreslår han då och de andra ser imponerade ut.
"Smart tänkt" Säger Ayda snabbt.
En halvtimme senare
"Vi har identitet hörni! Gustav Sten, han bor själv men vi måste åka till hans föräldrar. Vill ni göra det?" Säger Alex efter att ha pratat med Erika igen, samtidigt som hon nickar lite mot Oskar och Jenny.
"Yes" Säger Oskar och ställer sig upp, sedan försvinner han och Jenny snabbt iväg.
"Ayda, du får kolla upp det du brukar. Vet du om han jobbar nånstans?" Fortsätter Alex sedan och tittar stressat mot Ayda.
"Yes, han jobbar på en bensinmack ganska nära." "Skicka adress så åker vi"
En halvtimme senare
"Hej, har du din chef här?" Frågar Alex och håller upp sin polisbricka mot tjejen bakom disken på bensinmacken.
"Ja, ett ögonblick" Svarar hon snabbt och försvinner bort. Under tiden passar Josef på att kolla sig omkring lite, men hinner inte så långt innan en man i 40- års åldern kommer mot dom.
"Hej, Johan." Presenterar han sig och skakar hand med dom båda.
"Har du nånstans där vi kan prata enskilt?" Undrar Alex artigt och han visar dom in till sitt lilla kontor.
"Kaffe?" Undrar Johan men både Alex och Josef skakar bara på huvudet.
"Stämmer det att en av dina anställda är Gustav Sten?" Börjar Alex och försöker läsa av Johans kroppsspråk för att förstå honom.
"Ja" Svarar Johan kort och frågande.
"Hur är han då?" Frågar Josef allvarligt.
"Bra kille, han har haft problem med droger men nu sköter han sig utmärkt." Berättar Johan och ler lite.
"Han är död" Erkänner Alex och kollar ner i sitt knä.
"Va?"
Tjugo minuter senare
"Jahopp, det var ju inte så mycket vi fick där. Förutom droghistorian, eller vad känner du?" Säger Alex och sätter sig tungt i bilen.
"Ja, det kan ju vara intressant att kolla upp" Svarar Josef snabbt och ler lite mot henne.
"Vad?" Frågar hon och skrattar till åt hans leende, det gör hennes varm i hela kroppen.
"Nej ingenting, kör nu!" Svarar han snabbt och skrattar lite innan han vänder blicken ut genom fönstret.
Dagen efter, polishuset
Hela beckgruppen jobbade på sent igår och det visade sig att Oskar hade rätt. Gustav blev först förgiftad och sedan strypt av en kvinna som lämnade in sig själv. Hon påstod att dom var tillsammans men att han varit otrogen, trotts att föräldrarna aldrig ens hört om att han hade ett förhållande. Hursomhelst så fanns det spår på platsen som tydde på att kvinnan talade sanning, så fallet var så gott som löst.
Josef sitter på sin stol vid skrivbordet men känner hur allt är långtråkigt. Han kanske ska gå in till Alex en stund? Han bestämmer sig för att göra det och går dit och knackar lite på dörren, men hon hinner inte ens säga något innan han gått in och satt sig.
"Hur går det?" Frågar han glatt och hon skrattar till lite åt hur snabbt allt gick från att hon var ensam till att han kom in och satte sig.
"Det går bra, måste vara ett av våra snabbaste lösta fall på länge" Svarar hon och lutar sig bak i stolen med en utandning.
"Vad är klockan förresten?" Frågar hon sedan och sneglar mot Josefs klocka. Han lyfter armen och kollar.
"15:40" Svarar han snabbt och kollar upp i hennes ögon igen.
"Vi kanske borde sluta nu då, det är ju ändå så fint väder och vi förtjänar väl lite vila." Mumlar hon och ställer sig upp. Josef följer henne med blicken när hon går ut och berättar för dom andra att dom kan plocka ihop och gå hem.
"Vad ska du göra nu då?" Frågar Alex försiktigt när hon kommer in till sitt kontor igen, där Josef sitter kvar.
"Vet inte. Sugen på glass?" Frågar han snabbt och ler lite osäkert mot henne.
"Glass?" Upprepar hon och skrattar lite. Hon försöker dölja hur glad det gör henne att han vill umgås.
"Varför inte?"
