Utanför polishuset (15:54)
"Vart vill du ha glass då?" Undrar Josef och sneglar mot Alex som går lugnt bredvid honom. Det finns ingen annan som kan få honom så avslappnad.
"Några förslag?" Undrar hon och kollar in i hans ögon, det gör att hon måste gå ännu långsammare för att inte tappa balansen. Ögonkontakten gör dom båda alldeles pirriga och dom glömmer nästan bort vad det är dom håller på med.
"Det finns ju ett ställe där borta, ska vi gå dit?" Säger Josef och nickar lite med huvudet åt det hållet han menar, men utan att släppa ögonkontakten.
"Okej" Svarar hon snabbt och börjar gå igen. Hon njuter av varje stund som dom är tillsammans, han får henne att känna sig sedd. Ingen av dom säger något under den korta promenaden, men avståndet mellan dom blir bara mindre och nu går dom så nära att dom nuddar varandra.
"Vad vill du ha?" Frågar Josef när dom är framme.
"Jordgubbssmak" Svarar hon snabbt och ler. Josef nickar lite och börjar beställa, två strutar med jordgubbssmak. När han beställt kommer Alex fram med sitt kort bakom honom, men han sätter försiktigt en hand på hennes midja för att hon ska backa lite. Sedan betalar han. Alex känner hur hennes mage nästan gör en volt när han rör vid henne, inte för att han kanske tänker på det men hon gillar det verkligen. Det kändes tryggt och pirrigt.
"Jag kan betala" Säger hon när han lämnar över en glass till henne.
"Nej, jag bjuder" Svarar han bara och ler lite. Hon himlar lite med ögonen.
"Då bjuder jag nästa gång"
Dom promenerar en bit genom Stockholm och småpratar om allt möjligt, men mest jobbet såklart.
"Aj!" Utbrister Alex plötsligt utan att tänka sig för. Hon böjer sig lite ner och gör en obekväm min.
"Vad är det?" Frågar Josef snabbt och räcker fram en hand mot henne. Det ser ut som att hon fick ont i foten, så han tänker att hon kanske behöver lite stöd.
"Förlåt, jag trampade lite snett bara" Svarar hon och tar hans hand för att sträcka upp sig igen.
"Vi sätter oss" Säger han bestämt och håller hårt i hennes hand medan hon haltar lite bänken han leder henne till.
"Tack" Viskar hon när dom satt sig, men hon vill inte riktigt släppa hans hand. Hon kollar honom i ögonen länge innan hon inser vad hon håller på med och släpper hans hand. Hon tittar ner i sitt knä och kan inte motstå att le lite.
"Var den god?" Frågar Josef efter en stunds tystnad och det tar några sekunder innan Alex förstår att han menar glassen.
"Jättegod" Svarar hon då och han skrattar till lite åt att det tog tid för henne att koppla.
"Bra, hur är det med foten? Gör det jätteont?" Frågar han vidare och det värmer i henne när hon hör hur mycket han bryr sig.
"Det är okej" Svarar hon snabbt.
"Vill du att jag går och hämtar bilen? Så kan jag köra hem dig" Undrar han fundersamt.
"Nej, det är lugnt. Men jag kanske behöver lite stöd..." Säger hon osäkert, nästan lite flörtigt mot honom.
"Det kan jag väl lösa" Svarar han bara och blir lite generad när han känner hur det pirrar till i magen. Allt han vill är att vara nära henne.
Dom sitter länge på bänken och pratar och skrattar, båda glömmer bort tiden. Alex känner hur hon inte varit så här glad på länge, det är bara Josef som kan få henne så här.
"Ska vi börja dra?" Säger han tillslut och ställer sig upp med armen mot henne så att hon kan ta tag i den. Hon gör det och dom går armkrok tillbaka och hem mot Alex. När dom gått en bit inser hon att dom nästan är hemma hos henne, vill han följa med upp?
"Vill du följa med upp och ta nåt att dricka? Annars har du ju gått hela vägen i onödan" Säger hon när dom är nästan utanför. Hon hoppas verkligen på att han svarar ja.
"Visst" Svarar han snabbt, lite för snabbt enligt sig själv. Det lät kanske en aning desperat. Men det verkar Alex inte tänka på, det ser iallafall inte ut så på hennes leende.
"Vin? Cola? Öl?" Undrar Alex när dom kommit upp till hennes lägenhet och Josef satt sig i soffan.
"Jag tar det du tar" Svarar han snabbt för att inte göra det jobbigt för henne. Han iakttar henne från soffan och kommer sedan ihåg hennes onda fot.
"Du? Jag hjälper dig. Du har ju skadat foten!" Säger han bestämt när han ser hur hon kämpar för att komma upp på tå och nå vinglasen. Han går fram mot henne och sätter händerna på hennes midja så att hon ska flytta lite på sig. Men han ångrar sig direkt när han känner vad det gjorde med honom att röra henne så. Hur ska han motstå hennes dragning? Deras blickar fastnar i varandra ett ögonblick, innan Josef vänder sig och tar ner glasen.
"Det är ingen fara, men tack" Viskar Alex efter en stund när hennes puls är normal igen. Den steg orimligt mycket utav Josefs beröring. Han sträcker fram glasen mot henne och tar vinflaskan hon ställt på köksbänken.
"Ska jag bära dig bort?" Frågar han allvarligt, men bryter ut i skratt efter några sekunder.
"Ha ha" Säger hon bara och dom går och sätter sig i soffan.
Alex öppnar försiktigt vinflaskan och häller upp lite till dom båda.
"Nej men seriöst, hur ont fick du egentligen?" Frågar Josef och tar upp ett av vinglasen, han tar en liten klunk. Hon gör samma sak.
"Det är lugnt, blev lite ömt bara. Men det har ju inte svullnat så jag tänker att det borde vara över tills imorgon" Svarar hon och lutar sig lite mer bak i soffan. Josef ställer ner sitt vinglas på soffbordet igen och hon sträcker fram sitt för att han ska ställa ifrån hennes också. När han tar emot glaset nuddar deras händer vid varandra och deras ögon söker varandra. Deras ögonkontakt är djup och bekväm. Josef ställer tillslut ner glaset helt och söker sitt ansikte närmare hennes. Hon gör först det samma, men ångrar sig när det bara är några centimeter emellan dom. 'Fan' tänker hon för sig själv. Allt hon vill är att Josef ska kyssa henne, ta i henne och hålla om henne hårt. Men det går ju inte, det skulle inte sluta bra.
"Det går inte" Viskar hon försiktigt och flyttar sig lite bakåt.
Josef skäms nästan lite, det är klart att han inte ska kyssa henne, men han kan verkligen inte motstå suget efter hennes kropp.
"Förlåt, jag vet.." Viskar han tillbaka efter en stund och suckar lite.
"Nej sluta, det var mitt fel också... men jag tror bara att det skulle bli fel" Svarar hon och försöker le lite. Han förstår hur hon tänker, men håller inte med. För honom skulle det kännas helt rätt, men det känns inte som att han borde säga det. Han ler bara lite mot henne och försöker prata om något annat ett tag.
(23:04)
"Vad är klockan egentligen?" Frågar Alex efter att dom kollat på tv ett tag och fortsatt pratat lite.
"Oj, efter elva" Svarar Josef förvånat, hur kan tiden gått så fort?
"Vill du stanna? Du kan ju inte åka hem nu..." Säger Alex osäkert och hoppas på att han inte ska tycka att det är konstigt. Men hon har verkligen uppskattat att ha lite sällskap och det skulle vara mysigt om han ville stanna. De kanske inte borde sova tillsammans i sängen, eller?
"Om det är okej så stannar jag gärna?"
