Alex lägenhet (17:03)
Josef och Alex kom precis hem till Alex. Dom hade inte så mycket nödvändigt att göra på jobbet så dom kom iväg ganska tidigt, iallafall jämfört med hur det brukar kunna bli.
"Hungrig? Törstig?" Frågar Alex och går ut mot köket för att ta något att dricka.
"Nej, det är bra" Svarar Josef snabbt och går istället mot soffan, sätter sig tungt med en suck. Alex dricker ett glas vatten och går sedan mot honom i soffan, sätter sig bredvid. Han lägger en hand på hennes lår, ser henne djupt i ögonen.
"Hur är det?" Frågar han lugnt.
"Bra" Svarar hon av ren reflex, det är det hon alltid svarar. Oavsett hur hon mår så är svaret alltid samma. Det skulle liksom bara få henne att på sämre annars, få henne att drunkna i känslorna. Men nu mår hon ju faktiskt bra, känner inte ens av något av det hon varit med om. Hon mår bättre än på väldigt länge.
"Är du säker?" Frågar han och höjer ena ögonbrynet lite. Hon fnissar till åt honom, som en liten detektiv.
"Såklart" Ler hon bara.
Josef släpper hennes lår långsamt och lutar sig bakåt i soffan, hon följer efter och lägger huvudet mjukt mot hans axel. Tar ett djupt andetag.
"Du måste prata med mig om det inte skulle vara bra. Jag är jättebra på att lyssna." Påpekar Josef efter att ha tänkt en stund. Samtidigt funderar han på att ta upp det som hände under natten, fråga om vad hon har varit med om. Han har ju såklart sett hennes ärr, men har inte velat påpeka något. Han blev lite chockad första gången men hoppas inte att hon märkte något. Hon är det finaste han sett, oavsett ärr eller inte.
"Självklart, psykologen!" Svarar hon bara ironiskt och lite kyligt. Josef suckar åt henne.
"Sluta! Jag försöker bara, men du vet.. jag är inte heller så bra på sånt" Försöker han förklara men möts bara av ett, enligt honom, gulligt leende.
Alex sträcker sig upp mot Josef läppar och kysser honom mjukt men passionerat.
"Jag vill att du ska kunna prata med mig också. Du kan berätta vad som helst för mig" Viskar hon efter kyssen, men har kvar läpparna bara några centimeter från hans. Han tar upp ena handen och sätter i hennes nacke, kliar lite löst med fingertopparna. Hon ryser av hans beröringar.
"Okej, jag har en idé.." Säger han svagt och flörtigt.
"Vi får ställa en varsin fråga till varandra och man måste svara helt ärligt, okej?" Förklarar han och ler lite, deras ansikten är fortfarande så nära varandra att dom kan känna varandras andetag.
"Deal, jag börjar" Säger Alex bara och ler lite. Josef blir fundersam och nyfiken, nickar lite.
"Du får inte säga att det är tråkigt nu!" Förvarnar hon och han himlar lite med ögonen men går tillslut med på det.
"Hur mår du? Alltså på riktigt?" Frågar hon försiktigt.
Josef släpper ögonkontakten för någon sekund, försöker komma fram till ett bra svar.
"Just nu, bättre än på länge. Jag känner mig glad och nöjd" Svarar han och kysser henne på läpparna.
"Bra" Viskar hon.
"Okej, nu är det min tur" Säger Josef efter ett tag och andas ut tungt. Hon ser nervöst på honom.
"Vad hände inatt?" Frågar han, så försiktigt och mjukt han kan för att inte låta dömande. Alex suckar lite lätt och tar ett djupt andetag, blundar en stund.
"Jag fick nästan en panikattack, eller jag fick väl det. Men du stoppade det ju." Börjar hon och tar ytligare ett djupt andetag innan hon kan fortsätta. Sväljer känslorna som är på väg att svämma över.
"Jag har haft det förut, men det var länge sedan. Jag bara...jag bara vaknade hur en dröm och så.." Förklarar hon vidare men orden tar slut.
Josef känner sig nästan dum som tvingade det här ur henne. Det får henne uppenbarligen bara att må dåligt. Han pressar sina läppar mot hennes och släpper, drar in henne till en kram.
"Du behöver inte fortsätta, men tack" Viskar han i hennes öra i kramen, känner hur hon slappnar av.
"Vi kan prata mer om det när du känner för det" Lägger han till.
Dom kramas länge. Alex blev så glad över hur Josef hanterar allt, han gör liksom alla rätt. Men det som skrämmer henne är att allt känns lite för bra för att vara sant. Som om något kommer att gå fel snart. Inte för att det är så bra att vara nära på att brinna upp, men relationen med Josef. Hon ler av tanken på honom och det pirrar till i hennes kropp.
"Du?" Frågar hon försiktigt och han drar sig ifrån kramen lite, deras ögon möts istället. Det får bara pirret i henne att bli ännu påtagligare.
"Jag har en till fråga" Fortsätter hon och han ser lite fundersamt och oförstående på henne.
"Om det är okej alltså?" Säger hon frågande med ett leende som inte går att dölja, Josef nickar.
"Vad är det som får dig att gilla din chef så mycket? Något speciellt?" Säger hon svagt, biter sig flörtigt i läppen.
Josef ler snett, blir svag av hennes attraktiva röst. Han kysser henne på läpparna, hårade och intensivare hela tiden.
"Det finns väl flera anledningar.." Börjar han mellan kyssarna, ler lite. Han drar ner henne i soffan så att han hamnar på alla fyra över.
"Hon är ganska snygg.." Fortsätter han och hon ler. Han kysser henne ner i nacken och knäpper upp hennes skjorta, en knapp efter en. Fortsätter ner tills hela är uppknäppt och han kan dra av den.
"Hon är faktiskt väldigt sexig också" Lägger han till och sveper med blicken över hennes nakna överkropp. Låter händerna vandra över henne tills hon drar av hans tröja. Då knäpper han upp hennes gylf och drar ner hennes byxor, drar händerna längst hennes lår samtidigt som han böjer sig och kysser hennes nacke. Hon spänner hela kroppen.
Alex han inte stå emot ett stön, hon var inte ens beredd själv. Hon märker hur Josef ler nöjt åt vad han kan göra med henne.
"Framförallt, så är hon ganska högljudd och bekräftande" Avslutar han och hon fnissar till. Känner pirret i magen och hur hennes kropp skriker efter hans. Hans röst får hela henne att bli varm och hon tar tag i hans nacke och drar ner honom till en kyss. Kysser honom intensivt, släpper och börjar knäppa upp hans byxor.
"Låter som en ganska bra chef" Säger hon samtidigt. Hon drar ner hans byxor. Börjar pilla med kanten till hans kallingar och kysser honom hårt i nacken, han stönar nu också.
"Väldigt"
