Josef tar upp telefonen mot örat och reser sig ur soffan. Tänker att det är bäst att prata med henne utan Alex bredvid, eller? Han går mot sovrummet.
"Jag kommer snart" Säger han snabbt till Alex. Han går in i sovrummet och sätter sig i sängen. Hör signalerna gå fram och väntar på ett svar.
"Hej Josef!" Hör han plötsligt på andra sidan luren, Sofies mjuka röst, den får hundratals minnen att skölja över honom. Han harklar sig lite.
"Hej, du kunde ringt"
Alex sitter ensam kvar i soffan, slår på filmen igen. Hon får väl förklara lite för Josef sen, hon kan ju inte bara sitta och vänta. Men varför kunde han inte svarat här? Någonting känns fel, varför har hon aldrig hört om en Sofie förut. Och så plötsligt ringer hon mitt på dagen! 'En gammal kompis' kallade han henne, men varför ringer en gammal kompis bara plötsligt? Man skriver väl ändå ett meddelande isåfall?
Josef kommer tillbaka ut igen efter några minuter.
"Förlåt, jag startade filmen igen orkade inte vänta. Vad ville hon?" Frågar Alex och försöker låta så avslappnad och neutral som möjligt.
"Hon har precis skiljt sig och flyttat till Stockholm, hon har bott i Skåne ett tag. Så hörde hon tydligen att jag bodde här och frågade om vi skulle ses. Jag sa att vi kunde ta en fika imorgon efter jobbet, det är väl lugnt?" Förklarar han när Alex återigen pausat filmen. Han verkar ändå rätt så avslappnad kring det så hon nickar bara lite först.
"Absolut" Fyller hon i sedan och ler lite. Josef sätter sig bredvid henne igen och ger henne en puss på kinden. Hon startar filmen.
Dagen efter (16:17)
Arbetsdagen har gått ganska snabbt, iallafall enligt Alex. Jobbet som skulle göras är så gott som gjort och hon hinner bara lyfta blicken från datorn innan det knackar på dörren, Josef står utanför. Hon nickar för att han ska komma in.
"Är det lugnt om jag drar?" Frågar han försiktigt med huvudet in mellan dörren.
"Ja absolut" Svarar hon snabbt. Det ser ut som att han tänker gå men ångrar sig. Han går istället in till henne och skjuter till dörren bakom sig, sedan går han fram till henne. Han sätter sig halvt mot hennes skrivbord och böjer sig mot henne, tar bort en liten hårslinga i hennes ansikte.
"Men vi kan väl iallafall höras senare?" Viskar han i hennes öra. Hon nickar och sväljer pirret i magen.
Josef går ut igen och stänger dörren efter sig. Han och Sofie har bestämt att dom ska ses vid ett café som ligger bara fem minuter från polishuset, så han kan gå dit. Under promenaden funderar han på varför Sofie vill träffa honom nu, eller det kanske inte är så konstigt? Hon känner väl inte så många i Stockholm och det måste ju kännas ensamt att flytta hit utan några kontakter. Men varför flyttade hon egentligen hit?
När han är framme vid caféet ser han henne stå utanför och vänta. Hon har blont långt hår, lite lockigt. Hon är lätt sminkad, har svarta solglasögon och en svart klänning. Hon ser faktiskt ganska bra ut, iallafall enligt Josef. Men han försöker slå bort den tanken, han har ju Alex. Hon är den enda han vill ha, ingen annan.
"Hej!" Hälsar han och hon går direkt in för en kram.
"Hej! Hur är det?" Frågar hon och släpper kramen igen. Lutar sig tillbaka och skannar av honom.
"Det är bra, själv då?" Svarar Josef trevligt.
"Bara bra, ska vi gå in?" Föreslår Sofie. Josef nickar och följer efter henne.
Polishuset, samtidigt
Alex reser sig ur kontorsstolen och går ut mot resten av gruppen. Alla sitter med blickarna i datorerna.
"Hur går det för er?" Frågar hon leendes.
"Jag är så gott som klar!" Svarar Oskar och lutar sig bakåt i stolen, sträcker lite på sig.
"Samma här!" Instämmer Jenny och Ayda nickar bara som svar. Alex lutar sig mot väggen.
"Vad bra! Då kan vi ju sluta för idag allihop då!" Säger hon och slår ihop händerna lite, går in till sitt kontor och sätter sig tungt igen.
Tankarna snurrar i huvudet på henne hur mycket hon än försöker att låta bli. En känsla av svartsjuka och ensamhet sveper över henne. Hon gör allt för att slå bort den men det går liksom inte. Hur mycket hon är försöker är den där, gör henne illamående. Det är klart att Josef ska få ha kontakt med andra kvinnor men det här kändes bara lite konstigt.
"Hejdå!" Säger Ayda när hon går förbi, sist ut. Alex väcks lite chockat ur sina tankar och vrider förvirrat blicken ut mot henne.
"Eh.. hejdå!" Svarar hon bara försiktigt och tittar ner på bordet framför sig igen.
Men Ayda går inte vidare där ifrån, hon går in till Alex istället. Hon tittar undrande på henne.
"Är du okej?" Frågar hon försiktigt med orolig blick.
"Ja, absolut" Svarar Alex snabbt och ler lite.
"Är du säker? Du ser lite illamående ut" Fortsätter Ayda och fångar en liten ögonkontakt med henne.
"Ja, men tack Ayda" Svarar Alex och möter hennes blick, ler lite tacksamt.
"Okej, hejdå!" Säger hon och ger sig tillslut, lämnar Alex ensam på kontoret igen.
Alex lägenhet (18:40)
Alex står ute på balkongen, röker en cigarett i försök att slappna av lite. Få tankarna att försvinna, bara titta ut över Stockholm och höra alla ljuden från staden. Bilar som tutar, sirener och musik som spelas från olika barer. Hon drar upp koftan som börjar falla av runt sig, kramar om den. Det börjar bli lite kyligt ute, men fortfarande ljust. Plötsligt hör hon hur dörrklockan ringer. Hon blir lite fundersam, släcker cigarretten och går mot ytterdörren. Hon tittar vem det är innan hon öppnar, såklart den hon trodde. Josef.
Dörren öppnas försiktigt och Josef möts av Alex, något trötta, leende. Hon har en lång kofta runt sig och håret uppsatt i en slarvig knut i nacken.
"Hej" Säger han försiktigt mot henne.
"Hej, kom in" Svarar hon och går åt sidan så att han kommer förbi henne. Han går in och hon låser dörren. När han fått av sig skorna går han fram och kramar henne, det har han velat göra hela dagen. Bara få känna hennes doft och mjuka kropp. Men någonting är annorlunda, hon luktar inte Alex.
"Röker du?" Frågar han försiktigt, lättar lite på kramen för att kunna möta hennes blick.
"Ja, eller det brukar jag inte men nu blev det så" Svarar hon och skrattar till lite.
"Kan man få en?" Frågar han svagt. Hon nickar och tar hans hand, drar med honom ut på balkongen.
Dom ställer sig tätt bredvid varandra med varsin cigarrett, lutar sig ut över räcket. Josef lägger en arm över Alex rygg med handen på hennes midja, drar henne ännu närmare sig.
"Hur gick det med Sofie då?" Frågar hon försiktigt med blicken långt borta, men hon lägger huvudet försiktigt mot hans axel.
"Det gick bra, pratade mest lite minnen och så" Svarar han svävande, vill för hennes skull inte gå in för mycket på detaljer. Han vill inte att hon ska vara orolig så det är nog bäst att bara undvika att prata om henne. Göra det klart för Alex att det är henne han vill ha, ingen annan.
———————————————————————————
Jag vet att min uppdatering inte varit så bra på senaste, men ska försöka bli bättre nu! Är iallafall jätte tacksam för att ni läser, röstar och kommenterar! TACK❤️🩹
