Alex lägenhet (00:01)
Alex har precis vågat luta huvudet mot Josefs axel. Hon hade tänkt göra den hela kvällen så tillslut tog hon mod till sig. Dom har suttit länge och pratat men nu känner hon hur tröttheten sköljer över henne.
"Ska vi lägga oss?" Föreslår hon och vrider upp huvudet mot honom. Det pirrar till i henne av att se hans ögon så nära, men hon måste stå emot.
"Yes" Svarar han och ler mot henne. Hans leende gör henne varm i hela kroppen.
"Jag kan ta soffan" Erbjuder hon sig men han skrattar till åt henne, som om det vore det dummaste han hört.
"Inte ens chans" Säger han efter en stund.
"Det gör jag" Fortsätter han sedan.
Alex ler lite och ställer sig upp. Sedan går hon in mot badrummet och börjar borsta tänderna samtidigt som hon letar upp en tandborste till Josef.
"Vilken färg?" Frågar hon när han kommer in bakom henne i badrummet. Hon håller upp en förpackning med tio färgglada tandborstar som han sveper blicken över.
"Hmm...rosa" Svarar han och ler lite. Hon tar ut den rosa tandborsten ut förpackningen och räcker över den mot honom.
"Då matchar vi" Säger hon sedan och tar fram ett nytt tandborstfodral och en tuschpenna. På fodralet skriver hon 'Josef' sedan räcker hon fram den mot honom.
"Tackar" Svarar han bara och tar lite tandkräm.
När dom borstat färdigt går Josef mot soffan och Alex går in mot sovrummet för att byta om till pyjamas.
"Godnatt då!" Nästan ropar Josef, så att Alex ska höra, och lägger filten han fått av henne över sig.
"Godnatt!" Ropar hon inifrån sovrummet och lägger sig i sängen med en djup suck. Det känns inte bra. Nu när Josef sover över hos henne, så sover dom inte ens i samma säng? Borde hon ropa in honom? Han kanske inte vill? Är det opassande? Hon funderar så pass länge att hon blir orolig att han somnat.
"Josef?" Säger hon försiktigt, så pass högt att han skulle höra det om han var vaken. Men ändå så pass lågt att han förmodligen inte skulle vakna om han sov.
"Ja?" Hör hon snabbt tillbaka.
"Kan du komma?" Säger hon försiktigt igen och blir nästan lite nervös. Hon hör hur han ställer sig upp och går mot hennes sovrum.
När Josef kliver in i det mörka sovrummet har han bara kalsongerna på sig. Alex kan knappt koncentrera sig på något annat än hans bara överkropp och måste ta några djupa andetag.
"Kan du inte sova här?" Viskar hon sedan med snäll röst.
"Är du säker?" Frågar han tillbaka och ler lite snett.
"Snälla" Ber hon och hoppas verkligen att han ska komma och lägga sig bredvid henne, vilket han gör. Han kryper försiktigt ner under täcket bredvid henne, men ändå på avstånd.
Alex vill så gärna ligga närmare honom, men tvekar lite. Tillslut vänder hon sig mot honom och lägger huvudet på hans axel. Josef vet inte riktigt hur han ska reagera, vågar han hålla om henne? Han känner hur hon andas djupare och är på väg att somna, så han lägger ena armen över henne och drar henne lite mot sig. Han lutar sitt huvud mot hennes hår och drar in hennes doft tills han somnar.
Morgonen efter (05:55)
Josef öppnar ögonen med ett ryck. Han minns knappt vart han är eller varför men efter några sekunder börjar det klarna. Då ser han Alex rygg framför sig som rör sig snabbt. Vad gör hon?
"Alex?" Viskar han försiktigt och lägger en hand på hennes varma rygg. Men hon reagerar knappt utan andas mer och mer ansträngt. Han sätter sig upp bredvid henne och försöker se hennes ansikte. Hennes blick är långt borta och han märker hur hon försöker lugna sig själv. Han drar med handen över hennes rygg och vet inte alls vad han ska göra.
"Hur går det? Alex?" Försöker han och då märker han hur hon lugnar sig lite den här gången.
Alex vet knappt vart hon är eller vad som händer. När hon plötsligt hör Josef säga hennes namn skäms hon lite, hon vill inte att han ska se henne såhär. Varför skulle det hända just idag? Hon vaknar ofta kallsvettig ur mardrömmar men det var ändå ett tag sen nu. Hon sväljer några gånger för att lugna sig, sedan vänder hon sig mot honom.
"Förlåt, jag bara drömde" Viskar hon och ser hur han fäst blicken på hennes ärr. 'Fan också' tänker hon för sig själv när hon inser att hon har en hel del att berätta och förklara för honom. Det känns som att hon är skyldig honom det nu.
"Det är lugnt" Viskar han tillbaka och klappar henne lite på axeln. Sedan drar han bak henne mot sänggaveln och håller om henne lutandes mot den.
"Vill du prata?" Frågar Josef efter en stund, han vill inte att hon ska märka hur han känner. Han är faktiskt orolig och förstår knappt någonting. Vad har hon egentligen varit med om?
"Jag bara.." Börjar hon men han märker att hon inte riktigt hittat orden.
"Jag har mardrömmar ibland, det kommer i vissa perioder. Jag var ju i Syrien som du vet..." Fortsätter hon sedan och han hör smärtan i hennes röst. Det hugger till i bröstet på honom av att höra det här. Hon var varit med om så mycket som hon inte förtjänar.
"Vill du berätta om det?" Frågar han efter ett tag men hon skakar bara på huvudet.
"Okej"
"Förlåt" Viskar Alex när dom suttit tysta ett tag. Hon känner ångesten stiga och hon skäms. Varför kan inte allt bara vara så som hon vill någon gång?
"Du har inget att säga förlåt för" Svarar han tydligt tillbaka för att hon ska förstå. Hans svar får det såklart att kännas lite bättre, men känslan är ändå jobbig. Tänk om han tycker att hon är konstig nu? Svag?
