Alex skyndar in på sitt kontor och slänger ner mapparna på skrivbordet med en duns. Josef kommer snabbt efter och tar med dörren efter sig.
"Vad är det med dig?!" Hör man Alex skrika innan dörren smälls igen. Resten av gruppen sitter kvar med frågande miner.
"Gick vi för långt?" Frågar Jenny osäkert och kliar sig lite fundersamt i bakhuvudet.
"Vad är det ni håller på med ens?" Svarar Oskar förvirrat. Han verkar inte riktigt hänga med, kanske lite typiskt honom?
"Det är ju något mellan dom! Trodde inte det var så känsligt bara.." Förklarar Ayda och suckar.
"Okej men jag tror det är bäst om ni låter dom vara nu. Vi behöver väl inte bry oss om det? Låt dom liksom..göra sin grej ni vet" Säger Oskar och skakar lite på huvudet.
"Ja ja" Mumlar Jenny bara.
"Dom får väl bli lite bättre på att dölja det då."
"Seriöst Josef!" Ropar Alex samtidigt inifrån kontoret. Hon förstår inte varför han måste brusa upp så mycket hela tiden.
"Förlåt, jag blir bara så trött. Dom är på mig hela tiden ju!" Försvarar han sig, men hon som känner honom så bra ser ändå att han skäms lite.
"Ja, men det blir väl inte bättre av det här heller? Nu är det ju helt uppenbart att det är något! Annars reagerar man ju inte så där starkt!" Fortsätter hon bara irriterat. Sedan tar hon ett djupt andetag och lugnar ner sig lite.
"Jag vill bara skydda dig..oss. Förlåt Alex, verkligen." Mumlar Josef ångerfullt. Då tittar hon in i hans ögon och känner hur hon mjuknar lite.
"Jag vet, men det går bra. Dom får väl tro vad dom vill då? Låt dom hålla på om dom nu inte har något bättre för sig." Säger hon svagt och ler lite. Hon kikar ut och ser att ingen tittar, så går hon fram och drar för gardinerna lite så att ingen ska se in. Sedan kysser hon honom försiktigt på läpparna.
"Dom har ju iallafall inte fel" Viskar hon när hon släppt kyssen lite.
Josef kysser henne tillbaka och sätter händerna på hennes midja. Drar henne närmare sin kropp, känner pirret i magen. Vilken tur att han fick tillbaka henne ändå, han var lite orolig över allt med Sofie. Han hade aldrig klarat av att förlora Alex. Aldrig.
Plötsligt knackar det på dörren och dom sliter sig snabbt ifrån varandra. Alex springer nästan och sätter sig på sin kontorsstol.
"Kom in!" Ropar hon när hon tagit ett andetag för att lugna nerverna lite. Oskar sticker in huvudet.
"Är det lugnt om jag går nu? Måste verkligen hämta Emma.." Börjar han men avbryts av Alex.
"Ja såklart, säg till dom andra att gå också. Hejdå!" Säger hon bara trevligt och ler mot honom.
"Hejdå!" Säger han och stänger igen.
"Ska vi dra hem till mig?" Frågar Alex Josef som bara nickar glatt till svar.
Alex lägenhet (17:02)
Dom sparkar av sig skorna i hallen och går in i lägenheten. Solen skiner in genom fönstren och det är hur varmt som helst i lägenheten.
"Shit vad varmt, jag måste nog byta om" Mumlar Alex och går mot sovrummet. Josef följer efter henne och slänger sig på hennes säng under tiden som hon klär av sig. Hon tar av sig tröjan och byxorna och letar runt i hela garderoben efter något bra.
"Kan jag inte bjuda dig på middag någonstans?" Frågar Josef från sängen. Han ser hur hon ler i spegeln innan hon vänder sig.
"Gärna, men jag kan bjuda dig?" Säger hon. Josef skrattar till lite, aldrig att det skulle hända. Han kanske är lite gammaldags, men aldrig att han skulle låta Alex betala för en middag. Dessutom inte när det var hans förlag att äta middagen överhuvudtaget.
"Inte en chans" Svarar han bara och sätter sig upp i sängen, ser henne himla lite med ögonen i ögonvrån.
Alex ser hur Josef skannar av hennes kropp där hon står i bara bh och trosor. Det gör henne först lite obekväm, men det är ju inte direkt första gången han ser henne så. Men hon tycker att det är lite jobbigt, speciellt med ärren.
"Kom" Viskar han och biter sig lite i läppen. Det får det istället att pirra till hennes kropp när hon går fram mot honom. Han sträcker ut sin hand, hon tar emot den. Då drar han ner henne på sängen över sig så att hon står på alla fyra över honom. Han sätter händerna på hennes sidor och kollar in i hennes ögon.
"Du är så vacker" Viskar han och hon känner hur generad hon blir. Hon kan liksom inte ta emot det.
"Äsch, sluta!" Säger hon istället och skrattar till.
"Men jag tycker ju det?" Säger Josef säkert och vandrar med blicken mellan hennes läppar och ögon.
Alex vänder sig ner och kysser honom mjukt. Han blir alldeles varm av hennes mjuka läppar. Hon har sina händer på hans kinder och drar dom ner i hans nacke. Allt hon gör gör honom liksom svag, han kan inte låta bli henne. Han skulle aldrig kunna stå emot hennes kärlek. När hon rör honom känns det som att han drömmer. Han kysser henne mer och mer intensivt och hon gör detsamma mot honom. Efter ett tag känner han hur hon drar ner händerna mot hans byxkant. Hon börjar knäppa upp bältet.
"Är du jätte hungrig eller?" Viskar hon flörtigt i hans öra. Hennes röst får honom nästan att stöna.
"Nej, är du?" Frågar han tillbaka. Men hon bara skakar på huvudet och fortsätter.
En halvtimme senare
Josef och Alex ligger nära varandra i sängen under täcket. Ingen av dom har sagt något på ett tag, dom har bara njutit av varandras närhet och värme.
"Nu måste jag verkligen göra iordning mig om vi ska hinna" Säger Alex efter ett tag och försöker sätta sig lite, men Josef drar tillbaka henne
"En till kyss" Viskar han och hon kan inte motstå honom. Hon böjer sig ner och möter hans mjuka läppar. Kyssen är lång och passionerad, helt underbar enligt Alex iallafall. Hon älskar verkligen Josef, det är tyvärr det som skrämmer henne också.
Tillslut lyckas Alex resa sig upp och gå mot toaletten. Hon försöker piffa till sitt smink lite och borstar igenom håret. Inte lika perfekt som innan Josef rörde henne, men det var värt det. Hon ler för sig själv av tanken. Sedan går hon tillbaka till sovrummet där Josef börjar klä på sig. Hon letar igenom garderoben efter något bra att ta på sig. Det får liksom inte vara för varmt, men hon trivs inte så bra i annat än långbyxor och långärmat. Det har väl ioförsig sina skäl. Tillslut hittar hon iallafall en lite svalare blus som skulle passa till hennes svarta långkjol. Hon klär på sig det och visar Josef.
"Är det okej?" Frågar hon osäkert och drar i blusen lite. Josef ler mot henne stort.
"Du är jättefin, men jag kommer ha svårt att slita mig." Svarar han flörtigt och går fram mot henne. Hon har så himla svårt att ta emot komplimanger men gör sitt bästa för att inte säga emot. Han kramar om henne och drar ner sina händer längst hennes kropp. Sedan pussar han henne snabbt.
"Älskar dig, men nu måste vi gå" Säger han bestämt och går iväg mot hallen.
