Alex lägenhet (09:54)
Alex och Josef sitter mitt emot varandra vid köksbordet. Trotts försovningen är ingen speciellt stressad, det känns inte riktigt som att en kvart hit eller dit spelar någon roll nu.
"Vi måste komma på en ursäkt. Dom kommer börja leta efter oss snart, tro att det hänt något." Säger Alex och känner oron stiga inom sig.
"Jag vet, speciellt efter igår. Man kan ju säga att dom var lite fundersamma efter att du gick hem" Svarar Josef, men hon förstår först inte.
"Va? Varför då?" Frågar hon förvirrat.
"Jag tror inte att någon på polishuset har missat att du var..ja vad ska man säga? Lite nere?" Förklarar han och ler lite snett. Hon suckar lite och skakar smått på huvudet.
"Alltså vad kan vi säga?" Funderar hon högt.
Plötsligt får Josef en idé, en idé som han faktiskt är ganska stolt över dessutom.
"Men kan vi inte bara göra så att jag åker dit nu och säger att jag försov mig. Och sen så förklarar jag för alla att du sa igår att du skulle iväg på möte under förmiddagen och kommer vid lunch? Så hinner du ju göra iordning dig nu" Föreslår han. Kanske inte det bästa, men det borde ändå fungera. Alex ser faktiskt rätt så imponerad ut över hans tanke.
"Det kanske ändå skulle fungera? Bara dom tror på det.. Men då måste du åka nu! Så kommer jag in vid tolv ungefär."
Polishuset (10:27)
Josef körde snabbare än någonsin till polishuset och möts av stressade miner på avdelningen.
"Men där är du ju! Vi tänkte nästan åka hem till dig!" Säger Oskar lättat och pustar ut högt.
"Vart har du varit?" Undrar Jenny oroligt.
"Träffade en kompis sent igår, försov mig rejält. Sorry" Svarar han bara så avslappnat han kan för att inte verka misstänkt. Det är ju trotts allt poliser han står och ljuger inför.
"Vi får inte tag på Alex heller" Säger Ayda.
"Varför ska nu få tag på henne då? Hon hade ju möte nu fram till lunch eller?" Svarar Josef lugnt och hänger av sig jackan.
"När sa hon det?" Frågar Oskar förvirrat.
"Igår" Svarar Josef snabbt och kollar in i datorn för att undvika fler frågor eller funderingar. Men det går ju inte riktigt som han vill.
"Värst vad du har koll" Säger Jenny kyligt och Ayda fnissar till.
"Vad?" Josef känner frustrationen växa inom sig. Måste dom alltid hålla på?
Polishuset (12:05)
Alex kliver ur hissen och går mot beckgruppen.
"Hej" Säger hon glatt och försöker se ovetandes ut över deras frågande miner.
"Har det hänt något? Såg precis att ni ringt en massa så jag skyndade mig hit!" Fortsätter hon.
"Ja nej förlåt! Vi glömde att du sa att du skulle på möte idag, sorry" Svarar Oskar snabbt och tar upp händerna i luften som ett tecken på ursäkt.
"Jaha, det är lugnt. Lunchdags kanske?" Svarar hon bara och ler. Alla reser sig och går mot det lilla köket, men Josef viker av och går in till hennes kontor. Hon tittar undrande efter honom med går också in och stänger dörren. Han har redan satt sig på besöksstolen så hon sätter sig mitt emot.
"Allt fungerade precis enligt plan" Säger hon nöjt och lutar sig bekvämt bakåt i stolen.
"Yes, men ta inte åt dig all ära! F@n vad dom ska tjata förresten! Jenny och Ayda är på mig som.. som.. jag vet inte vad!" Svarar Josef irriterat och suckar lite lätt. Alex kan inte annat än att le åt hans frustration.
"Men det klarar ju du" Säger hon bara svävande och ger honom en flörtig blick. Hon möter hans ögonkontakt och det pirrar till i henne, hon biter sig läppen försiktigt och sväljer.
(15:47)
Alex reser sig ur kontorsstolen och går ut mot gruppen. Alla verkar ju jobba på bra.
"Jag tänkte vi kunde ta ett litet avstämningsmöte bara innan vi går hem? Vi har ju ingen utredning nu men det kan vara bra att vi delar lite kanske?" Säger hon och går mot mötesrummet. När hon går förbi Josef reser han sig och går precis så att dom krockar. Oturligt nog har Josef en kaffekopp i handen som han såklart lyckas spilla lite ur på henne.
"Aj" Får Alex ut sig snabbt i ren reflex av värmen.
"Förlåt vänta!" Ropar Josef och springer för iväg. Hon lägger ner sina mappar på hans skrivbord så länge och lättar lite på blusen från kroppen.
Josef skyndar sig tillbaka med massor av papper i händerna. Han tar lite i taget och börjar torka av hennes blus försiktigt, som tur är så är den svart. Problemet är bara att han spillde precis över hennes bröst, vilket ser lite konstigt ut när han torkar. Han tänkte inte på det först men när han i ögonvrån ser kollegornas miner förstår han. Alex verkar också inse att det ser en aning misstänksamt ut.
"Jag kan göra det, tack" Säger hon tyst så att det inte ska höras så högt, men alla hör säkert ändå. Hon tar pappret hur hans händer och börjar torka sig själv så gott det går.
"Går det bra?" Frågar Jenny lite besvärat.
"Jadå, nu kör vi mötet" Svarar Alex snabbt och slänger pappret i papperskorgen. Alla går in och sätter sig runt det ovala bordet.
"Ja..eh.. hur går det för er?" Frågar Alex när hon satt sig. Hon tappade tråden lite efter kaffeincidenten så det känns lättast att börja med en fråga.
"Okej, lite segt såklart men det är det ju alltid när vi inte har nåt" Svarar Oskar och ler lite. Alla verkar hålla med så hon gör rakt på sak istället.
"Okej, då ska jag väl gå rakt på sak då. Polishuset ska ha ett möte då samtliga avdelningar behöver närvara. Minst två från varje och mötet är imorgon eftermiddag. Jag tänkte väl att jag och Martin ska gå, trotts att han inte jobbar så mycket nu. Men jag skulle nog också behöva en till. Tänker någon som är här lite mer. Någon frivillig?" Förklarar hon och ser ut över gruppen.
Ingen verkar vilja anmäla sig och eftersom att Josef då nästan tycker lite synd om Alex så räcker han upp handen lite smått.
"Jag kan tänka mig, om ingen annan är sugen?" Säger han och ser ut över kollegorna.
"Nej men det blir väl jättebra" Svarar Alex glatt, kanske lite för glatt?
"Ja, ni jobbar väl bra ihop.." Mumlar Jenny lite svagt. Hennes kommentar gör Josef irriterad, varför ska hon blanda sig i? Vad menar hon ens?
"Vad menar du?" Frågar han tydligt upprört.
"Ni verkar ju inte ha problem att umgås direkt va?" Flikar Ayda in med och Josef känner hur irritationen stiger inom honom. Vad håller dom på med?
Alex blir lite orolig att Josef ska göra bort sig nu.
"Vad f@n menar ni?" Frågar han återigen surt, han gör det alldeles för uppenbart att det är något.
"Josef, lugn" Uppmanar hon och ger honom en sträng blick så att han ska förstå. Men det gör han tydligen inte.
"Sluta, jag vill veta vad som snackar om!" Nästan skriker han och då får hon nog. Han kan ju inte stå och skämma ut dom så.
"Lägg ner! Mitt kontor nu! Mötet är slut" Ropar hon och pekar mot honom. Han suckar lite.
