Morgonen efter, Josefs lägenhet (06:37)
Alex öppnar försiktigt ögonen och ser sig omkring. Först blir hon rädd, men när hon förstår vart hon är och känner Josefs trygga andetag slappnar hon av igen. Han håller fortfarande om henne, precis som när dom somnade. Ljuset från soluppgången tränger in i rummet och hon bländas, det gör även Josef. Hon tittar upp mot honom och blir förvånad när hon ser att han också är vaken. 'Hur länge har han varit det?' Funderar hon snabbt och blir lite generad av tanken på att han sett henne ligga och sova.
"Godmorgon" Säger han och hon kramar om honom.
"Godmorgon, sovit bra?" Frågar hon och borrar ner huvudet i hans nacke.
"Superbra faktiskt" Svarar han och drar med händerna över hennes rygg.
Josef är så lycklig av att Alex är med honom, han behöver ingen annan. Han skulle kunna ligga i sängen och krama henne hela dagen, men det går inte. Vad är klockan egentligen? Han försöker vända sig för att titta men Alex håller fast honom.
"Gå inte" Säger hon i hans nacke så att det kittlas lite.
"Jag ska bara kolla klockan" Svarar han och skrattar nästan till lite åt hur klängig hon är. Han försöker vända sig igen och den här gången låter hon honom. 06:41 visar klockan på mobilen.
"Måste vi gå upp?" Frågar Alex och suckar lite.
"Snart" Svarar han och pussar henne i pannan när han vänt sig tillbaka mot henne. Hon suckar lite. Josef ler. Tänk om han hade sett sig själv nu för två veckor sedan, han hade inte trott att det var sant...
Polishuset (09:03)
Josef och Alex har varit på jobbet i ungefär en timme. Alla är upptagna med att skriva rapporter och ingen har knappt sagt ett ord på hela morgonen. Ja, förutom några "godmorgon" när dom hälsade. Alex sträcker lite på sig och tittar ut mot Josef. Han är helt inne i skrivandet och hon ler åt hans rynka i pannan som han kan få ibland när han fokuserar. Hon vänder åter blicken i datorn och försöker fortsätta med jobbet. Men hon hinner knappt börja innan hon avbryts av en försiktig knackning på dörren. Hon tittar snabbt upp med ett leende, i hopp om att det är Josef. Men hon kan inte dölja sin besvikelse när det är Jenny som står där.
"Jag tänkte sätta igång kaffebryggaren, ska du ha?" Undrar hon och Alex funderar snabbt.
"Ja, tack" Svarar hon sedan och tänker att det kan vara bra med lite koffein för att orka sitta framför skärmen hela dagen.
Några timmar senare (16:45)
Arbetsdagen har faktiskt gått relativt snabbt trotts de tråkiga arbetsuppgifterna. Men nu vill Alex lämna skärmen och ta det lugnt, socialisera sig lite. Hon reser sig ur den bekväma kontorsstolen och går ut.
"Hur har det gått för er idag? Alla rapporter klara?" Frågar hon för att stämma av lite. Hon gör allt för att inte fastna för länge med blicken på Josef, men det är svårt. Det är som att ögonen inte lyder henne, dom dras automatiskt åt hans håll. Det märker han såklart direkt, det ser hon på hans lilla leende.
"Yes" Svarar alla nästan i kör och lutar sig bakåt i stolarna.
"Vad sägs om en öl? Jag bjuder" Föreslår Oskar och Jenny och Ayda tackar ja direkt. Alex försöker diskret fånga Josef blick för något slags medgivande, men hon kan inte läsa av honom.
"Ni följer väl med?" Frågar Jenny och tittar mellan dom. Josef säger inget. 'Fan' hinner Alex tänka innan hon blir tvungen att svara.
"Eh...ja men absolut" Svarar hon och ler osäkert.
"Josef?" Frågar Jenny vidare och försöker fånga hans blick.
"Yes" Svarar han bra kort, men man hör att det inte riktigt är det han vill. Alex ångrar att hon sa ja, tänk om Josef ville att dom skulle ses ensamma idag igen?
"Bra! Ska vi ses vid uteserveringen här runt hörnet vid sex då?" Föreslår Oskar och ler, alla nickar instämmande och börjar plocka ihop sina saker.
Alex lägenhet (17:20)
"Det var väl lugnt att jag tackade ja va?" Frågar Alex osäkert mot Josef som följde med henne hem medans hon behöver göra iordning sig.
"Ja, såklart" Svarar han, ger henne en liten puss och ler. Egentligen hade han kanske velat vara med henne ensam, men det blir nog bra. Han slår sig ner i hennes soffa under tiden som hon står och sminkar sig i badrummet. Efter några minuter kommer hon ut ombytt till honom.
"Kan jag ha det här?" Frågar hon och tittar tveksamt ner mot sina kläder. Men hennes ljusa urringade blus och dom svarta tajta byxorna svävar iväg Josefs tankar så mycket att han glömmer ett svara. Han bara beundrar henne och hur attraktiv hon är. Det finns ingenting han inte skulle göra för henne.
"Hallå?" Frågar hon otåligt när han inte sagt något. Josef kommer på sig själv och harklar sig.
"Ja, men räkna med att jag stirrar på sig" Svarar han tillslut och ler lite.
"Äsch" Säger hon bara generat.
Josef reser sig ur soffan och går fram mot henne. Han kysser henne hårt och drar med händerna längst hennes kropp, det får det att pirra till i hela henne. Kyssarna är fylliga och intensiva. Små stön tränger okontrollerat ur Alex mun när han rör vid henne och hon placerar sina händer på hans nacke. Josef börjar sakta dra med henne mot sovrummet och stannar händerna på hennes midja. Han lägger henne på sängen och lägger sig över, fortsätter kyssarna och beröringarna.
"Josef vi hin..." Börjar Alex men avbryts av ett genomträngande stön när han drar händerna över hennes lår och kysser henne i nacken.
"Ska jag sluta?" Viskar Josef då flörtigt i hennes öra och det får henne att spänna hela kroppen, hon skakar bara på huvudet och sväljer.
Han sätter händerna på hennes midja och drar dom upp längst hennes sidor, under tröjan hela vägen till behån. Han märker hur hon andas snabbare och kyssarna är passionerade. Men så slutar han och sätter sig bara på hennes höfter.
"Vad?" Undrar hon förvånat.
"Vi hinner inte" Svarar han och ler lite innan han går iväg mot badrummet.
"Sluta Josef!" Ropar hon besviket och gnälligt efter honom.
"Men nu vet du iallafall hur dina kläder får mig att känna" Ropar han från badrummet och stänger dörren.
Alex ligger kvar ensam i sängen, trotts besvikelsen kan hon inte motstå att le. Hans bekräftelse är allt för henne och han uttrycker det så bra. När hon är med honom känner hon sig liksom sedd och viktig, vilket hon tyvärr inte gör så ofta annars. Inte för att någon kanske tycker dåligt om henne eller så, men hon har inte så många nära som hon brukar umgås med. Efter några minuter kommer Josef in i rummet igen.
"Ligger du kvar här?" Frågar han förvånat och skrattar till lite.
"Vi måste nog gå nu" Lägger han till och går fram mot sängen. Han tar tag i hennes händer och drar upp henne till en kyss.
"Då går vi" Viskar hon.
