(18:12)
Alex och Josef går ut ur Alex lägenhet och hon låser dörren. Dom är båda hungriga nu och vill bara hitta något snabbt men gott att äta.
"Vad är du sugen på då?" Frågar Alex på väg ner i trapphuset. Josef går bakom henne och funderar.
"Det har jag redan fått, så du får välja nu" Svarar han men verkar inte riktigt förstå vad han menar först. Men sedan kittlar han henne i midjan, då förstår hon och slår bort hans händer och himlar med ögonen.
"Ha ha" Säger hon trött och öppnar portdörren.
"Vi kan väl gå till det som ligger längst ner på gatan?" Föreslår Josef, går ut efter henne och pekar lite ner längst gatan.
"Okej" Svarar hon glatt. Ler mot honom så där som bara hon kan. Han stannar upp och ger henne en kram, håller i länge. Drar in hennes doft. Orkar inte släppa, vill inte släppa.
"Hände det något eller?" Viskar hon efter ett tag och lutar huvudet ner på hans axel. Josef skakar bara på huvudet och kramar henne extra hårt i några sekunder innan han släpper.
"Nej, nu går vi"
Utanför restaurangen
Josef öppnar dörren till restaurangen men låter Alex gå in före. Hon skrattar till åt att han alltid ska försöka vara 'gentleman'. Restaurangen är ganska stor men det är inte så mycket folk. Hon skannar av snabbt för att dom inte ska känna någon. Bara en familj, två kvinnor och ett par. Alex lägger dock märke till att en av dom två kvinnorna kollar väldigt mycket på dom när dom går in. Hon blir nästan lite obekväm och tänker precis ropa till sig en servitris så att som kan sätta sig, när kvinnan plötsligt ställer sig upp och går mot dom. Då märker även Josef vad det är som händer och harklar sig smått.
"Det kan inte vara sant" Viskar han diskret i Alex öra, men hon förstår ingenting. Känner han henne?
"Hej Josef!" Säger kvinnan glatt. Josef sätter en lugn hand på Alex rygg och drar henne närmare sig, hon flyttar närmare och står nästan lutad mot honom.
"Hej Sofie!" Svarar han och det är då Alex förstår. Hon får en klump i magen, men sväljer och försöker att inte visa något. Hon bara ler artigt och säger ett svagt 'hej' samtidigt som tankarna börjar snurra i huvudet på henne. Är det hon som är Sofie? Hon är ju Alex raka motsats! Sofie har blont långt hår, urringad tröja med push-up bh, hon är kort och väldigt sminkad. 'Alla killars drömtjej' tänker Alex för sig själv och måste tysta en suck som var på väg att komma.
"Vad gör du här?" Frågar Sofie försiktigt. 'Vad tror hon?' Tänker Alex för sig själv och blir irriterad.
"Vi ska äta lite bara" Svarar Josef tillslut och pussar Alex i håret. Hon blir helt förvirrad, dom har aldrig hållit på så framför folk förut. Men det kanske var lika bra nu. Det gör henne ändå glad att han vill visa upp henne så, det känns tryggt.
Josef vet inte riktigt vad han ska säga för att avböja samtalet, han vill bara sätta sig med Alex och äta. Då är det som att han blir räddad när servitrisen äntligen kommer mot dom.
"Ett bord för två" Säger han mot henne och hon visar dom till ett bord. Han hinner knappt säga hejdå till Sofie men vinkar lite, hoppas bara att hon går hem snart. Han och Alex sätter sig mitt emot varandra.
"Vi kan gå om du vill" Viskar han lutad över bordet.
"Nej, sluta! Det går bra" Svarar hon bara snabbt.
"Säkert?" Frågar han för att hon ska veta att det verkligen är okej att gå.
"Såklart" Försäkrar hon honom.
Servitrisen kommer tillbaka med två menyer och ger dom varsin. När hon går igen lutar sig Alex över bordet.
"Du var ganska gullig förresten" Viskar hon, syftar på handen på ryggen och pussen i håret. Josef bara skrattar och skakar på huvudet. Han älskar henne verkligen. Det är som att han bara blev ännu kärare i henne när han vet hur dåligt han skulle må av att förlora henne. Han vill bara vara med henne hela tiden, röra vid henne hela tiden. Han tittar upp mot henne där hon sitter och kollar igenom sin meny. Samtidigt beundrar han hennes utseende. Det bruna håret som alltid ligger helt perfekt, dom klargröna ögonen och mjuka läpparna.
Alex kollar upp mot Josef och ser att han redan tittar på henne, eller stirrar rättare sagt.
"Vad?" Frågar hon och lägger huvudet lite på sne.
"Har du bestämt dig?" Frågar han och ler, svarar inte riktigt på varför han stirrade på henne så.
"Hamburgaren, du då?" Svarar hon och möter hans leende när han vinkar till sig en servitris.
"Två hamburgare tack" Säger han glatt.
"Något att dricka till det?" Frågar servitrisen samtidigt som hon antecknar i sitt block. Josef tittar på på Alex lite frågande, men hon rycker på axlarna.
"Två glas av det godaste vinet, rött" Säger han då, servitrisen antecknar och försvinner iväg.
"Perfekt" Säger Alex och nickar.
Josef vänder blicken lite år Sofies håll, men hon är inte där. Han kan äntligen pusta ut, hon har gått. Nu kan han rikta allt sitt fokus på Alex, det har han ju gjort hela tiden, men ändå.
"Hur mår du?" Frågar han henne försiktigt. Han vet såklart att hon inte kommer att vara ärlig, men önskar verkligen att hon kan börja öppna upp sig snart. Det gör ont att se henne må dåligt emellanåt.
"Bättre än på länge, och du?" Svarar hon snabbt. Precis som han trodde.
"Bara bra" Svarar han leendes. När ska han berätta om överraskningen? Är det läge nu?
"Jag har en liten överraskning.." Börjar han och ser hur hon rynkar pannan lite.
"Va?" Säger hon chockat, precis då maten kommer in. Redan? Dom tar emot och tackar.
"Berätta nu då!" Säger Alex otåligt när servitrisen försvinner igen. Vadå överraskning?
"Vi ska på bio sen" Förklarar han då, möts av att hon skrattar lite. Hon menar ju inget illa med skrattet, men det låter lite töntigt kanske? Är det verkligen deras grej?
"Va? Seriöst?" Frågar hon skrattandes.
"Ja, om du vill?" Frågar han tillbaka, börjar också skratta. Hennes skratt smittar honom alltid, det har hon iallafall märkt.
"Såklart jag vill" Svarar hon snabbt, hon kan göra vad som helst bara för hans skull.
