Kram, från E

"Berätta inte för någon"

Jag vänder mig snabbt om. Skräcken lägger sig, och jag klappar henne på huvudet.
-Du är allt söt du Jojo, fast du skrämde livet ur mig. Skrattar jag och kramar om henne. Jojo är våran katt, lång päls och alldeles klarblåa ögon. Men sen kollar jag tillbaka på datorn, och biter mig i läppen. Ingen får veta om detta, förutom Clementine. Även fast hon aldrig kommer tro mig.
-Har du kul med din dator? Mamma kommer in i rummet.
-Javisst, den funkar bra. Jag stänger snabbt ner skärmen.
-Vad har du för hemligt där då? Säger mamma misstänksamt och sätter sig brevid mig på sängen.
-Ingenting. Suckar jag och ger mamma blicken.
-Sitter du och chattar med en kompis?
-Typ.
-Okej, jag ville bara kolla läget lite. Ler hon och reser sig. Vi äter om 10. Sen går hon ut.
Det plingar till i datorn, så jag öppnar den igen, och går in på inkorgen. Det verkar som att Clementine har skickat ett mess.
"Clemxoxo11:Tjenare, ska vi mötas i parken?"
"

Hal67:Visst, men det har ju börjat mörkna.."
"Clemxoxo11:Plz? Du ja kan följarej hem om du vill"
"Hal67: k, ses där om 4 minuter, ja struntar i maten"
"Clemxoxo11: ses"
Jag smyger ner för trappen och förbi köket. Jag sätter på mig skorna och går ur igenom dörren. Det är blåsigt ute. Inte alls så skönt som igår. Det har börjat mörkna och ingen syns på gatan. Ska jag vända? Jag lovade ju ändå henne att komma, eller, jag lovade faktiskt aldrig. Jag ler lite för mig själv, Clementine är ganska spontan ibland var det gäller att träffas. Men hon har aldrig hittat på något sånt här. Jag går ut på grusvägen och måste kisa med ögonen för att se parken. Gatlyktor kunde man ju tro att det finns här. Men nej, inget ljus alls. Jag kommer till slut fram till parken, och där står Clementine. Fast hon ser inte glad ut.
-Har det hänt något? Frågar jag direkt och går fram till henne.
-Nej.. Ingenting.
-Jag ser att det har hänt något!
-Nej! Hon puttar mig åt sidan. Jag ser förskräckt på henne.
-Vad är det med dig? Frågar jag och ser oroligt på henne.
-Jag har börjat få konstiga meddelanden, om hot, och personen som då kallar sig för H säger att hen kommer mörda min familj. Så bara sluta Haley, jag vet att det är du.
-Vad pratar du om?! Jag har faktiskt också fått meddelandena. Fast från någon som kallar sig E. Några stycken, hittils.. Suckar jag och kollar oroligt på henne.
-Berätta inte för någon om det här Haley. Vi måste lösa det själva.

Clementine följer mig till dörrporten som hon sagt. Vi kramar varandra, och hon ber om ursäkt för att hon lät så arg förut. Det är inte så konstigt att Clementine kan få såna där utbrott ibland. Hon har diagnosen ADHD och har svårt att tänka på vad hon säger och gör. Jag går in i lägenheten, och när jag kommer in i lägenheten, så ser jag någon siluett, i mammas sovrum, som stirrar på mig. Jag ser dem tydliga ögonen som inte är mammas. Siluetten sträcker ut en hand, och släpper något på golvet. Sen kastar han sig ut genom fönstret, med huvudet före. Jag står helt förstenad. Vad hände precis? Jag går fram till lappen han släppte på golvet och läser:
"Också var dem två. Kram från E"