Kram, från E

"Han kommer ta oss, igen"

Vi lunkar på bland stenarna, och snubblar runt på de döda rötterna som sticker upp ur marken och nästan slingrar sig runt våra trötta, kalla fötter. Ibland sveper det förbi en kylig vårvind.
-Han kommer ta oss igen, jag lovar. Pustar Clementine och snubblar över ännu en rot.
-Nejdå, vi har gjort det vi kan nu. Men kanske hade vi suttit i en varm bil nu om inte en av oss skrikit svärord på den enda chauffören vi hade. Jag kollar irriterat på Clementine. Hon skrattar till lite sarkastiskt, men slutar genast när hon ser mig. Jag flinar till lite, och tänker väl att vi måste hålla sams, nu när det bara är vi två just här. Clementines blick blir alldeles kall, och hon ser med rädd blick på mig. Men då inser jag, det är inte mig hon kollar på. Jag vågar inte ens vända mig om, utan stannar upp, och kollar menande på Clementine.
Vad? Mimar jag. Hon pekar försiktigt bakom mig, och jag överväger att vända mig om. Där står en siluett. En svart kappa, med svart hatt. Han sträcker ut handen, precis som för några dagar sen, i min lägenhet, jag vet att det är han. Han släpper en lapp, som singlar ner på den höstvåta mossan. Sen vänder han sig om, och går. Jag backar ett steg, men stoppas av en pinne som trycker in sig mot huden på smalbenet. Jag kollar bak på Clementine, som har en kall, förskräckt min över hela ansiktet.
-Det är okej, jag har sett honom förut, han kom hem till oss, men han är inte farlig. Han är bara märklig.. Mumlar jag, och förvånar mig själv med min förskräckta darrning på rösten. Jag går säkert fram till lappen, och vecklar ut den. "Tjena tjejer? Ska ni övernatta i skogen? Det är helt lugnt, ni är inte ensamma om det. Kram- E"
-Shit! Utbrister Clementine. Kan vi snälla fortsätta gå? Snälla? Jag nickar instämmande, och vi lunkar vidare. En orolig stämning har byggt bo i våra tankar, jag fattar ingenting. Någon vill säga oss någonting, antingen en varning om att, "vi dödar er snart" eller "göm er".
Jag känner mig iakttagen hela tiden där vi går. Snart kommer det någon, jag vet det.