Kram, från E

"Haley? Räddningstjänsten är här"

Polisen har kallat till rättegång. Jag vågar knappt tänka tanken. Det känns som när läraren sa "kom så ska vi prata lite" också sitter kompisen man har bråkat med där och låtsas vara ledsen för att man själv ska få all skuld. Jag vill bara låtsas vara sjuk, men jag kommer behöva gå ändå. Inte ens mamma fick följa med in. Clementine och Ella är också kallade såklart. Men jag undrar om dem har tagit E nu. Eller om dem bara vill höra av oss? Tanken oroar mig väldigt. Ska vi behöva svara på jättemycket frågor nu? Jag måste verkligen ringa Ella.
-Ella Sáhlin. Svarar hon.
-Det är jag..
-Hej! Säger hon, och jag kan höra hur hon blir glad.
-Är lite halvnervös inför rättegången, kommer E vara där? Säger jag och biter mig i läppen.
Det blir tyst en stund.
-Hallå? Säger jag.
-Jag vet inte. Ingen aning. Suckar hon.
-Kan vi träffas? Bara innan?
-Visst, ses i folkparken.
-Mm Hejdå!
-Hejdå.
Jag letar mig ut i hallen och sticker ner fötterna i ett par höga pälsskor. Sen hänger jag på mig min svarta dunjacka, och virar runt en stickad halsduk två varv. Till sist sätter jag på mig en mössa med en fluffig pälsboll på, och fleecevantar. Jag beslutar att ta hissen ner. När jag kliver in och trycker på 1:an åker den ner en liten bit innan den stannar. Är vi redan där? Jag puttar till dörren, men den är helt fast. Jag rycker i den, men inget händer. Jag får panik. Jag trycker på nödringklockan så kanske någon kommer. Jag känner efter i fickan. Puh, min mobil är där. Jag slår in 112. Konstigt nog känner jag mig helt lugn.
-Räddningstjänsten är hos dig nu, ha en trevlig dag.
-Tack du med, hejdå. Avslutar jag efter det långa samtalet.
Jag hör hur någon springer i trappen.
-Haley? Räddningstjänsten är här. Säger en kvinnoröst precis utanför. Jag hoppar nästan till.
-Okej. Svarar jag. Jag sätter mig i hörnet av hissen, och försöker lugna mig själv. Det är svårt, men jag försöker allt vad jag har. Istället tänker jag på rättegången. Tänk att E verkligen är så dum att han blev tagen precis efter han skrev meddelandet. Dum i huvudet kan man väl klart säga. Jag kollar mig i hisspegeln, och ler smått. Jag är faktiskt rätt snygg i den här halsduken. Men något skrämmer mig i bakgrunden. En kamera i vänstra hörnet. Den är exakt likadan som den i mitt rum. Nu blir jag alldeles förvirrad. Om den här kameran inte var här igår, måste E ha satt upp den.. Precis nu.. Han ville hålla koll på när jag kom in så att han sen kunde kapa hissen. Idiot. Tänker jag. Jag drar en djup suck och tar ner kameran. Sen lägger jag den i ett hörn, med linsen neråt. E är i lägenheten, och jag bara känner på mig att han kommer försöka döda mig nu. Han vill inte avslöjas på rättegången. Samma sekund blippar det till i mobilen. Undrar vem det kan vara.. Tänker jag ironiskt.
"Du ser ut att ha det mysigt därinne. Synd bara att du inte kommer ha det så mysigt länge till. Kram från E"
Fyfan vad arg jag blir. Jag sätter mig i hörnet av hissen, och dunkar huvudet i väggen. Hur kunde jag vara så dum?
-Haley? Säger en mansröst utanför.
-Ja?
-Vi ska snart få ut dig. Lugnar han.
E förstörde mitt liv. För att inte tala om Ellas. Hur kan man ens vilja ta upp det inför någon person som har varit med om något sånt här? Jag orkar inte med rättegång. Jag gör verkligen inte det.
Det känns skönt att bara sitta här i hörnet och vänta på hjälp. Men sekunden efter, skulle jag aldrig ens kunna ana vad som kommer hända..