Kram, från E

"Ring polisen"

-Har du berättat detta för någon i din familj Haley? Frågar Clementine och viker ihop papprena och lägger in dem i en pärm.
-Vem skulle tro mig? Suckar jag och biter mig i kinden.
-Jag tror dig?
-Tack, men du kan inte göra något åt det.
-Haley, ring polisen, jag menar.. Innan det går för långt. Du vet ju inte ens om han är mörd..
-Sluta, okej? Avbryter jag och reser mig upp. Clementine blir tyst, och följer mig igenom skolkorridoren. Efter ett tag börjar hon virra igen.
-Annars ringer jag polisen. Hon kollar på mig och tar tag i min arm. Jag stannar och stirrar allvarligt på henne.
-Du får inte göra någonting! Utbrister jag och slår bort hennes hand. Några bakom oss slutar prata med varandra och kollar undrande på oss. Jag hör uppehållet och vänder mig snabbt om och ger dem en sur blick. De slutar genast att kolla på oss, och börjar försiktigt prata igen. Jag vänder mig tillbaka till Clementine och kollar bedjande på henne.
-Snälla.
-Okej okej. Men du fattar väl att jag blir orolig för den där H jag med?
-Jag tror att det bara är Hanna och Ella som jävlas med oss asså. -Mm. Kanske det. Clementine kollar ner på sina skor. Men du, ska vi ta en titt i Ellas bänk och se om vi hittar något intressant? Ler hon lite elakt.
-Du är så himla listig, men samtidigt elak ibland Clem! Skrattar jag och lägger handen på hennes axel.
-Jamen kom då, vad väntar du på? Hon vänder sig om och går tillbaka in i klassrummet, jag följer efter. Vi går fram till Ellas bänk, och lyfter försiktigt på locket. Clementine håller lite vakt. Jag gräver i papprena.
-Det finns ingenting.. Eller vänta, varför har hon en pappersbit med namnet "Ken" på? Frågar jag och håller upp pappret till Clementine.
-Ken? Finns det ens någon sån på skolan?
-Nej? Jag tror inte det.
-Ken.. Mumlar Clementine. Är inte det din mammas kompis som var på din storebrors konfirmation? Han som vi skrattade så mycket åt, för att hans hatt alltid ramlade ner för ögonen! Fnissar Clementine. Jag fnissar till, men inser snabbt att mannen med hatten, Ken, hade samma hatt som mannen i huset igår kväll.
-Hatt.. Mannen i mitt hus igår.
Clementine kollar snabbt upp på mig.
-Varför kallar han sig E, om han heter Ken? Frågar Clementine oroligt.
-Men tänk såhär då, vafan har Ella med detta att göra? Det kanske bara är en slump? Säger jag självklart.
-Kanske det. Suckar Clementine.
-Men om Ken skulle vara E, betyder inte det att H, är en annan person? Säger jag undrande.
-E är inte en person. Jag tror det är en grupp..