Kram, från E

"Vad vill du?!"

Det har gått flera dagar. Inget tecken på varken E eller H, förutom Ken, som ringde mamma igår. Han ville kolla läget med henne, och undrade om vi kunde äta middag ihop.
Mamma sa naturligtvis ja, så ikväll kommer han. Jag är rädd för att han ska bete sig konstigt, för att han har ändrats. Jag hoppas att mamma inser att Ken är konstig, och kanske förkortar kvällen. Clementine ska vara här ikväll, och vi ska ha fredagsmys tillsammans, utan att träffa Ken. Nu på dagen ska jag och Clementine kolla upp saker om Ken. Vi känner att vi behöver få koll på den där. Vi slår oss ner framför datorn och går in på Eniro.
-Vad heter han i efternamn? Frågar Clementine.
-Gerald har jag för mig. Svarar jag och skriver in hand namn i sökrutan.
Flera namn kommer upp, men det är bara en som bor i den här staden.
"Winterstreet 1C"
-Verkar som att han bor i lägenhet. Tusan.
-Ännu bättre, om vi går och hälsar på så kan han inte göra något mystiskt mot oss. Fortsätter Clementine.
-Smart, fast han kan ändå slå ihjäl oss! Skrattar jag. Clementine fnissar till.
Vi går ut på gatan. Det är lite kallt, men det har inte börjat mörkna än. Vi brukade vara hos Ken när vi var små, så jag kommer ihåg grusvägen man går igenom parken för att komma dit.
-Så vad händer med dina syskon just nu då? Frågar Clementine.
-Ja asså inte så jättemycket. Ludde börjar nian och Amelia börjar åttan.
-Jaha okej. Tur för dig som har syskon. Säger Clementine med en suck.
Jag vill inte riktigt svara, så jag rycker på axlarna. När vi nästan gått igenom hela grusvägen så ser Clementine något. Hon puttar till mig på axeln och pekar in mot buskarna. Jag blir helt kall. Bland buskarna står mannen, och när han ser oss så börjar han långsamt gå mot oss. Clementine drar i min jacka, för att springa iväg, men jag bara står kvar. Jag kan inte föreställa mig att jag blir rädd, mest helt tillstelnad.
-Vem är du? Frågar jag med allvarlig röst. Mannen svarar inte, utan sträcker fram handen.
-Låt oss vara! Utbrister Clementine. Jag puttar till henne.
-Shh, han försöker berätta något. Fräser jag.
Clementine gömmer sig lite bakom mig.
-Är du helt sjuk eller? Viskar hon irriterat. Jag går ett steg fram till mannen, och kollar i hans hand. Och som jag trodde, där ligger en lapp. Han släpper lappen framför mig, och vänder sig sen om. Jag vecklar försiktigt ut lappen.
"Ken är död, bränd på glöd- Kram från E" Jag kollar snabbt upp, och släpper lappen snabbt. Men mannen står inte kvar. Jag kollar bak på Clementine, som till min förvåning inte är där.
-Clementine?! Ropar jag. Rädslan drar som en kall vind genom kroppen, och jag går ut på grusvägen. Jag hör någon springa tvärs över vägen bakom mig. Jag vänder mig snabbt om, men personen har redan sprungit in bland träden.
-Vad vill du?! Ropar jag med gråt i halsen. Någon tar tag i min axel, och drar en påse över huvudet på mig.