Cindy's perspektiv
"Älskling! Mamma och pappa är här nu!" Hörde jag Oscar ropa från hallen. Att han kallar mig älskling inför sina föräldrar, finns det något man blir gladare av?
"Okej, jag kommer!" Svarade jag och plockade ihop allt smink igen. Jag la allt i skåpet, kollade mig en sista gång i spegeln och gick sen ut i hallen.
Jag möttes av Oscars fina ansikte. "Vad vacker du är" sa han och la handen vid slutet av min rygg samtidigt som han kysste mig i pannan. Självklart blev jag generad, mest för att båda hans föräldrar stod precis bredvid och hörde allt. "Tack, du med" sa jag och log generat innan Mia (Oscars mamma) kom fram och kramade om mig. "Hur är det med dig?" Frågade hon glatt och smekte min rygg. "Jo då, det är bra! Hur är det själv?" Sa jag och hon svarade att allt var bra med henne också. Sen hälsade jag även på Oscars pappa, Johan, innan vi gick in och satte oss i soffan.
Som alltid så la Oscar sin arm runt min midja så att vi satt nära. På Oscars sida satt Mia och i fåtöljen snett om oss satt Johan.
Precis som vanligt så startade Johan konversationen. Det handlade om vädret, hur trevligt där är att vara här och hur fint vi har det. Det vanliga, med andra ord.
"Ja, ni har verkligen fått det bra här" sa Mia och jag nickade stolt. "Tar vår son bra hand om dig då?" Flinade hon och rufsade om Oscar i håret samtidigt som hon tittade på mig. Oscar suckade irriterat och försökte fixa tillbaka håret, fåfäng som han är. Vi båda skrattade lite åt honom. "Ja, han behandlar mig som om jag vore en prinsessa" svarade jag leendes. "Vad skönt att höra!" Sa hon stolt och gav Oscar en klapp på axeln.
"Man ska ju ta hand om dom man älskar" sa han med den där oskyldiga och gulliga rösten samtidigt som han drog mig närmre honom. "Och jag älskar henne jättemycket" la han till och kysste mig på huvudet. Jag blev väldigt generad samtidigt som hans mamma log åt oss. Det märkte Oscar. Han la sin hand under min haka och vände upp mitt ansikte mot hans. Jag log generat. "Jag älskar dig" sa han och kysste mig sådär mysigt som han alltid gör.
Och vi kan väll säga såhär, rodnaden blev inte bättre för det. Jag var röd som en tomat i mitt ansikte. "Och vacker är du" la han till leendes. Om möjligt, blev jag ännu rödare.
I ögonvrån såg man hur både Mia och Johan log åt oss. För att försöka dölja rodnaden så borrade jag in mitt ansikte mot Oscars varma bröst. Han slöt sina armar runt mig och kysste mig på huvudet. Att han gör allt det gör framför sina föräldrar!
"Vi är så glada att ni har hittat varandra" sa Johan plötsligt och knäppte ihop sina händer. Oscar log, sådär fint som bara han kan. "Ja, vi är verkligen det" sa Mia och la sin blick på mig. "Cindy, jag har aldrig sett min son såhär lycklig som han är nu, när han är med dig" sa hon och log mot mig.
Jag log tillbaks och kramade om Oscar hårt. Det Mia sa gjorde mig så himla glad.
"Jag minns en julafton när Oscar var liten och han fick sitta i tomtens knä, då var han så lycklig att han skulle kunna sprängas vilken sekund som helst! Men nu är han bannimej lyckligare!" Skrattade Mia. Jag flinade lite mot Oscar som vid detta laget hade knallröda kinder. "Alltså på riktigt, tomten var den personen som han mest såg upp till. Han trodde stenhårt på tomten och tyckte all-"
"Mamma!" Utbrast Oscar och försökte dölja att han var generad. Men jag tyckte bara att det var gulligt. Jag log mot honom. "Det där är något av det gulligaste jag har hört" sa jag och la händerna på hans kinder. Han försökte undvika min blick, förmodligen för att han tyckte det var pinsamt. Jag kysste honom i pannan och på nästippen. "Nutte" sa jag tyst och kramade om honom.
Kvällen flöt på. Vi hade precis ätit och plockat undan allting, så ännu en gång satt vi i soffan. Tyvärr, eller vad man nu ska säga, så kom vi in på ämnet som jag helst ville undvika. Missfallet.
Men det är bara att bita ihop, jag kan inte låtsas som att det inte hänt.
"Jag sa det till Cindy igår, alltså... Det här med barn är inte det viktigaste för mig. Fast jag vill ju väldigt gärna ha ett. Men mest av allt så vill jag vara med Cindy, med eller utan barn" sa han, vilket fick mig att smälta.
"Men ni har aldrig funderat på att adoptera?" Frågade Mia försiktigt. "Nja, processen är väldigt lång och komplicerad. Det kan ta upp till flera år och det är tydligen ganska vanligt att adoptionen avbryts till och med. Dessutom kostar det flera hundratusen kronor" sa Oscar lite bekymrat. "Däremot har vi pratat om att prova igen" sa jag. Både Mia och Johan nickade samtidigt som Oscar drog mig närmre honom. "Så ni vågar det då?" Sa Johan försiktigt. "Ja, på villkoret att vi sätter Cindys hälsa före allt annat" sa Oscar.
"För om något skulle hända henne så skulle jag inte klara av att leva med mig själv"
