Oscar's perspektiv
"Mamma undrar om hon kan komma och hälsa på?" Sa Cindy lite smått oroligt samtidigt som hon tittade ner på Maximilian som låg i hennes famn. "Oj, jaha" sa jag nervöst. Som ni kanske minns så blev det lite smått kaosartat för lite mer än ett år sedan när Cindys föräldrar skildes. Hennes mamma blev ju tillsammans med Sandras pappa och sedan dess har ingen riktigt kommit överens.
"Fast vi kanske borde ge det än chans ändå?" Sa jag uppmuntrande men Cindy var extremt tveksam. "För Maxi's skull?" La jag till. "Ja, han ska inte gå miste om sin mormor bara för att vi är ovänner" sa hon och jag nickade. "Men det som oroar mig är Sandra, den jäkla satmaran. Jag tycker att det känns fel mot dig" la hon till. Jag satte mig bredvid henne i sängen och nästan direkt kröp hon upp i min famn.
"Jag är rädd att du kanske blir påmind om allt som har hänt ifall du träffar henne, och det är verkligen det sista jag vill" sa Cindy och tittade in i mina ögon. Hon syftade förmodligen på självskadebeteendet jag en gång hade, och som fortfarande sätter sina spår i mitt liv. "Men allt det där är över nu ju" sa jag lugnande, trots att det faktiskt var en lögn. Ett självskadebeteende är inget som bara försvinner. Trots att jag har slutat upp med att skada mig själv så har jag fortfarande kvar tankarna. Tankarna om att jag inte duger som jag är. Men det vet inte Cindy om. Och det ska hon inte få veta heller. Hon är lyckligt ovetandes och så ska det förbli eftersom jag inte vill oroa henne.
"Älskling, jag tycker att vi ger det en chans ändå. Vad som händer, händer och det löser vi som det kommer" sa jag och kysste Cindy på pannan. "Är du säker?" Frågade hon och jag nickade. "Det är ditt beslut, hjärtat" mumlade hon och smekte min kind. "Någon gång måste vi ändå ta tag i det"
Två timmar senare störtade hela Cindys familj in i rummet, hennes mamma, Teo, Freja, Robin, Max, Per och sist men inte minst, Sandra. Jag rös av obehag bara av att se henne. Jävla as, tänkte jag. Jag kände direkt hur Cindy tog sin hand i min och gav mig en stöttande blick.
"Oscaaaaaaaaaaj!!" Jublade Teo och attackerade mig med en stor kram och bara sekunden efter kom Freja och gjorde exakt samma sak. "Hej!" Sa jag leendes och satte mig på huk så att jag kom i samma höjd. "Jag har saknat dig!" Sa Freja och hoppade upp i min famn. "Och jag har saknat er!" Sa jag glatt och kramade om de båda.
När jag sen kom till att hälsa på de andra la sig en extremt stel stämning över oss. Fucking Sandra, tänkte jag. "Hej Oscar" sa Cindys mamma och log mot mig. Jag svarade så trevligt som möjligt och gick sedan vidare. Tillslut stod jag framför Sandra.
Och fy helvete, vad jag hatar henne.
