Haha det verkar nästan bara vara jag som gillar namnet Maximilian! Men men... Om ni vill får ni gärna följa mig på instagram (@fooooscarenestad) där jag tänkte ha en liten röstning om vilket namn barnet ska ha! Där kommer också komma upp andra röstningar, tävlingar och kanske även små sneak peaks👍
----
Cindy's perspektiv
Idag var det dags för det allra sista läkarbesöket, även det nervösaste. Ni minns kanske vad som hände förra gången? Alltså på det sista läkarbesöket. Om det skulle hända även denna gången så vet jag inte vad jag tar mig till. Dels för att jag och Oscar verkligen har sett fram emot att få ett barn. Men mest för att jag vet hur ledsen Oscar blir och det är det värsta som finns. Aldrig vill jag behöva se honom gråta.
Nu var vi iallafall på väg dit, hand i hand. Båda två var oerhört nervösa. Jag märkte hur Oscars hand faktiskt darrade lite och hur han hela tiden spände sig. Även jag var nervös, dock visade jag det inte riktigt lika tydligt.
Efter läkarbesöket:
"Nej älskling" sa Oscar bestämt. "Men det finns ju ingen tillräckligt bra anledning för att göra ett kejsarsnitt?" Sa jag. Vi hade nämligen fått reda på att barnet inte ligger rätt placerat i magen och därför var det bästa om jag valde att göra ett kejsarsnitt. "Vadå ingen tillräckligt bra anledning? Där är ju hur många som helst" sa han med allvar i rösten. "Nämn en" sa jag, nästan lite utmanade. "Först och främst, det förhindrar att du skadar dig eftersom att den risken var väldigt stor. Sen slipper du alla smärtor och ingreppet är snabbt gjort. För att vara ärlig ser jag faktiskt inga nackdelar med detta" sa han och rättade till sitt hår lite. "Det bästa för barnet är att födas naturligt" sa jag .
"Men tror du att jag skulle kunna leva med mig själv om du skadar dig och jag vet att jag hade kunnat förhindra det?" Sa han med aningen höjd röst. Jag tyckte att han såg arg ut. Ögonen hade nästan börjat mörkna och han hade höjt rösten några snäpp.
"Oscar, det skulle ju vara mitt egna fel om jag det skulle hända. Jag får skylla mig själv då ju!" Sa jag lite irriterat.
Oscar's perspektiv
"MEN FÖR I HELVETE CINDY!? FATTAR DU INTE!?" Skrek jag och började gestikulera med armarna.
Det var någon av de få gångerna detta hänt och jag ångrade det direkt. Det var inte ofta jag höjde rösten åt henne och ännu mer sällan hände det att jag skrek såhär. Jag fick direkt skuldkänslor och ännu värre blev det när jag mötte hennes livrädda blick. Vad fan har jag gjort? "F-förlåt" stammade jag fram och tog ett steg mot henne, men hon backade. Hon såg sårad och livrädd ut, och det är ingen annans än mitt fel. "Älskling?" Sa jag försiktigt och gjorde mig redo för att krama om henne i hopp om att hon skulle känna sig trygg igen.
"Nej, låt mig va" sa hon och knuffade bort mina armar. Jag blev chockad. "Cindy?" Sa jag förtvivlat men hon bara skakade på huvudet. "Jag behöver vara för mig själv" sa hon kort med tom blick och gick in i vårt sovrum.
Kvar stod jag som ett stort levande frågetecken.
-----
Dam dam daaaaam😏
Som ni kanske ser så har jag nu bytt omslag på novellen. Vinnaren är @hypedfoooers (instagram) så jag tycker att ni alla borde följa henne!
