Oscar's perspektiv
"Vakna älskling, vi får åka hem idag" var orden jag väckte Cindy med. Hon slog yrvaket upp ögonen och mumlade något jag inte kunde tyda. Men söt var hon iallafall. Jag la mig ännu närmre henne och placerade en kyss på hennes käkben. "Älskling?" Viskade jag och smekte hennes kind. "Mm" mumlade hon och vände sig om i mitt grepp, så att hennes ansikte var mot mitt. Hennes ögon blinkade okontrollerat och hon gäspade lätt. "Sötnöt" viskade jag och kysste hennes mjuka läppar.
Cindy lutade sitt ansikte mot mitt bröst och la sina armar runt mig. "Åh, vad trött jag är" mumlade hon och tog ett djupt andetag. "Vi får åka hem idag, så bli pigg!" Sa jag med ett litet leende. Hon tittade upp på mig och log. "Mitt lyckopiller" sa han med ett litet skratt och kysste mig.
Tillslut ställde hon sig trött upp och gnuggade lätt sina ögon. Tröjan som låg på stolen plockade hon åt sig och drog över huvudet. Jag log för mig själv, där jag stod bara en meter från henne. "Du är den vackraste tjejen i världen" sa jag och kysste henne i nacken. Hon log generat och tittade försiktigt upp på mig. "Så himla vacker" la jag till och pressade mina läppar mot hennes.
Efter att ha ätit lite frukost och packat ihop alla våra saker så stod vi nu utanför sjukhuset och väntade på taxin som skulle ta oss hem. Jag bar på väskan och Cindy höll Maximilian i sin famn. "Jag älskar dig" sa jag, helt spontant och la min lediga arm runt henne. Hon log sitt vackra leende mot mig. "Du är så gullig, jag älskar dig med" svarade hon leendes. Jag kysste henne mjukt. "Bara döden kan skilja oss åt" viskade jag mot hennes läppar.
Taxin rullade in framför oss och stannade. Chauffören hoppade ut och hjälpte oss in med väskorna i bagaget. Jag satte mig i baksätet med Maximilian i min famn och Cindy satte sig fram.
"Grattis till barnet" sa chauffören och tittade leendes på Maxi genom backspegeln. "Tack så mycket" sa jag stolt och log för mig själv samtidigt som vi körde ut på motorvägen.
"Men vad i!?" Utbrast chauffören och tittade sig förvirrat omkring. "Vad då?" Frågade Cindy oroligt. "Är det bara jag, eller kör den bilen i fel körfält?" Frågade han. Både jag och Cindy fäste blicken på den svarta saab:en som kom i full fart mot oss. "Den kör fan i mig rakt mot oss!" Utbrast jag. Bilen kom bara allt närmre och var nu bara ett trettiotals meter från oss. Mitt hjärta slog snabbare samtidigt som chauffören gjorde en häftig sväng åt höger. Lite för häftig.
PANG
