Cindy's perspektiv
"Förlåt älskling" snyftade jag fram så fort dörren var stängd och min hemska 'familj' hade lämnat oss. "För vad då?" Frågade Oscar och slöt sina armar runt mig. Har var jag trygg. Hans famn var som ett skal, där jag var skyddad från allt ont.
"För att jag tog hit dom" snyftade jag och borrade in mitt ansikte i hans axel. Han kysste mig mjukt på huvudet. "Ingenting är ditt fel" viskade han och vände upp mitt ansikte mot hans. "Hör du? Inget är ditt fel" upprepade han och tittade djupt in i mina ögon innan han kysste min panna. "Men jo" sa jag med tårarna rinnandes. "Nej älskling" viskade han mot min panna. "Hade jag inte låtit dom komma så hade inget av det här hänt" sa jag och tittade ledset upp på honom. Han lyfte upp mig i sin famn och la mig på sängen. Sen kröp han upp bredvid och la sina armar runt mig. "Det är ingen fara" mumlade han och kysste min kind.
"Jag älskar dig så mycket" grät jag och kramade honom hårt, nästan som om att jag var rädd för att han skulle gå. "Jag älskar dig ännu mer" svarade han och placerade en puss på min nästipp. "Jag älskar dig så himla, himla, himla mycket" la han till och tittade djupt in i mina ögon. Hans fingertoppar strök långsamt min kind. "Så snälla gråt inte" viskade han med sin mjuka röst.
Det var precis som i en film. Oscar har en tendens att vara extremt romantisk och gullig, så som man är i filmer. Så där mysig och omtänksam, som bara skådespelare brukar vara. Och jag älskar det. Ingen av mina tjejkompisar har en så romantisk kille som jag har.
"Men Oscar? Jag märkte ju att det var en del saker som blossade upp idag, så lova att säga till så fort du mår det minsta lilla dåligt?" Sa jag och smekte hans kind. Aldrig, att han får må dåligt igen. "Ja, jag lovar dig" svarade han. "Bra, hjärtat" sa jag och kysste honom.
"Förresten, Maximilian kanske borde äta innan vi lägger oss?" Sa Oscar efter en stund av tystnad. Jag nickade instämmande. "Sant" svarade jag och reste mig för att plocka upp honom från sin lilla säng. Jag råkade väcka honom men det gjorde inte så mycket, han skulle ju ändå äta. Jag satte mig bredvid Oscar med Maximilian i min famn och lät honom amma. "Det här är fan goals" mumlade Oscar och drog sina fingrar genom mitt hår. Jag log lätt mot honom och lutade mitt huvud mot hans axel.
"Har du sett? Ni två har nästan likadana näsor" sa jag leendes och lät min blick pendla mellan Maximilian och Oscar. "Tycker du? Hans näsa är fin, min är mer...konstig" sa han och skrattade lätt. "Nej, din är gullig" skrattade jag. Oscars armar slöts runt mig och han kysste mig på huvudet. "Jag hoppas iallafall att han har ärvt så mycket som möjligt av dig, för du är så himla vacker" sa han leendes. Jag blev generad av vad han sa. "Du är så gullig" svarade jag.
"Ska jag lägga Maxi i sängen?" Frågade Oscar tyst när han ätit klart. "Ja, det skulle vara snällt" sa jag och räckte över honom till Oscar. Han gick bort till sängen med honom. "Godnatt Maximilian, pappa älskar dig jättemycket" hörde jag Oscar säga. Han kysste honom i pannan och log innan han tillslut la ner Maximilian i sin säng. Oscar vände sig mot mig.
"Jag ska bara borsta tänderna, sen kommer jag" sa han. Han stoppade om mig och kysste mig i pannan. "Sov gott, min vackra. Jag älskar dig så oerhört mycket" viskade han och placerade små pussar i hela mitt ansikte, vilket fick mig att le. "Underbara människa, jag älskar dig"
