Cindy's perspektiv
"Så, ska ni prova igen?" Frågade Maya, min bästa vän. "Jag vill ju väldigt gärna, men Oscar är tveksam" svarade jag och tog en klunk av min espresso house-latte. "Jasså, varför det?" Frågade hon. "Han är rädd för vad som kan hända" sa jag. Maya la rätt en hårslinga som hade trillat ner i ansiktet och sa "Det kan jag nog i och för sig förstå...".
Jag nickade tyst och slängde en blick ut ur fönstret. Det ösregnar. "Men du? Oscar är orolig för din skull, han menar inget illa" sa hon och la sin hand på min arm. "Ja, jag vet" mumlade jag, men kunde ändå inte riktigt känna mig glad. "Han är rädd om dig för att han älskar dig" la hon till i hopp om att uppmuntra mig. Jag nickade och min mobil plingade till. "På tal om Oscar" sa jag med ett litet skratt när jag såg att smset var från Min prins.
*Hej älskling! Jag ville bara se så att allt är bra med dig? Längtar efter dig och jag lovar att du ska få världens största kram när du kommer hem. Jag älskar dig över allting annat mitt hjärta, vi ses snart<3*
Jag log för mig själv. "Se vilken gullig kille du har" sa Maya glatt. "Ja, han är världens bästa" sa jag tyst med ett fånigt leende.
*Aww<3 Allting är bra med mig! Men till det viktiga, Hur är det med dig? Jag kommer snart hem. Älskar dig jättemycket!*
Jag och Maya pratade om allt möjligt och fikade klart. "Vi kan väll höras nu i veckan? Vi kanske kan träffas allihop och käka eller något?" Sa jag. Maya log och nickade. "Ja, det hade varit kul!" Sa hon. "Jag får gå hem och höra med Oscar först innan vi bestämmer något, hans föräldrar kommer och hälsar på nu någon dag, jag har glömt vilken bara" sa jag med ett litet skratt. Hon flinade mot mig. "Nej men gör så!" Sa hon. Jag gav henne en kram och vi sa hejdå.
"Skynda dig hem till Oscar nu, han längtar efter dig!" Sa Maya leendes och jag nickade glatt. Jag satte fart hemmet och stod utanför lägenheten 10 minuter senare. Det var knappt att jag hann trycka ner dörrhandtaget förens jag var i Oscars trygga och mysiga famn. "Välkommen hem älskling" sa han och kysste mig. Ett enormt leende spred sig på mina läppar. Jag kramade honom hårt. "Hej mitt hjärta" sa jag. Vi mötte varandras blickar. Hans glittrande ögon är så fina. Jag gav honom en lång kyss.
"Har du lagat mat?" Frågade jag glatt när jag doften av kryddor nådde min näsa. Han nickade glatt. "Indisk gryta" svarade han och tog min hand. Jag blev inledd i köket och möttes av ett fint uppdukat bord med både mat och ljus. "Åh, vad fint du har gjort det!" Sa jag och kramade om honom. Han kysste mig i pannan och log lite.
"Men hur kan detta komma sig då?" Frågade jag leendes. "Jag vill visa min uppskattning, jag älskar dig ju" sa han och log sitt charmiga leende.
Efter att vi kysstes så satte vi oss vid bordet. Vi tog för oss av maten och började äta. "Så, har du tänkt mer?" Frågade jag utan att nämna mer. Jag visste att han förstod. "Nja, jag vill ju såklart fortfarande inte utsätta dig för risker, men om du verkligen vill prova igen så..." Sa han och tittade ner i tallriken. Min hand sökte upp hans och jag strök min tumme över hans handrygg. "Men du?" Sa han och mötte min blick. Jag nickade. "Jag har ett 'villkor', eller vad man nu ska kalla det" sa han. "Vadå?" Frågade jag. "Om något händer så prioriterar vi din hälsa först" svarade han. Jag sög in underläppen i munnen. "Hjärtat, det är verkligen hur gulligt och fint som helst att du säger såhär. Men samtidigt-" sa jag men jag blev avbruten.
"Ett liv utan dig har ingen mening" sa Oscar och tittade allvarligt på mig. Jag gav honom en blick som innebar att han skulle fortsätta. "Det är klart att jag vill ha barn, det vill jag så himla gärna och det vet du om. Men om det innebär att jag är utan dig, så är det faktiskt inte värt det. Jag är hellre med dig i resten av mitt liv utan barn, än med barn utan dig" sa han. Jag märkte hur han plötsligt började bli nervös. Varför förstod jag dock inte. Han tog min hand i sin och fuktade sina läppar. "Och det är därför jag vill fråga dig en sak..." Sa han och reste sig från stolen. Jag tittade förvirrat på honom innan jag började förstå vad som skulle ske.
Oscar tog två-tre steg bort från stolen och började sakta gå ner på ett knä framför mig.
"Jo, jag undrar, min älskade Cindy, om du vill gifta dig med mig?"
