Två månader senare
Cindy's perspektiv
"Ska vi göra det där graviditetstestet nu då?" Frågade jag. Oscar nickade nervöst och drog in mig i sin famn. "Oavsett vad det visar, så vill jag att du ska veta att jag älskar dig och inte tänker lämna dig" sa han och tittade djupt in i mina ögon. Jag smekte hans kind och log smått. "Och jag säger detsamma" sa jag och han kysste mig. Oscar släppte mig långsamt och letade runt i Ica-påsen för att hitta testet.
Med skakiga händer lämnade han över det till mig. Jag mötte hans nervösa blick. "Oavsett vad som händer, så stöttar vi varandra och går genom det här tillsammans" sa jag för att lugna honom. Han nickade och drog in mig i sin famn igen. "Du vet varför jag är så rädd" mumlade han mot min nacke. "Ja, jag vet" svarade jag och strök honom över ryggen. Det var ju det här med riskerna för min del, allt det här med min hälsa som oroade honom. "Jag älskar dig" viskade jag och kysste honom ömt.
"Nu gör vi det här testet" sa jag sen och gick in i badrummet. Jag läste nog på förpackning så att jag skulle göra rätt. Med skakiga händer tog jag it testet är kartongen.
Det kändes lite som att det var ödet, den här lilla plastapparaten, som låg i min hand. Jag tog några djupa andetag och kollade mig själv i spegeln. Är jag redo för resultatet?
Ja, det måste jag vara. Jag tog modet till mig och följde alla instruktioner, så var det klart. Dock skulle det ta några minuter innan svaret kom. Under tiden gick jag ut till Oscar som direkt la sina armar runt mig. Han var orolig, så himla orolig. "Snälla, snälla, snälla" viskade han och kramade mig hårt. Jag försökte få honom lugn genom att hålla om honom tätt intill mig. En liten kyss placerade jag på hans hals. Jag kände hur han började gråta. Vi mötte varandras blickar och små tårar rann längst hans kinder.
"Jag är förvirrad" snyftade han. Jag flyttade upp min ena hand till hans hår och höll honom tätt intill mig med den andra. "På vilket sätt?" Frågade jag tyst. "Jag vet inte om jag hoppas på positivt eller negativt" svarade han och fler tårar började rinna. "På ett sätt skulle det kännas lättande om det är negativt. Då vet jag att du inte är i någon fara. Men samtidigt vill jag ju att det ska vara positivt. Jag vill så himla gärna ha ett barn! Fast tänk om detta också skulle bli ett missfall eller ännu värre, att du skulle råka illa ut..." Grät han och såg helt förtvivlad ut. Det är såhär jag helst aldrig vill behöva se honom någonsin igen. Det gör så ont i hjärtat.
"Men tänk om det blir positivt och allt går bra? Vi får inte glömma att den möjligheten också finns" sa jag och strök min tumme över hans kind. "Förlåt, det är bara så svårt när jag älskar dig så himla mycket" snyftade han fram. Jag blev rörd av det han sa. Världens finaste kille. Jag kramade honom hårt. Vi var så nära varandra att inte ens en liten myra skulle kunna komma emellan.
"Du vet att jag älskar dig så himla mycket också" mumlade jag mot hans bröst. Han nickade försiktigt och släppte mig långsamt.
"S-ska vi kolla svaret nu då?" Stammade han fram och drog bort sina tårar. Jag nickade och tog hans hand i min. "Kom älskling" sa jag och vi gick in i badrummet.
Där på handfatet låg vårt öde. Positivt eller negativt?
Vi tog några skakiga steg fram och mötte varandras blickar innan Oscar tog det absolut sista steget, plockade upp testet i handen och sa...
