Oscar's perspektiv
"Hej" flinade Sandra med sitt fula jävla tryne. "Hej" svarade jag spänt och vände mig direkt från henne till Cindy som tittade oroligt på mig. Snabbt tog hon min hand.
"Får man se det lilla underverket då?" Frågade Cindys mamma leendes för att bryta upp den stela stämningen. "Självklart!" Sa jag glatt och plockade upp Maximilian från sängen. Jag la honom i hennes famn. "Åh! Vad söt han är!" Utbrast hon och log stort.
Lilla Maxi fick gå varvet runt och nu var han hos Robin, som var näst sist på tur. "Vill du också hålla honom?" Frågade han och var på väg att lägga över vår som i Sandras famn. Nej, nej och NEJ. Och tydligen tänkte Cindy samma. "Fan heller att hon ens rör min son" fräste hon och tog tillbaks Maximilian i sin egna famn.
"Men Cindy-gumman, varför så långsint?" Flinade Sandra. "Men Sandra-gumman, varför så dum i huvudet?" Kontrade Cindy och man såg på Sandra hur hon hajade till. Det där hade hon visst inte förväntat sig.
"Inget bråk nu" sa Per allvarligt och gick emellan dom. Det lugnade sig faktiskt och istället glädjade sig alla över Maximilian. Men jag hade hade bestämt mig. Sandra ska få veta vad jag tycker om henne så, så fort jag fick chans tog jag tillfället i akt.
"Jag hatar dig fortfarande" sa jag diskret till henne och kollade med avsky i blicken. "Som om att jag bryr mig, fule fan" svarade hon, kaxig som vanligt. Även fast att orden gjorde ont att höra så valde jag att inte kommentera vidare. Inget kommer ändå bli bättre av det. Men Sandra hade andra planer.
"Så, några nya ärr då?" Frågade hon med sitt fula flin. Man kunde verkligen se på henne hur hon njöt av detta. "Lägg av" svarade jag kort, mest för att inte göra en scen av det hela. "Hur många?" Frågade hon och log nöjt. "Lägg av, sa jag" svarade jag irriterat.
Hon tog tag runt min handled och slet upp min tröjärm och fick syn på tatueringen. You saved me. "Ojdå, gulligt" sa hon ironiskt. "Ja, faktiskt" svarade Cindy spydigt och dök plötsligt upp vid min sida. Hennes armar la sig runt min kropp och hon kramade om mig.
"Du är bara så fucking olycklig för att Oscar har allt du inte har" sa Cindy. "Jovisst, som vad?" Fräste Sandra. "Han har en egen lägenhet, köpt en bil, hittat kärleken och skaffat barn. Och vad har du? Ingenting" sa Cindy.
"Mm, och du 'älskar' honom va?" Kontrade Sandra med en rejäl dos av ironi i rösten. "Varenda jävel fattar väll att du kommer lämna honom så fort du får chansen!?" Sa hon och gick upp några toner. "Aldrig i hela mitt jävla liv att jag skulle lämna honom" svarade Cindy. "Inte för alla pengar i världen" la hon till.
