Oscar's perspektiv
Den natten somnade jag med Cindy närmre än någonsin. Jag höll henne så tätt intill mig så att inte ens en myra skulle kunna krypa mellan oss. Inget ska få komma mellan oss.
På morgonen vaknade jag med den vackraste jag har i min famn. Fortfarande lika tätt intill varandra. Hon sov så lugnt och fridfullt med huvudet lutat mot mitt bröst. Det pirrade hela min kropp och jag kände mig så oerhört lycklig. Min fina Cindy.
Ännu lyckligare blev jag när jag såg hennes fotbolls-formade mage. Där inne ligger vårt barn och väntar på att komma ut. Det är bara tre veckor kvar nu och om vi väljer kejsarsnittet är det bara två veckor tills vårt lilla underverk kommer till världen.
Redan nu har jag bestämt mig för att göra allt för honom. Jag ska ta med honom till fotbollsplanen och lära honom sparka boll, jag ska lära honom spela gitarr och hjälpa honom med läxor. Jag vill att vi ska ha den perfekta relationen. Jag, barnet och Cindy. Vi ska vara en liten lycklig familj som alltid ställer upp för varandra.
Försiktigt kysste jag min älskling i pannan och log för mig själv. "Godmorgon hjärtat" hörde jag henne viska samtidigt som hennes armar slöts runt mig. "Godmorgon min skatt" sa jag leendes. Efter några sekunder vände hon upp ansiktet mot mig och jag kysste hennes mjuka läppar. "Hur mår du idag?" Sa jag med så snäll och lugn röst som möjligt för att hon skulle känna sig älskad. "Jag har ont i ryggen" svarade hon och gav mig en bekymrad blick.
"Finns det något jag kan göra för dig?" Frågade jag och kysste henne i pannan. "Håll om mig" svarade hon. Jag log och drog henne närmre mig. "Du vill inte ha en alvedon eller något då?" Sa jag med läpparna mot hennes hals. Hon skakade lätt på huvudet. "Det är lugnt älskling" svarade hon. "Säkert?" Frågade jag och hon nickade.
Cindy's perspektiv
Smärtan jag hade idag var inte nådig. Ryggen värkte något fruktansvärt och då och då mådde jag faktiskt lite illa. Men det är bara två veckor kvar nu så det är bara att stå ut.
Dessutom så blev allt bättre när Oscar var här och höll om mig. Då försvann alla problem. "Vill du ha frukost?" Frågade han plötsligt och drog sina fingrar över min överarm. "Nja, jag mår lite illa" svarade jag.
"Det är viktigt att du äter gumman" sa han tyst. Jag nickade lätt och lutade mitt huvud mot hans axel. Han strök sin hand över min rygg och kysste mig på huvudet. "Vill du ha ost eller skinka på mackan?" Sa han. "Ost isåfall" svarade jag. "Okej, jag kommer strax, stanna kvar" sa han och kysste mig innan han gick ut ur rummet.
Kvar låg jag och höll mig själv över magen. Fy vad jag mår dåligt.
Efter ett tag kom Oscar tillbaks till mig igen. I händerna hade han en tallrik och en mugg. Han log fint och gav mig den där blicken som jag blir alldeles varm av. "Jag gjorde två mackor med ost och en kopp varm choklad till dig" sa han och satte ner sakerna i mitt knä. Med en smidig rörelse satte han sig bakom mig med armarna runt min kropp.
Hans varma, bara överkropp pressades mot min och jag log för mig själv. Jag älskar när han går runt i bara kalsonger. Inte bara för synen, även om han är riktigt jäkla snygg.
Men att han nu klarar av att gå runt i bara kalsonger är ett kvitto på att han har kommit över sina komplex han en gång hade. Fast helt försvunna är dom inte. Det är bara för mig som han vill visa sig såhär. Men det gör inget. Det finns ingen anledning att han skulle visa upp sig för andra, för den delen.
Det känns mysigt att se honom såhär. Det är en bekräftelse på att vi älskar varandra.
-----
Mitt liv är fan på topp
