Förlåt att jag inte har uppdaterat på hundra år. Det kan vara så att jag skriver lite konstigt eftersom att jag lyssnar på en podd samtidigt och när jag gör det så skriver jag ibland samma som dom säger😂
Oscar's perspektiv
På morgonen blev jag väckt av Cindys läppar mot mina. "Om en timme får vi träffa honom" viskade hon vilket gjorde att jag vaknade till ordentligt. "Va?" Sa jag för att se om jag verkligen hörde rätt. Cindy kysste min kind och flätade in sina fingrar i mitt hår. "Vår son, vi får träffa honom om en timme" upprepade hon och ett leende spred sig på våra läppar. "En doktor kom in här innan och pratade lite med mig medan du sov" sa hon. "Vad sa hon då?" Frågade jag och la mina armar runt Cindys kropp. Jag placerade små kyssar längst hennes hals och såg hur hon rös till. "Hon sa att han har återhämtat sig, han kan andas på egen hand" sa Cindy med sin mjuka röst som jag fortfarande blir knäsvag av. Hon gav mig en lång kyss. "Ska vi ta en dusch innan?" Frågade hon och jag nickade leendes.
Jag hjälpte Cindy upp ur sängen då hon hade väldigt ont efter kejsarsnittet. "Kom älskling" sa jag och vi gick in i badrummet. Jag drog av mig joggingbrallorna och ställde mig bakom Cindy och la mina armar runt hennes nakna kropp. "Du blir bara vackrare och vackrare för varje dag som går" viskade jag mot hennes kind. Hon tittade generat ner i golvet. "Världens, världens vackraste" la jag till och placerade en kyss på hennes bara axel. Hon log blygt. "Men du? Även om vi nu har ett barn, en lägenhet och bil så ska vi aldrig sluta göra sånna här saker" sa Cindy och vände sig i mitt grepp.
"Men jag måste bara säga en sak" sa hon och tog en paus samtidigt som jag nickade. "Vi båda vet att vi kommer komma in i stressiga stunder, där vi kanske inte riktigt hinner med varandra så som vi gjort innan, men jag ville bara att du ska veta att oavsett så älskar jag verkligen dig och jag tycker att du är världens finaste kille. Du får aldrig glömma det" sa hon och tittade mig djupt in i ögonen. Orden som lämnade hennes mun gick rakt in i mitt hjärta. "Jag säger detsamma" viskade jag mot hennes läppar. "Jag älskar dig så, så, så mycket" la jag till och kysste henne.
Efter duschen klädde vi på oss och gick nervöst mot rummet där vår son låg. Cindy öppnade försiktigt dörren och där, där låg han. Min son. Jag gick långsamt fram till sängen där han låg. Jag kunde knappt förstå att jag och Cindy har skapat honom.
Läkaren kom fram till oss och plockade upp den lilla bebisen i sin famn. "Vem börjar?" Frågade hon leendes. "Cindy" svarade jag och hon la över våran son i Cindys famn. Lyckan i hennes ögon var obeskrivlig.
Sen var det min tur. Känslan av att hålla sin alldeles egna son i famnen för allra första gången, det är oslagbart, mina vänner.
