Friends With Benefits ~ Luke Hemmings

Kapitel 21

Varmt och tryggt. Så känns det i mammas armar. Mina känslor för henne är så upp och ner. Ena sekunden är hon den enda jag gillar, andra sekunden är hon den jag avskyr mest. Det är komplicerat.

"Hejdå vännen" sa mamma och kysste mig i pannan. Killarna stod bakom mig. 

"Hejdå killar. Hoppas ni tar väl hand om henne nu!" flinade hon och gick och kramade killarna farväl. 

"Vi lovar!" sa Michael och kramade mamma. 

"Det vet jag att ni kommer" flinade mamma. 

Hon vände sig en sista gång mot mig och log. Hennes tårar vattnades. Hon tog tag i något i sin väska och började gå mot mig. 

"Älskar dig" viskade hon och lät en ensam tår rinna ner längs hennes kind. Hon placerade ett kuvert i min väska. Hon kollade på det ligga i min hand och la sin ena hand för sin mun. Nu började hennes tårar rinna i tysta floder. Jag är förvirrad. 

"Älskar dig med" svarade jag och gav henne en slängkyss. 

Sen var hon borta igen. Jag har ingen aning om när jag kommer se henne nästa gång. Jag står och kollar efter henne tills hon försvunnit helt i folkmassan. Lite sorgligt är det såklart. Men nu känns det mycket bättre. Nu behöver jag inte gömma mig längre. 

Jag  vände mig om mot killarna. De log. Det fick såklart mig att le också, även om jag försökte att inte göra det. Luke öppnade sina armar och jag gick mot honom. 

"Hur känns det?" frågade han efter en liten stund av kramande. 

"Det känns så himla skönt" svarade jag i en lättad suck. 

När han släppt taget kollade jag ner på kuvertet. Det var lite böjt i kanterna av mammas stökiga väska.  Jag är nyfiken på vad som fanns i det. Om man kollar på mammas reaktion verkar det inte vara något speciellt bra. Eller så är det bara för bra för att vara sant. 

Jag kollade upp mot Ashton som stod snett framför mig. 

"Ska vi åka tillbaka?" log jag och killarna nickade. 

Påväg till parkeringen där minibussen stod parkerad granskade jag kuvertet. Jag vågade inte öppna det. Jag tänkte göra det när vi kommit fram till hotellet så att jag kunde vara ensam . Jag hamnade efter de andra eftersom jag var så fokuserad på kuvertet. Men så plötsligt kände jag en arm runt min midja. Det tog inte lång tid för mig att fatta vem det var. Man märkte det på doften. Luke såklart. Min mage pirrade till helt okontrollerat. 

"Madi, vi måste prata när vi kommer tillbaka till hotellet." sa han. Inget leende. Bara ett helt rakt ansikte. Han kollade inte ens på mig. Detta var inte alls likt Luke. Jag svalde oroligt.

"Kom in till mitt rum" sa jag och kollade upp mot hans ansikte. Han nickade och började kolla på kuvertet i min hand. 

"Vad är det där?" frågade han och nickade ner mot det. 

"Jadu, jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig." 

Han kollade på mig och började småskratta. Jag log ner i marken och klappade kuvertet mot mina lår. 

"Damerna först" sa Luke artigt och höll fram ena armen mot bussen. Jag fnissade och neg högtidligt, sen tog jag ett steg in och satte mig i sätet bredvid Calum. 

Luke satt mitt emot mig. Jag kollade på Michael som satt bredvid Luke, snett framför mig. Han verkade trött. Han han varit så de senaste dagarna. Enda sedan det där med fansen hände har han varit nere. Det är inte vad jag hade förväntat mig av honom med tanke på alla söta videor jag sett på honom. Jag skulle nog säga att jag är besviken. Jag känner mig taskig av att tänka så, men det är ju så det är. Jag vet inte vad som gör honom såhär och jag vågar inte fråga. Jag måste bygga upp hans förtroende, så att han vet att han kan lita på mig. 

"Hej Madi" säger Michael och vinkar hysteriskt med sin ena arm framför mitt ansikte. Han märkte antagligen hur jag glodde. 

"Tjena!" nickar jag och vi båda skrattar. 

"Du, jag vet att jag är snyggast av alla här men du är lite för besatt tror jag" sa han och lyfte båda händerna. Jag räckte ut tungan till honom. Luke började skratta och påpekade hur fåniga vi var. Det fick alla förutom mig och Michael att fnissa. Vi kollade på varandra och försökte se sårade ut. 

"Alltså neej nu får jag deja vu!" skrek Ashton. Det fick oss att börja prata om knäppa drömmar vi haft. Jag skulle säga att priset gick till Calum. Han berättade att han drömde om att han varit fånge i ett bananfängelse och att alla vakterna hade jordnötssmör på huvudet, annars var de helt nakna. Han berättade att han inte var helt säker på om det var en dröm eller mardröm med tanke på de nakna vakterna. 

Tiden går snabbt när man har roligt sägs det ju. Och det verkade stämma eftersom att vi helt plötsligt var utanför hotellet igen. När alla hoppat ut var jag tvungen att springa före de andra eftersom att 1: jag behövde verkligen kissa, och 2: det hade samlats en hel kö med fans som ville ta bilder med fansen.

Jag försökte att så diskret som möjligt smyga förbi alla fans som till störst del bestod av tjejer, men jag blev snabbt upptäckt. 

"Hallå! Du där!" 

Jag stannade upp och försökte kolla ut för att se om jag kunde se vem det var som ropade på mig. Det tog mig inte så lång tid. Jag såg en arm vinka helt hej vilt så jag bara antog att det var hon som ropat. När jag såg ansiktet på personen började le. Det var hon tjejen som jag pratat med här om dagen! 

"Hej!" log jag och gick mot henne. 

"Mår du bättre idag?" fortsatte jag. 

"Mycket bättre! Tack så mycket för hjälpen, det var snällt av dig." log hon tillbaka. Hon öppnade upp sina armar och väntade på en kram. Jag som älskar kramar tvekade inte en sekund och kramade henne tillbaka. Medan vi stod där hörde jag hur folk började viska. Jag öppnade ögonen och såg hur folk kollade på mig och pekade. Jag blev förvirrad. 

"Pratar de om mig?" frågade jag tjejen diskret. Hon nickade nervöst som om jag skulle bli arg på henne. Det blev jag såklart inte, jag blev mest förvirrad. 

"Varför?" fortsatte jag snabbt. Tjejen började leta i sin telefon efter en bild. Jag började bli otålig och min blåsa höll på att spricka. Jag stampade otåligt med foten och såg hur fler och fler pekade och viskade. Några log åt mig, men andra slängde otrevliga blickar. 

"Här" sa tjejen och höll fram sin telefon. 

Det var en bild på mig och Luke i parken. Det var den dagen som jag pratade med mamma på telefon. Det var flera bilder faktiskt. En när vi satt och pratade på bänken, en när vi stod och kramades, och en när jag lutade mig mot hans axel. Jag förstår vad alla tänker, men de ska veta att det inte är sant. Jag och Luke är inget annat än vänner! 

"Fan!" suckade jag. Jag behövde verkligen kissa nu, men jag ville inte lämna denna tjejen här igen. 

"Här, skriv in ditt nummer och namn här" sa jag och räckte henne min mobil och lät henne skriva in sina uppgifter. Jag log åt henne och sprang in. Bara några få sekunder after att jag kommit innanför dörren hörde jag hur det blev totalkaos utanför. Killarna var på ingång. Jag kollade inte bak, utan fortsatte bara gå rakt fram. Det blev svårt att gå vanligt. Jag kände hur några tårar började pressa mot mina ögonlock. 

Gråt inte, gråt inte. 

Jag gick in i hissen och väntade på att dörrarna skulle stängas, men de gjorde aldrig det. Istället öppnades de igen. Jag vände mig om för att se vad som hänt. Det var Luke. 

"Men, vad gör du här? Du måste ju ta bilder med fansen?" frågade jag och jag hörde hur rösten svajade och kände hur tårarna när som helst skulle börja rinna. 

"Vem är Maya?"

HAHA jag är sämst! Det tog inte ens en dag innan jag glömde! Jag skrev ju att jag skulle lägga upp ett kapitel redan den kvällen, men gjorde jag det? Nej såklart inte! 

Aja, hoppas ni gillade kapitlet! 

Rösta och kommentera!

//Anny <3